Ni som följer mig vet hur mycket arbete jag lagt ner på min äppelodling. När jag insåg vidden av hjortarnas härjningar för några veckor sedan kändes det rätt hopplöst. Nu har jag i alla fall accepterat hur det ser ut och börjat se framåt.
Förra årets stora projekt var planteringen av min äppelodling. Marken som ursprungligen var granskog har brutits och gröngödslats. Jag har satt stolpar och planterat närmare två hundra träd och förra sommaren tillbringade jag med att dra vattenslangar för att få träden att överleva torkan.
Dessutom har jag i två års tid arbetat med att stängsla runt gården för att få ha odlingarna i fred. Ändå var det inte tillräckligt.
Hjortar och rådjur har ändå tagit sig in. De har krupit in vid diken, trängt sig genom häckar och allt eftersom jag byggt på stängslet kommit närmare och närmare huset. Idag går de in och ut precis vid mitt köksfönster.
Jag har fått många goda råd om hur jag ska hantera situationen. Att skjuta och äta är ett alternativ – om det varit enstaka djur. Men att reducera den exploderande dovhjortsstammen på egen hand är inte realistiskt. Och nu är det som det är.
Kylskåpet är fullt av ympris och i maj startar mitt stora räddningsprojekt. Jag ska ympa alla träd som blivit förstörda och förhoppningsvis går de flesta att rädda. Nedre delan av stammarna har haft gnagskydd och jag tror träden fick en bra etablering förra året. Sen gäller det att bättra på stängslingen ytterligare. Jag kommer att dra fler eltrådar och bygga grindar vid huset – allt för att försvåra för odjuren.
Och förhoppningsvis kommer den dag då jag till och med kan odla sallad utan att få den uppäten i förtid.
