Genetiskt ursprung
Maranernas mörkbruna ägg är genetiskt betingade, men ärftligheten är komplicerad. Vilka gener som är inblandade vet man ännu inte. Antagligen beror anlagen för de mörka äggen på flera olika gener – en del dominanta och en del recessiva. Vad man vet är att om man parar en tupp och en höns som båda har 100 procent anlag för de riktigt mörka äggen så kommer avkomman också ha 100 procent anlag för detta.
Tyvärr är det inte till så mycket hjälp eftersom maranernas genetiska väg till våra hönshus är minst sagt krokig. Under åren har det gjorts många försök att ”förbättra” rasen. Andra raser har korsats in för att till exempel öka äggproduktionen eller skapa könsskiljande teckning på kycklingarna. Så man kan inte räkna med att hitta några helt renrasiga maraner. Vi får jobba med det material vi har.
Vissa undersökningar pekar på att tupparnas gener är viktigare för nedärvningen av anlagen för mörka ägg – och det skulle kunna betyda att de viktigaste generna är könsbundna. Slutsatsen är att det kan vara viktigare för maranaveln att ha riktigt bra tuppar.
Alla korsningar med andra raser försämrar anlagen för mörka ägg. Det har som sagt gjorts flera såna försök som bara skadat möjligheten för dessa.
Färgens ursprung
Den mörka äggfärgen kommer från en vätska som produceras i de tio sista centimetrarna av hönans äggledare och ägget färgas precis innan det läggs. När ägget är lagt så torkar den skyddande hinnan snabbt och ägget behåller sin färg. Om man drar med fingret över ett helt nylagt maranägg så försvinner färgen. Maranäggen är alltså inte genomfärgade (som till exempel hos Araucanans blågröna ägg) utan insidan av ägget är perfekt vit.
Olika äggfärger
Maranäggen är inte alltid jämnt färgade. Hos en del ägg är pigmentet perfekt spritt över hela ytan men lika ofta kan man se ägg med mörkare prickar mot en ljusare bakgrund. Ibland kan man också se mycket mörka prickar som nästan står som en relief mot ägget.
Äggfärgen varierar inte bara från höna till höna utan också över tid. De mörkaste äggen läggs efter en tids uppehåll i värpningen och man kan räkna med att äggfärgen blir ljusare under värpsäsongen. Men man vet också att de första äggen en höna lägger ger en mycket god indikation för hur bra hennes ägg kommer att vara under resten av hennes liv – trots att färgen kan variera så blir äggen något av ett id-kort för varje höna.
Det går inte bestämma kvalitén på en hönas ägg förrän hon lagt ungefär ett dussin ägg. Färgen avtar sedan långsamt under det första halvåret. Då är äggen inte lika mörka som i början av säsongen men ska ändå vara tydligt mörkare än andra bruna hönsägg.
Man bör också tänka på att under en värpserie på tre, fyra eller fem dagar efter ett uppehåll så kommer de första äggen att vara mörkare.
Färgförsämringen och uppehållen i äggläggandet är naturliga och nödvändiga för att äggledaren ska få vila. Samma fenomen finns hos alla hönsraser och när hönan börjar värpa igen så är äggen på topp.
Yttre faktorers inverkan på äggfärgen
Dåliga sanitära förhållanden för hönsen kan försämra äggfärgen betydligt. Dessutom kan plötslig färgförsämring, förändrad spridning av färgen eller vita fläckar på äggen vara ett tecken på sjukdom eller parasiter.
För fet föda, miljöstörningar, ändrad mat eller stress kan också få hönsen att lägga ägg med sämre färg.
Äggets storlek
Hos vuxna hönor eftersträvar man en äggvikt på mellan 70 och 80 gram.
Skalets tjocklek
Allmänt kan man säga att skalets styrka beror på genetik, hönans ålder, föda, djurhållning och hönans hälsa.
Skalet motsvarar ungefär 10 procent av äggets vikt. När alla villkor för hönan är uppfyllda så har maranägg tjockare skal än hos andra raser. Man kan själv märka att maranägg är lite mer hårdknäckta än andra ägg. Detta visades också vetenskapligt i en undersökning av maranägg som gjordes i mitten av 90-talet. Att maranägg inte lika lätt går sönder under transport och att de dessutom håller sig bättre borde vara en stor fördel.
De tjocka täta äggskalen släpper igenom mindre luft och ägget oxideras därför långsammare än andra hönsägg.
Tyvärr finns det en nackdel med de tjocka skalen. Vad som är bra för oss är inte lika bra för kycklingarna och i snitt har bra maranägg 5 till 10 procents lägre kläckningsgrad än vanliga hönsägg.
Äggets form
Maranäggets form har ett ärftligt samband med den mörka färgen.
I de bästa linjerna ser man ofta att äggen har en nästan rund form. Ibland till den grad att det är svårt att veta vilken sida som är spetsig. Det är ändå nödvändigt att placera ägget på rätt håll när man sätter det i äggkläckaren.
Den här typen av nästan helt rund äggform är eftersträvansvärd eftersom det är ett tecken på att man har en mer ursprunglig maranlinje. Äggformen finns beskriven i alla äldre beskrivningar av maranägg.
