Till slut har marken torkat så mycket att jag vågar mig ut på fältet med plogen. En annan bidragande orsak är att alla grannarna är ute och sår. Man vill inte hamna på efterkälken.
För oss med lättare jordar är vårplöjning ett utmärkt alternativ. Särskilt om man haft fullt upp i höstas. Då känns det bra att kunna bestämma sig för att vänta två årstider.
Årets vårplöjning gick utan missöden. Lite hjärtat i halsgropen ett par gånger bara när man känner hur farten sjunker. Ett par större stenar höll tillbaka traktorn lite och vis av erfarenheterna från tidigare år drog jag inte på med gasen utan lyfte plogen något istället.
Det blev lite figurplöjning eftersom jag sparar tre delar av fältet. Där ska gröngödslingen få ligga ett andra år för att riktigt luckra jorden. Man ser redan hur klövern och sötväpplingen samlar sig för en rejäl attack mot kvarvarande kvickrot och skräppa.
Den del jag sparat högst upp vid vägen är planerad som äppelodling om tre år. Vallen ska plöjas ner i höst och nästa år räknar jag med att köra potatis där. När jag ändå var igång med vårplöjning passade jag på att plöja det lilla fältet nedanför blåbärsodlingen. Samma fält som jag fastnade på för några år sedan. Lite tvekade jag – men eftersom jag sparat det till sist var det värt ett försök. Och det gick bra.
Så nu är det klart med vårplöjningen på hemmamarken. Kvar är utmarkerna men jag har inte bestämt mig för om jag ska plöja det fält som ska fräsas. En del rekommenderar plöjning efter fräsning – andra inte. Nåväl, det är ett senare beslut.
