Då har jag gjort äpplemos av mina mysterieäpplen. Första gången jag försökte mig på det. Inte särskilt komplicerat men allt man gör för första gången tar tid.
Började med att sortera all fallfrukt under trädet – en hink för all skadad, fågel- och maskäten frukt, och en hink för mina mosäpplen. Måste säga att jag är väldigt förtjust i den här äpplesorten. Får kolla med några fler pomologer, men det vore roligt om äpplet är unikt för gården. Då blir det ympning till våren.
Det finns en djungel av recept på äppelmos. Bestämde mig först och främst att det skulle göras på äpplen med skal – för att jag är lat och för att skalen är goda. Utgick från det gamla receptet i Bonniers Stora Kokbok – men drog ner lite på sockerhalten.
Moderna recept rekommenderade 1 dl socker per kilo äpple. Stora kokboken ville ha 3-6 dl. Synen på socker har förändrats. Jag körde på 2 dl.
Svårkokta äpplen
Sköljde äpplena och delade dem i fyra delar. Upptäckte snart att jag hade för liten kastrull, den rymde bara 2,5 kilo äpplen. Sen hällde jag i 2,5 dl vatten och kokade upp alltihopa. Var lite svårt att få ner de översta äpplebitarna så de blev inte så mjuka som de borde ha blivit.
Efter kokningen körde jag ner elvispen i kastrullen och lyckades sprida äpplemos över delar av köket. Sen ner med moset i ett durkslag. Rätt slitigt att pressa fram äpplemoset. Har för mig att det finns någon sort durkslag med vev? Nu kom det med lite äpplebitar och kärnor. Men det kan jag leva med.
1,5 kilo äpplemos
Sen tillbaka med moset och sockret i den nu diskade kastrullen och så fick det koka ihop. Tillsatte också natriumbensonat och askorbinsyra för hållbarhet och för att hålla färgen. Nästa gång ska jag testa utan, men nu följde jag det gamla receptet.
Fast inte till punkt och pricka. Skippade gelatinlocket ovanpå äpplemoset och kokade heller inte burkarna. Använde plastburkarna jag har till honungen istället.
Resultat: Plockade 4 kilo äpplen, kokade 2,5 kilo och fick 1,5 kilo äpplemos, samt väldigt mycket disk.
