Trots att temperaturen för det mesta pendlat runt nollan hittills ligger det ett drygt decimetertjockt istäcke på dammen. Man kan förledas att tro att det är livlöst under isen – men livet fortsätter.
Sommartid skiktar sig vatten i sjöar och dammar. Ytvattnet värms upp men i djupet blir vattnet allt kallare som man märker när man dyker på sommaren. Men när temperaturen sjunker på hösten händer det saker. När ytvattnet kylts av så sjunker det ner mot botten i dammen. Det beror på att vattnets densitet är som högst runt fyra grader Celsius. Det tyngre ytvattnet sjunker och varmare vatten stiger upp mot ytan. Först när hela vattenvolymen kylts av till fyra grader börjar vattnet frysa.
Under vintern bildar sedan is och snö ett skyddande skikt över ytan. Samtidigt blockerar isen både utbyta av gaser och solinstrålning i dammen. Ändå fortsätter livet under isen. Vissa djur som grodor går i dvala nere i bottenslammet men de flesta fiskar och kräftor fortsätter sitt liv som vanligt – om än i lägre takt.
En del kallvattenfiskar som till exempel abborre och röding fortsätter jaga även under vintern medan andra, som många vanliga dammfiskar drar ner på tempot så mycket att de slutar äta. Kylan gör också att deras syreförbrukning minskar och de klarar sig därför trots att syretillförseln till dammen nästan upphör under vinterhalvåret.
Fem månader kritisk gräns
Själv har jag aldrig haft några problem med syretillgången under vintrarna. Trots heltäckande is under flera månader har fiskar och kräftor klarat sig fint. Har läst att femmånaders istäcke är en kritisk gräns men det råkar man sällan ut för i min del av landet.
Däremot har jag en försäkring mot svavelväte som bildas när djur- och växtdelar förmultnar i syrefri miljö. Svavelväte är giftigt för både djur och människor redan i låga halter. Men det räcker med att hålla en liten vak öppen för att eliminera den risken. Själv använder jag en liten billig akvariepump som får gå hela vintern.
