Bara för att jag skrev om överlevnad så stod jag plötsligt utan vatten. Men när kranarna torrläggs och det är minus 23 ute så är det åtminstone inte så svårt att räkna ut var felet ligger – frusna ledningar.
Men för mig tog det ändå ett par dagar att lösa problemet. Började med att kolla pumpen och frostvakten. Sköna 20 grader runt pumpen och alla säkringar hela. Den enda exponerade delen av systemet är under pumphuset men den den biten är ändå väl isolerad.
Medan jag funderade (i två dagar) hade jag stora grytan stående på vedspisen. Vattenbrist är inget större problem när man har 40 cm snö runt huset. Men det blir ändå rätt arbetsintensivt. En tiolitershink med snö blir ungefär två liter vatten. Räcker lätt till kaffe och vatten till hunden men ska man ha tillräckligt för att kunna spola på toaletten blir det många vändor med snöhinken.
Efter mycket letande på nätet kom jag fram till en teori. Det ligger värmekabel på ledningarna och den är inkopplade via jordfelsbrytare. Antagligen blir läckströmmen i värmekabeln för stor när den får jobba hårt. Kopplade bort jordfelsbrytaren och efter några timmar började det rinna i kranarna igen. Förstår inte riktigt skälet till att ha jordfelsbrytare på värmekabel. Kabeln är ju redan jordad via vattenledningarna och pumpen som hänger 90 meter under jord. Finns kanske något skäl ändå – men nu har jag i alla fall vatten igen.
Det räcker med ett par dagar utan en av våra normala bekvämligheter för att man ska lära sig uppskatta dem igen.
