Äntligen har jag kommit igång med rabarberna. De har hängt som ett mörkt moln över alla aktiviteter här på gården – men snart kan jag ta itu med nya bekymmer.
I tisdags blev täckdikningen äntligen klar och sen har jag kalkat plöjt och harvat. Skulle ha sått också men det är ett ändlöst arbete med att plocka upp alla rotbitar och stenar som dyker upp ur fältet. Och rabarberna har prioritet.
Första dubbelraden gjorde jag efter alla konstens regler. Gödslade, täckte med Mypecks och tillbringade sedan timme efter timme med att klippa hål i markduken, gräva hål för rabarberroten och täcka igen. Efter 50 rabarber var jag helt slut och insåg att jag måste ta några genvägar.
Nu använder jag potatiskuparen till traktorn och drar upp tre fåror. Sen gräver jag hål med vanlig spade, lägger ner rabarbern, och sparkar ner jord. På så sätt fick jag ner 100 rabarber på ett par timmar. Tänker att gödsling och täckning får bli senare projekt. Viktigast är ändå att få knölarna i jorden. De har inte mått bra av att ligga så länge i ladugården – en del har börjar torka, några har ruttnat och flera har mögelfläckar. Så jag får se hur många som överlevt.
Men nu är det som det är. Ingen idé att gråta över spilld mjölk men nästa gång jag beställer många plantor ska jag se till att dubbelkolla leveransdatum och se till att jag har möjlighet att få dem i jorden direkt. Annars är det lika bra att vänta ett år.
Till slut var alla rabarberna i jorden.
