Jag plöjde större delen av mina marker i höstas. Men ett par – den blivande äppelodlingen och fältet vid rabarberna sparade jag för vårplöjning.
Eftersom jag har en lätt jord fungerar vårplöjning bra. Men det är alltid ett vårdspel när man ska våga sig ut på fälten. Jag har kört fast förut och varit nära flera gånger. Men nu har jag en bra indikation på när det är dags: Jag väntar på grannarna. När det surrar av traktorer på gårdarna runt omkring så hänger jag på. Som nybörjare finns det inga skäl till att vara först ut.
Det tog bara ett par timmar att plöja fälten. Hade gått snabbare om jag sluppit snirkla kring elstolpar och stenrösen – men jag har trots allt inget storjordbruk och rationell plöjning har aldrig varit en prioritet. Då blir det att plöja små fält mellan det som redan är uppodlat med perenner.
I morgon tänker jag plöja arrendefältet och låta det jag plöjde idag torka upp innan jag harvar. Är det något jag lärt mig så är et att det ska ryka när man harvar. Jorden ska vara så torr att den åker ner i hålorna. Kommer också att ge kvickroten en omgång med harven. Vet att den kan sprida sig på så sätt men eftersom jag ska så gräs efteråt så blir kvickroten mindre konkurrenskraftig om man stör den nu när den växer som bäst.
Nu blir det att hålla koll på väderprognoserna eftersom jag gärna vill ha regn direkt efter sådden. Fälten ska vara plöjda och harvade och sen ska gräsfröna ut och vältas precis innan regnet. Så ser planen ut.
