Tv-serien Mandelmanns engagerar många med drömmar om livet på landet. Att det sen blir rubriker och hörs upprörda röster för att de fått ett påpekande från livsmedelsinspektörerna ligger i sakens natur. Men ni upprörs över ingenting.
Jag lever ett liknande liv som Mandelmanns på min lilla gård och håller också på med förädling av gårdens produkter. Emellanåt kommer livsmedelsinspektören på besök men några konflikter har aldrig uppstått. Ibland är vi oense – oftast handlar det precis som i Mandelmanns fall om produktnamn.
Livsmedelslagen
Inspektören tolkar lagen på sitt sätt och jag på mitt. Men vi har alltid kunna lösa problemen och kommit fram till kompromisser som vi båda kan leva med. Det behöver inte vara svårare än så. Får man ett påpekande så ”hotas man av böter” – ur kvällstidningsperspektiv. I verkligheten är det inte värre än ett påpekande när du besiktigar bilen. Fixar man det som påpekas så får man inga böter – och problemet är ur världen.
Numera är reglerna för småskalig livsmedelstilverkning enkla och generösa. Tack vare EU (faktiskt) så är det slut med detaljregleringar och istället gäller i praktiken bara två regler: Det du säljer ska vara säkert och du ska inte lura dina kunder. Hur du gör bestämmer du själv och kan du visa att du uppfyller de här kraven så kommer livsmedelsinspektören att vara nöjd.
Mandelmanns kan ha otur
Sen kan det vara så att Mandelmanns har otur. Det finns antagligen idioter även bland livsmedelsinspektörerna, även om jag bara har goda erfarenheter.
Jag tror det är bra för landsbygden att Mandelmanns nått sån popularitet. Men man får komma ihåg att det är tv-underhållning – och tv-underhållning visar alltid bara en på förhand bestämd bild av verkligheten. Det finns en del i programmet som jag har synpunkter på men det är så det ska vara.
Det fina med att bo på landet är att det finns utrymme att göra saker på sitt eget sätt.
