Lite senare än vanligt, men nu har jag sått mina chilifröer. Jag brukar så chili åtta till tio veckor innan de ska ut i mitt kallväxthus. Här i Sörmland betyder det månadsskiftet februari/mars. Men hellre sent än för tidigt.
När jag ska så chili så använder jag aldrig hemodlade fröer. Varken från egna plantor eller från andras. Jag har flera skäl till detta. För det första är chili notoriska korspollinerare. Så om man ska få sortäkta plantor måste de isoleras från andra chiliplantor. Annars kan en enda humla blanda ihop generna från dina plantor och jag vill inte står där i juli med konstiga hybrider som jag inte alls planerat för. Jag lägger ner alldeles för mycket jobb på chilin för att chansa.
I boken Chiliodling i praktiken hittar du allt du behöver veta om chiliodling – från frö till goda chilisåser.
För det andra finns det ett antal växtsjukdomar som kan spridas med frön. Och inte heller där vill jag chansa. Dessutom testar fröföretagen alltid grobarheten – så man vet vad man får. Chilifröer behöver skördas vid rätt tillfälle och lagras på rätt sätt för att få bra grobarhet. Därför väljer jag att bara så chili från köpefrön.
När man väl har bra fröer så behövs det tre förutsättningar för att de ska gro: fukt, syre och värme. Dränks de i vatten får de inte syre, torkar de ut får de ingen fukt och bästa temperatur för chilifröer är runt 24 grader. Det finns en hel del teorier om hur man ökar grobarheten. Många blötlägger fröerna innan sådd men de försök som gjorts visar att det bara gör en marginell skillnad. Andra gror fröerna mellan fuktat hushållspapper men personligen har jag så bra grobart med dem direkt i jord så det känns onödigt att ta risken att hantera de ömtåliga groddarna. Det finns chilisorter, främst vildväxande, som kan kräva specialbehandling för att få en godtagbar grobarhet. Men det är inget som jag odlar.
Med rätt förutsättningar varierar groningstiden mellan en och fyra veckor för olika sorter men de flesta av mina gror under andra veckan efter sådd. När väl hjärtbladen kommit upp gäller det att sänka temperaturen och öka ljuset. För lite ljus i förhållande till temperaturen är skälet till att växter sträcker sig – de blir långa och rangliga eftersom de sträcker sig efter det klena ljuset.
Här hittar du mer om hur jag odlar chili.
Därför använder jag mig av dyra, men bra, diodlampor för att få riktigt kraftig belysning. Samtidigt sänker jag temperaturen till ungefär 18 grader och då blir mina plantor robusta och kraftiga. En växt som sträckt sig kommer aldrig att nå sin fulla potential. Men behandlar man sina chilifröer på rätt sätt så har man alla chanser att lyckas.
När de första riktiga bladen kommit är det dags för omplantering. Och jag återkommer till det om en månad eller två.
