Bokashi – ny bit i livspusslet

Annons
Är Bokashi lösningen på utarmade jordbruksmarker? Och vill vi i så fall ersätta naturliga mikroorganismer med sådana som tillverkats på fabrik och ägs av ett företag?
Är Bokashi lösningen på utarmade jordbruksmarker? Och vill vi i så fall ersätta naturliga mikroorganismer med sådana som tillverkats på fabrik och ägs av ett företag?

Om man idag skriver ordet kompost i ett trädgårdsforum så kommer svaret som ett eko: Bokashi. Det sägs vara lösningen på många av världens problem. Men vad är sant?

Först kom Tamagotchi, sen Pikachu. Det senaste tidsfördrivet från Japan heter Bokashi – och som sina föregångare tycks det ta världen med storm. Men vad är det egentligen? Enligt tillverkarna är Bokashi ett luktfritt sätt att tillverka jord av köksavfall genom fermentering med utvalda mikroorganismer, så kallade EM (Effektiva Mikroorganismer).

Det påstås på sina ställen att Bokashi är en lösning på matsvinnet – och matsvinn är ett verkligt problem. I genomsnitt producerar varje svensk 74 kilo matavfall per år. Men det är en rejäl tankevurpa om man tror att matsvinnet minskar om man stoppar det i en hink. Ungefär som när man använder vetekli (livsmedel) som medium för att sprida bakterierna i en kompost för att bryta ner livsmedel.

Annons

Inköpta bakterier

Ett annat problem är de “Effektiva Mikroorganismerna” som man förväntas köpa till sin kompost. Om de är mer effektiva än de miljarder naturliga mikroorganismer som finns i matjord, vad händer då när man sprider dessa fabrikstillverkade varelser i naturen? Förhoppningsvis kommer dessa laboratorieprodukter snabbt att förgås när de möter vårt svenska mikroliv. Den här kompostmetoden går ut på att låta de importerade japanska bakterierna först sätta i sig godsakerna i komposten för att sedan låta naturligt utvecklade organismer slutföra jobbet.

Min varmkompost har ätit allt organiskt avfall här på gården. Mängder med pressrester, äggskal, fruktrens och ett antal döda djur. Nu är allt mull.
Min varmkompost har ätit allt organiskt avfall här på gården. Mängder med pressrester, äggskal, fruktrens och ett antal döda djur. Nu är allt mull.

Och det är ytterligare en invändning jag har. Bokashi påstås ibland tillverka matjord på ett par veckor. Men enligt instruktionerna får du bara ett halvfabrikat i hinkarna. Därefter måste den komposteras på vanligt sätt, eller grävas ner på 40 – 50 centimeters djup för att hålla råttorna borta.

Det är en del arbete med en så här anordning. Ett par gånger i veckan ska du tappa bort lakvatten – som inte är luktfritt. En av säljarna föreslår att du vintertid kan frysa in lakvattnet för att använda på sommaren. Eller ge bort i present. Sen ska hinken efterkomposteras, tömmas och komposteras igen. Så, vad får man då för belöning för vedermödorna? De opartiska undersökningar som gjorts visar att du får en jord som i stort sett är lika bra som normal kompostjord, eller inköpta säckar med Kravmärkt planteringsjord.

Bokashi – kompost som hobby

Bokashi är för människor som har tillräckligt med pengar för att köpa två plasthinkar för närmare tusen kronor (plus tillsatser och tillbehör) och tillräckligt med tid för en ny hobby. Men man gör väl i alla fall en miljöinsats? Självfallet – om några kriterier är uppfyllda: Du kommer att fortsätta slänga lika mycket mat, du litar på att specialbakterierna är bra för naturen och din kommun inte har en central kompostering. Om kommunen sorterar och komposterar matavfall så är det ett miljövänligare alternativ.

Själv förlitar jag mig på min varmkompost som tagit hand om och gjort sprudlande matjord av allt organiskt avfall här på gården de senaste fem åren.

Dela gärna
Annons

11 reaktioner till “Bokashi – ny bit i livspusslet”

  1. Jag har bokashi men känner inte alls igen mig i beskrivningen av hur det funkar. Vi köpte visserligen de dyra hinkarna, men det var fullkomligt meningslöst. Vi har aldrig lakvatten så det enda vi gör är att lägga matrester i hinkarna, ha på strö är ibland och stänga locket. Sedan går det i vår vanliga gamla kompost ute, eller så gräver jag ner det i trädgårdslandet. Det beror på säsong och ork. För oss funkar det mycket bättre och mina (förstås småskaliga) experiment med oslingsjämförelse har faktiskt utfallit till bokashins fördel. Men var och en blir ju salig på sin tro, förstås, så jag är öppen för att det kan vara lite för att jag vill att det ska funka bättre som jag upplever det så.

    1. Och vem vet – jag läste att Stefan Sundström efter hårt motstånd ändrat sig och nu börjat med Bokashi. Så den dagen kanske kommer när även jag ser ljuset. 🙂

  2. Nä heja bioboxen, jag har tre stycken ( men inte speciellt matsvinn däremot ett slutet kretslopp och attans så mycket kirskål ;0) -lugn det hamnar i en helt slutet behållare ett år först.)

  3. Jag har en dåligt isolerad kompost som tar ca ett år att fylla med mestadels köksavfall. Den håller undan bra men tillslut så gräver jag en rejäl fåra i min lilla jordodling jag ha bredvid, tömmer hela härligheten, blandar med lite gödsel och täcker över. Så har jag fin jord till bäddar och liknande efter en vinter.

    Enda grejen är att halvfärdig kompost har ungefär samma densitet och vikt som blandad betong (grov uppskattning…) men då har jag min lilla lastmaskin till hjälp. Alla har vi våra böjelser… 😉

    Har du provat att göra kol i en kastrull i kaminen? Det kan bli din nya besatthet, jag lovar!

    1. Mina två biokuber håller undan rätt bra. Tar mig ungefär två år att fylla och sen får den vila ett år medan jag fyller den andra rullar på rätt bra.Ska inte försöka mig på någon koltillverkning – har inte tid med fler intressen… 🙂

  4. Det allra bästa för trädgården är gödsel med aktivt kol. Enkelt att tillverka, det enda som krävs är två tunnor av metall, en större och en mindre samt ved. Allt virke går bra att använda, ( inte tryckimpregnerat) men helst sågat virke fritt från bark och skräp. Kolresterna samlas upp i större behållare, vad som helst kan användas, och familjemedlemmarna, (nu kommer det hemska som alla förfasar sig över, trots att det är det allra naturligaste och har praktiserat sedan urminnes över hela världen) låter sitt urin samlas i de aktiva kolet. När kolet är mättat med vätskan, “Guldvatten”grävs det ned i jorden och ger näring i flera år till odlade växter, med fantastiskt resultat. Glöm allt om komposteringens betydelse i odlingssammanhang, enda skälet att kompostera är att lite näring tillför det och man blir så att säga kvitt avfallet och man håller markbakterierna vid liv, de blir ju glada.

    1. Tänker att mina varmkomposter minskar kostnaden för sophämtning eftersom de äter upp allt. Hur mycket kol gör du av med? I mina kaminer får jag bara aska.

  5. Tja, bor man i lägenhet som jag så är det ganska bekvämt att kunna göra egen jord till blomkrukorna. Har inte heller körkort så jag är glad att slippa bära tunga jordsäckar från affären samtidigt som jag kan omvandla gammal ful-jord till näringsrik jord. Det innebär att jag slipper gå ut till sophuset och slänga den gamla jorden. I mitt fall handlar det mycket om lathet. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.