Nu har jag börjat följa upp vattenståndet i dammen. Det är svårt att bedöma bara genom att titta på stränderna – så jag har skaffat ett specialredskap.
Först tänkte jag köpa en vattenståndsmätare och insåg snabbt att det fackmässiga namnet på en sådan är ”pegel” (från tyskans spegel=nivå). Men eftersom en sådan i praktiken bara är en linjal och ändå kostar ett antal hundralappar bestämde jag mig för en egen konstruktion.
Jag häftade helt enkelt fast ett måttband på en trälist. Och hittills har den fungerat felfritt. Man får bara se till att mäta på samma plats varje gång, så jag har gjort ett litet märke på bryggan.
Gjorde första mätningen igår kväll kl 19 och då låg vattennivån 37 centimeter under maxnivån (när överflödet rinner ut i diket). Att det var lågvatten såg jag men hade inte insett hur lågt det var. Så det fick bli en natt med vattenslang. Slangen fyller en tioliterhink på 40 sekunder – vilket gav förutsättningarna för en räkneövning på mellanstadienivå följande dag.
Klockan nio i morse hade vattennivån stigit med fem centimeter. Tio liter på 40 sekunder ger 900 liter, 0,9 kbm, i timmen. Slangen var igång från 19–09 – alltså 14 timmar. Jag hade alltså fyllt på med 12,6 kubikmeter vatten. Och eftersom vattennivån stigit med fem centimeter är dammens yta ungefär 250 kvadratmeter.
Nu finns det en viss felmarginal. Ett litet mätfel när jag fyllde hinken kan ge rätt stor skillnad i slutändan. Men det är ändå roligt att räkna.
Jag skulle kunna fylla på med ännu mer vatten men jag väljer att avvakta ett par dagar mellan fyllenätterna. För mycket iskallt vatten kyler ner dammen och temperaturen ligger ännu på bara 16 grader. Betydligt under den optimala temperaturen för kräftornas tillväxt. De rör sig fortare, äter mer och utvecklas bättre om temperaturen kommer upp runt 20 grader. men det här sommaren verkar det inte bli mycket bättre.
