Så var det dags för tuppslakt. Tupparna hade blivit drygt fyra månader och det var rätt stökigt i hönsgården. De stackars hönorna blev ansatta från flera håll och en del ville inte ens gå ut.
Första steget var att fånga tupparna. Försökte först med en hönskrok som hängde i ladugården sen gammalt. Första tuppen smet och när den andra skadade benet på kroken och haltade iväg så släppte jag den metoden.
Istället tog jag den skadade tuppen inne i hönshuset när han hoppat upp på sittpinnarna. Var betydligt lättare att plocka honom där. Tog tag om kroppen utanpå vingarna och lyfte ner honom bara. Själva slakten var enklare.
Dags för tuppslakt
Bar ut tuppen och hade en assistent som slog den i huvudet med ett järnrör som jag kapat till. Sen ner med huvudet på huggkuppen och chop. Stoppade sedan ner tuppen i en hink för att minska blodstänket. De sprattlar rätt bra när alla nervbanorna kapas och trots hinken fick vi en del blodstänk på oss.
I fortsättningen plockade vi tupparna från pinnarna. Efter fyra tuppar testade jag att lyfta ut den i benen istället. Betydligt lugnare. Dessutom kunde jag hantera slakten själv: Håll tuppen i vänster hand, slå den med järnröret, upp på huggkubben och av med huvudet. Precision är viktigare än kraft vid tuppslakt så man behöver inte svinga yxan. Tror att en slakttratt skulle göra jobbet ännu enklare.
Plockning av tupparna
Sex tuppar fick sätta livet till innan vi började med plockningen. Hade en hink med varmt kranvatten som vi spetsade med kokande vatten från en vattenkokare. Kollade temperaturen med en ugnstermometer. Gick ok men det var rätt bökigt att springa med vatten och att hålla rätt temperatur – runt 60 grader C. Nästa gång ska jag skaffa en gasolvärmare så det går att hålla temperaturen bättre. Samt ett bättre kärl, mina marantuppar går inte ner i en hink.
Dessutom skulle vi ha skållat dem löpande. Nu hann likstelheten sätta in innan plockningen vilket försvårade arbetet.
Efter skållning körde vi dem i en inlånad whizbang-plockmaskin. Gick inte särskilt bra. Tupparna var så stora att de kilade fast sig och låste maskinen. Så det blev en hel del handplockning – och det tar tid. Först på tupp sex testade vi att skära av benen först – och si – sista tuppen blev helt renplockad av maskinen. Så nu vet jag det.
Sen var det dags för urtagning. Skulle ha låtit tupparna fasta innan slakten. Nu var det fyllda krävor på allihop och bara på den sista tuppen lyckades jag få loss den hel. Men urtagningen gick bättre efter några tuppar. Helt klart en teknikgren.
Avslutade med att skölja rent kropparna och stoppa dem i fryspåsar. Så nu har jag sex marantuppar i frysen. En vuxen marantupp ska väga mellan 3,5 och 4 kilo. De här vägde strax under 3 kilo vilket känns rätt normalt eftersom de inte är fullvuxna förrän vid sex månaders ålder.
Hönsuppfödning del 15: Snart dags för slakt
Hönsuppfödning del 17: Hönsen har börjat värpa
Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1
