De senaste dagarna har varit en liten pärs. Tidigare i veckan kom von Dallas hem och var blockhalt på vänster framben. Hem igen från djursjukhuset har det varit slitigt både för mig och katten.
Jag har inte bloggat på ett tag och det har berott på en slitig vecka. Droppen, rent mentalt, var att en av mina katter blev skadad och eftervården har varit ansträngande.
Det visade sig att det inte var något allvarligt, han hade fått ett bett eller stickskada i tassen som blivit infekterat. För det första gillar han inte att sitta i bur så när han ser den blir han väldigt stor med ben som kämpar emot åt alla håll. Väl där inne uttrycker han sitt missnöje konstant. Buren är betydligt värre än tassen enligt honom.
Ännu värre är processen att medicinera honom tre gånger om dagen. Först kommer infångandet. Nu vet han vad som väntar och kryper in långt under sängen och där får jag ligga på golvet och försöka få fatt i honom. Kryper jag in så går han ut på andra sidan och tvärt om. Och hur det än är med min egen kattlika smidighet så är det alltid von Dallas som rör sig snabbare under en säng.
Väl infångad så behövs båda händerna för att hålla honom. Jag har försökt med alla varianter som att ta honom i nackskinnet – uppskattas inte – och vira in i handduk men mina händer räcker inte till. Förutom fasthållande krävs ytterligare två händer för att öppna munnen och ge medicin. På något sätt brukar jag lyckas i alla fall. Men det är ändå svårt att veta hur mycket han får i sig bland allt spottande och fräsande.
Slutligen är problemet hur man går ut och in utan att von Dallas smiter ut. Jag har hund och två katter. Hunden gör som jag säger, Marlon får går ut men vägrar om hunden är i närheten, von Dallas följer med hunden. Det blir lite trixande men än så länge har jag lyckats hålla alla djur på rätt sida dörrarna.
Beundrar dem som kan hantera kattmedicinering utan att det inverkar på all annan verksamhet.
Följ mina vedermödor på gården:
[email-subscribers namefield=”YES” desc=”” group=”Public”]
