Det finns flera sätt att könsbestämma vaktlar men hos mina japanska vaktlar syns det rätt tydligt på fjäderdräkten. Det är lite drygt sex veckor sedan mina kläcktes och de är redan könsmogna.
Söker man efter olika sätt att könsbestämma vaktlar så menar många att man ska vända på dem och klämma på baken. Skummar det är det en hane – eller en nyparad hona. Helt säker kan man inte vara.
Men med mina viltfärgade japanska vaktlar är det lättast att titta på fjäderdräkten. Honorna har spräckligt bröst och hanarna är rostfärgade utan fläckar. Sen finns det naturligtvis gränsfall, men med den här metoden sorterar jag snabbt fram 90 procent av honorna.
Tveksamma fall får följa med och kommer förr eller senare att avslöja sig genom att gala. Sen vill jag ha med ungefär en hane på fem–sex honor för att säkerställa befruktningen. Jag kläcker fram en ny omgång varje vår och den här gången fick jag drygt tjugo vaktlar.
Efter första sorteringen verkar det vara runt tolv honor, så den här gången har jag haft tur. Men som sagt, könsbestämningen är inte hundraprocentig.
Nästa projekt är att släppa ut den nya generationen på grönbete. Det hade varit praktiskt om de kunnat samsas med föräldragenerationen men vaktlar må vara små och söta men de kan samtidigt vara både grymma och skoningslösa om de bestämmer sig för det.
Att släppa ihop två flockar kan bli en rent blodbad och de kan mycket väl hacka ihjäl varandra. Så planen är att skilja av en del av voljären och släppa de nya där. Då kommer jag att se rätt tydligt hur aggressiva de äldre är. Vill de slåss så kommer de att försöka attackera genom nätet.
Men med lite tur kommer de att vänja sig. Och eftersom de har gott om utrymme finns det möjlighet för de svagare att gömma sig.
