
Jag lagar för god mat. Efter att ha sett det första avsnitten av ”House of Cards” blev jag sugen på riktiga hemgjorda revbensspjäll. Specialspjäll. Nackdelen med dem är att de går åt.

Tänkte laga en rejäl omgång så jag fick åtminstone två middagar. Först kokade jag spjällen (stora tjocka rejäla saker med ben) med chilisalt och örtsalt till 80 grader. Jag vill gärna ha mina revbensspjäll något överkokta så att de nästan faller av benen. Aldrig sega.
När spjällen svalnat något skar jag upp dem i portionsbitar för att det ska fastna så mycket marinad som möjligt på dem.
Recept revbensspjäll
1 bit tjocka revbensspjäll kokas med ört- och chilisalt till 80 grader.
Marinad görs av olivolja, soja, honung och torkad chili (jag använder habanero).
Lägg spjäll och marinad i plastpåse och massera försiktigt. Låt vila.
Kör dem i 225 grader i 20–30 min till ytan börjar bli torr.
När det är 5 min kvar, ta ut dem och pensla med chilihonung/honung.
Låt dem gå klart i ugnen.
Serveras med potatismos, brysselkål och äppelmos.

Marinaden gjorde jag av olivolja, soja, torkad chili och honung. Bara blanda ihop – lägg alla revbensspjäll i en plastpåse och häll marinaden över. Sen masserar men dem försiktigt så att alla blir täckta av marinaden. Låt dem vila tills du blir riktigt sugen.
Slutligen in i ugnen, fortfarande drypande av marinaden ska de grillas i en halvtimme på 225 grader eller tills ytan blir riktigt krispig. När de är nästan färdiga tar man ut dem och penslar med chilihonung, har man inte det går det nästan lika bra med vanlig honung.
Här ett annat recept på revbensspjäll:
För gott

Resultatet blir en krispig honungslen yta med sting, samtidigt som köttet är så mört att det nästan är bredbart.
Delade upp spjällen i portioner, men när den första bitarna var uppätna tillsammans med potatismos, äpplemos och brysselkål så var jag sugen på en liten bit till. Och en liten bit till. Sen hamnade de sista i kylen så jag kunde gå och plockäta och använda till pålägg dagen efter.
Det slutade med att jag satt riktigt julbordsmätt framför tv:n – men ändå var ganska nöjd med mig själv. Trots att jag lagat alldeles för god mat.