Vill man bli självförsörjande på ägg och kött är vaktlar ett bra steg på vägen. De producerar stora mängder ägg och växer mycket fort. Men det finns några nackdelar jämfört med höns – men först fördelarna.
Fördelar med vaktlar
Vaktlar – i mitt fall japansk vaktel (Coturnix japonica) – är mycket produktiva. De kläcks efter bara sjutton dygn och är könsmogna sex till sju veckor senare. När de börjar värpa kan de lägga mer än ett per dygn. I snitt lägger de ett ägg var artonde timma. Så ett dussin vaktlar kan producera över hundra ägg i veckan.
Vaktelkycklingar matas med kalkonstart eftersom de behöver en högre proteinhalt än hönkycklingar. Många fortsätter med kalkonfoder men mina vaktlar har klarat sig bra på vanligt helfoder för höns. Särskilt när de går ute och har tillgång till insekter som extra proteintillskott.
Som alla kycklingar behöver nykläckta vaktlar värme. Men vuxna vaktlar klarar normala svenska vintertemperaturer utan problem om de får går ouppvärmt hela året. Däremot tål de inte hastiga temperatursvängningar. Så om de levt i rumstemperatur kan du inte flytta ut dem direkt om de inte fått vänja sig först.
Äggen är fantastiskt vackra och varje vaktel har ett unikt mönster på äggen. Inte exakt samma varje gång men med tiden lär man sig känna igen äggen. Särskilt när man har många. Vaktelägg går att använda precis som hönsägg. Jag kokar dem, steker dem, använder dem i pannkakor och sockerkaka. Det går ungefär fem vaktelägg på ett hönsägg så ett bra tips är att skaffa en sax för vaktelägg för att kunna knäcka dem rationellt.. De finns de som hävdar att vaktelägg är någon sorts mirakelmat – själv tar jag det med en nypa salt. procentuellt sett har de mer gula i ägget. Annars är det mest storleken och utseendet på skalet som skiljer.
En annan fördel med vaktelägg att du får sälja dem via butik eller restaurang. De går under ett annat regelverk än höns, vars ägg du våra får sälja direkt till kund.
Vaktlar ska också ha en bättre omvandlingsgrad än höns – man får alltså mer ägg per kilo foder än från till exempel höns. Dessutom får man kött.
Mindre än två månader efter kläckning är vaktlarna fullvuxna och redo för slakt. De första man tar bort är hanarna och har man viltfärgade vaktlar är de relativt enkla att könsskilja. Det går att slakta och flå en vaktel med bara händerna men det känns mer humant att först bedöva dem genom att slå huvudet i ett bord och sen klippa av huvudet med en kraftig sax. En nyslaktad vaktel är lätt att flå men vill man ha kvar skinnet går det att plocka kroppen på ett par minuter.
Urtagningen kan vara pillig för oss med stora händer så för det mesta brukar jag klippa upp kroppen längs ryggraden. Sen går den lätt att steka eller frysa. Räkna med två japanska vaktlar per portion om du inte har jumbovaktlar. Junbo eller fransk fläskvaktel är i princip en större variant av den japanska vakteln men annars samt fågel avseende utseende och beteende. Då kan det räcka med en. Fast oftast har jag vaktel bara som förrätt och då är en japansk vaktel lagom. De passar också bra att göra grytor på.
Nackdelar med vaktlar
Skaffar man vaktlar måste man tänka på att de är annorlunda än höns. En vaktel har ingen hemkänsla – så om den kommer ut ur buren eller voljären så försvinner den. De går inte att ha frigående som höns utan måste hela tiden ha heltäckande nät. Även om vaktlar är marklevande så flyger de och har du inte tak på voljären så har du snart inga vaktlar heller. Har man dem i burar – som jag har vintertid – så måste takhöjden vara minst 60 cm – i en större bur eller voljär är det bäst att ha ståhöjd.
Ett annat problem med vaktlar är att de inte värper i reden som höns. Har du dem i burar är det rätt lätt att hitta äggen men i en större voljär kan äggen ligga lite varstans även om man ofta hittar dem i små högar. Hur länge de legat där får man gissa sig till. Vaktlar ruvar inte heller lika pålitligt som höns. Det går att få fram naturruvade kycklingar men räknar man med vaktel som en regelbunden del av hushållningen är det bäst att skaffa en äggkläckningsmaskin för att dra fram nya kycklingar.
Har man vaktlar i lite större skala får man också räkna med att slakten blir en regelbunden sysselsättning. Har man höns kanske man slaktar tuppar någon gång per år men eftersom vaktlar växer snabbare och dessutom sällan är fullt produktiva mer än något år så blir det en större omsättning på fåglarna. Majoriteten av vakteltupparna måste dessutom rensas ut när de blir könsmogna eftersom de kan vara mycket aggressiva och till och med döda varandra.
I teorin borde vaktelägg vara en bra inkomstkälla eftersom de säljs för uppåt tio kronor styck i större städer. Min erfarenhet är att efterfrågan är rätt klen. Jag kan sälja hur mycket hönsägg som helst men vaktelägg är lite för exotiska – de kommer sannolikt aldrig att ses som en basvara och då får man inte heller några regelbundna kunder.
Slutsats:
Själv har jag slutat med vaktlar. De är en alldeles utmärkt proteinkälla för självförsörjare men i mitt tycke innebär höns mindre arbete med äggplockning, slakt och inhägnad. Men de är trevliga djur och jag är glad att jag provat på.
