Det börjar bli läge att beväpna min fågelskrämma. På samma sätt som att Pumah vant sig verkar hjortarna ha gjort det också.
I skrämmans skugga växer aronian bra, men när avståndet ökar blir plantorna mindre. Nu har jag satt upp stängselstolpar och ska hänga upp fladderband längs med buskarna. Måste säga att hjortarna verkar ha en rätt exklusiv smak. Nu när de har hela skogen full av robust hjortmat borde de inte behöva ge sig på mina stackars buskar. Men man får ta det med jämnmod.
I år äter de på mina buskar, och nästa år kanske jag äter på dem. Inte mer än rättvist. Om majskyckling är en delikatess vad blir då inte aroniahjort – med extra hög halt av antioxidanter.
Nästa projekt blir att sätta en rad med vinbärsbuskar nedanför aronian. De sticklingar jag tog i våras växer bra i växthuset men jag har fått lite dubbla budskap om rätt tillfälle att plantera ut dem. En del menar att man kan göra det direkt – andra tycker de ska få en växthussommar först.
Som vanligt kommer jag nog att kompromissa i frågan.
