Som många andra drömde jag om självhushållning när jag tog beslutet att flytta ut på landet. Jag läste de rätta böckerna, såg de rätta tv-programmen och visste hur jag ville ha det. Nu – sju år senare har jag kommit fram till att självhushållning inte är möjligt.
Förstå mig rätt. Om/när civilisationen brakar samman så kommer jag att klara mig bra mycket bättre än många andra. Jag kommer att ha tillgång till mat, värme och tak över huvudet. Men det kommer inte att bli ett liv som jag vill ha det.
Självhushållning är ett ideal – men för den som vill behålla några av livets bekvämligheter är det inte möjligt. Finesser som internet, elektricitet, sjukvård etc är alla beroende av en någorlunda fungerande civilisation. Någon gång i framtiden kanske vi tvingas att bli självförsörjande men idag kompromissar vi alla. Vi kan kalla oss självhushållande men i praktiken är det bara en hobby. En hobby på ideologiska grunder för många, eller för oss som vill veta vad vi äter.
Sen kan man alltid fråga sig vad som är självförsörjning. Jag är självförsörjande på rabarber, chili, potatis, honung, hönskött, ägg, äpplen med mera. men jag behöver köpa kläder, bränsle och el. Går vattenpumpen sönder är jag beroende av reservdelar och när min hund blev sjuk var jag glad att jag hade henne försäkrad. Mycket kan jag göra själv men jag är ändå beroende av en mängd specialister.
Självhushållning beror på tiden
Är en prepper självförsörjande för att han har lagrat konserver för några år framåt? För mig handlar självhushållning mest om ett tidsperspektiv. Ett längre tidsperspektiv försvårar planeringen exponentiellt. Alla kan vara redo för en vecka utan el. Men en månad? Det kräver engagemang. Och den som vill förbereda sig för apokalypsen måste göra det till en livsstil – och vara redo för ett liv på 1800-talsnivå där vardagliga sjukdomar och en sommar som den vi haft i år kan vara en dödsdom för många.
Jag är själv frestad att skaffa solpaneler men det skulle inte göra mig självförsörjande. Jag skulle fortfarande vara beroende av uppkoppling mot elnätet och reservdelar. Även om allt fungerade felfritt så är livslängden begränsad. Räcker kanske för mig – men inte för nästa generation. Ändå är det frestande även om det finns andra lösningar som skulle ge betydligt bättre avkastning. Men man får inte glömma bort glädjen med att låtsas vara självhushållare. Så länge du har glädje av ditt odlande är allt väl.
Att odla det mesta av den egna maten är fullt möjligt. Femtio kvadratmeter kan täcka en persons årsbehov av potatis. Det går att planera sina odlingar och bli självförsörjande på rotfrukter året runt och om du fryser in eller gör inläggningar kan du ganska lätt klara årsbehovet av frukt och bär. Men första steget är att känna efter vad du vill. För ska det vara någon mening med självhushållning så måste det vara roligt.
Att bli helt självförsörjande är inte möjligt. Inte om du fortfarande vill vara människa. Vi är sociala varelser och det är det enda som gör oss mer framgångsrika än djuren. Om du vill ha total självhushållning så måste du fotvandra till havet för att utvinna ditt eget salt – tillverka alla kläder och redskap själv. Acceptera att familjen får svälta ett dåligt skördeår och sköta eventuell tandvård och kirurgi hemma i köket. Då finns det en lättare väg – byteshandel.
Gör det som är roligt
Tycker du att det är roligt att odla potatis – så satsa på det. Odla så det räcker till många och byt till dig det du tycker är besvärligt att ta fram. Självklart behöver du inte bara ägna dig åt potatis. Du kan odla chili, och bin, och kanske ha höns. Det viktiga är att du ägnar dig åt det som är roligt. Är du en prepper så krävs det en högre grad av självförsörjning men det kommer jag till i ett senare inlägg. Och man måste börja någonstans, så varför inte med det som är roligt.
Följ livet på gården:
[email-subscribers namefield=”YES” desc=”” group=”Public”]
