Vi får ofta höra varningar för myntor. Att de är invasiva och tar över planteringen. Men ett annat ord för invasiv är – lättodlad. Tänker man sig för innan man planterar så kan man njuta av vackra, tåliga och välsmakande växter.
I somras avdelade jag en cirkel på drygt 10 kvadratmeter för grönmynta (Mentha spicata). För att spara pengar valde jag att utnyttja myntornas livskraftiga beteende och köpte bara tre plantor. Ska man veta vad man får så måste man föröka myntor vegetativt eftersom de lätt korsbefruktas och ger upphov till nya hybrider.
Varje planta klipptes ner till hälften och delades i tre delar. Nu hade jag nio små plantor som jag planterade med någorlunda jämnat avstånd i cirkeln. Efter ett par månader har samtliga blivit stora ståtliga grönmyntor och håller på att sprida sig med utlöpare. Räknar med att hela cirkeln kommer att vara övervuxen av grönmynta nästa sommar.
För att minska spridningsrisken har jag grävt ner en kantlist runt cirkeln. Dessutom är den omgiven av gräs som jag klipper regelbundet, så risken att den tar över hela fältet känns försumbar.
Grönmynta har en trevlig mintsmak, utan den skärpa som som man finner i pepparmynta. Det gör den lättanvänd i drycker (tex Mojito), kalla såser, bakverk, te, sallader och efterrätter. En allsidig och trevlig krydda som går att använda både färsk och torkad.
Det går att skörda grönmynta under hela säsongen men när blomningen börjar, juli–september, bör man skörda hela plantan. Oroa dig inte, den kommer igen. De flesta myntor är härdiga i större delen av landet bara de får ett hyfsat skyddat läge och inte står för blött.
