Mycket av det jag gör här på gården är kortsiktigt. Att skörda honung, så ettåriga örter eller att laga mat för den delen. Idag har jag i alla fall sysslat med sånt som ger perspektiv. Jag har sått ekollon.
Igår var jag på besök i Stockholm och besökte bland annat mitt trädgårdsorakel på Lidingö. Istället för magiska bönor fick jag den här gången med mig tre ekollon och med tiden räknar jag med att de ska bli mäktiga ekar.
På något sätt finns det en annan typ av tjusning i de här riktigt långsiktiga projekten. Som när jag planterade masurbjörk för ett par år sedan. Nu är det bara knappt 40 år kvar till skörd av dem. Ekarna lär dröja lite längre. Trots att det är rödek (Quercus rubra) som ska vara relativt snabbvuxen. Namnet kommer från att bladen blir vackert röda på hösten.
Att så en ek kan vara ett projekt som kräver en del planering. Att hitta rätt träd, att samla ekollon det år den faktiskt sätter frukt, att lagra ekollonen och att få dem att gro. Nu har jag fått hjälp med alla dessa moment och behövde därför bara placera dem i jord. Naturligtvis misslyckades jag först ändå… Trodde att grodden var den blivande stammen och placerade den uppåt. Nu dubbelkollade jag i alla fall på nätet och upptäckte då att grodden är roten – så den var bara att vända på ekollonen. Så man inte får en felvänd ek.
Nu är det bara att vänta. En dag kanske webbarkeologerna hittar det här inlägget och kan leta upp träden. Ibland måste man tänka på eftervärlden. Om du vill följa hur en ek blir till så kommer jag att rapportera regelbundet (men sällan) om ur ekarna växer. Själv tycker jag det är spännande att se vad som blir av mina ekollon. Kommer de att bli uppätna av hjortarna? Torka bort? Och hur snabbt växer en ek? När kan man använda dem till en hängmatta?
Liverapportering: Från ekollon till mäktig ek
