Ett problem när man bor på landet och ska tillverka livsmedel är att det är högre krav på vattenkvalitén. Har man eget vatten kan man vara rätt säker på att det finns någon anmärkning på för mycket järn, mangan eller andra ämnen. Men nu har jag löst problemet.
Använder man eget vatten i produktionen så måste man ta vattenprov två gånger om året. Jag vet att mitt eget vatten är ”tjänligt med anmärkning” eftersom jag har för höga halter av järn och mangan. Inte hälsovådligt, enda rekommendationen är att gravida ska undvika att använda vatten med hög manganhalt som huvudsakligt vätskeintag. Om jag skulle använda detta vatten till sylten så måste jag skaffa filter och vad jag hört från kollegor så är funktionen hos dessa varierande – trots att de kostar uppåt tjugotusen kronor.
Därför har jag hittat en enklare lösning: Jag hämtar kommunalt vatten inne i Vingåker. Det kommunala vattnet behöver inte testas och jag har med mig en dunk när jag ändå ska in och handla. Eftersom jag bara förbrukar runt fem liter vatten per dag till produktionen just nu så fungerar det. Och miljöinspektören tyckte det var en bra lösning.
Dessutom behöver disk- och sköljvatten inte hålla dricksvattenkvalité så där duger mitt eget vatten bra.
Enkla lösningar är bra lösningar.
