I år gör jag ett försök med att odla chili på friland. Tidigare försök med enstaka plantor i skyddat läge har gått bra, nu trappar jag upp försöket.
Jag har odlat chili på gården sen jag flyttade hit, men begränsningen har hela tiden varit utrymmet i växthuset. Jag vet att chili på friland är ett risktagande, allt hänger på hur sommaren blir. Men frön är relativt billiga så i år har jag medvetet dragit upp ett trettiotal extra plantor.
Den sort jag valt att satsa på är Espelette. Enligt Runåbergs Fröer hinner Espelette ge frukt upp till zon III en bra sommar – och det är en sådan jag hoppas på.
Mina plantor såddes i slutet på februari, planterades om i april fem veckor senare och flyttades de ut i växthuset i början på maj. Nu hoppas jag att frostrisken är över här – men det är alltid en chanstagning.
De plantor jag sparat för frilandsodling har fått stå kvar i tiocentimeterskrukorna och de har blivit drygt 40 cm långa. Eftersom de stått i växthuset har de redan början utveckla de första frukterna. De står i småkrukor och har varit känsligare för uttorkning så en del har fått några gulnade blad. Men inget att bekymra sig över.
Ute kommer de att stå i odlingsbäddar med Mypecks, en väv som släpper igenom vatten – men mycket litet ljus. Det är ett sätt att hålla ogräset i schack. Precis som vid annan plantering har jag sett till att marken var rejält genomfuktad innan jag satte ut plantorna. Flera av rotklumparna hade invaderats av myror – men jag tror inte de klarar sig särskilt länge ute i fält.
Här hittar du mer om hur jag odlar chili.
Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på en bra sommar. Det viktigaste är att de inte torkar ut – så blir det regnfattigt får jag se till att fylla på. Särskilt vid fruktsättningen vill chilin ha mycket vatten.
Så här gick det: Resultatet en månad senare.