Din guide till livet på landet

11 vanliga ogräs – så blir du av med dem

2012-05-28

Naturen är full av livskraft och strävar efter att fylla varje bit av blottad jord med liv. Lämnar man jorden att sköta sig själv kommer de mest anpassningsbara växterna att ta över – och det är sällan de växter vi själva valt att så eller plantera.

Särskilt livskraftiga växter kallar vi ogräs – men bara när de går emot vår vilja för hur odlingen ska se ut. Ogräs är ingen egen art utan det är du som bestämmer vad som är vad. Gillar du maskrosor så är det inget ogräs. Det är du som bestämmer, men eftersom du läser det här har du antagligen egna idéer om hur det ska se ut i trädgården. Du har ogräs.

På lantbruksskolan hade vi den här som kursbok och vi fick i uppgift att lära oss de tio vanligaste ogräsen på vår egen mark – kan man det klarar man sig långt.

Vill man ta kontroll över sin trädgård måste man hjälpa de växter man vill ha och skapa ett otrevligt klimat för övriga. Här kommer några råd om hur du formar trädgården efter din vilja.

Första rådet är att rensa bort alla ogräs med ett par veckors mellanrum i början på säsongen. Bäst är att ta dem vid kompensationspunkten (det läge där energireserverna i rotsystem är som minst). Då slår förlusten av de gröna delarna hårdast mot växten – t. ex. kirskål som tas när de har 5–10 blad.

För att lära sig identifiera ogräset tidigt rekommenderar jag boken ”Ogräs på åker och i trädgård”. Vi hade den som kursbok på lantbruksskolan och den innehåller både fakta och bilder på de vanligaste ogräsen. Särskilt bra är att det finns bilder på ogräsen när de är små.

Här hittar du min film om ogräs:

Redskap mot ogräs

Eftersom jag odlar ekologiskt använder jag bara långsiktigt hållbara metoder mot ogräs. Det innebär oftast mer arbete men samtidigt har jag kontroll över jorden och vet att den på sikt bara blir bättre och bättre. Jag har testat både glyfosat och så kallat naturliga medel som ogräsättika. Min erfarenhet är att glyfosat i de doser som är tillåtna i trädgårdar fungerar hyfsat på gräsarter som kvickrot. Ogräsättika kändes som bortkastade pengar. Här kan du läsa om mitt försök med glyfosat.

Hulhackan är ett effektivt redskap så länge det finns lite barmark mellan ogräsen. Men för finliret med att få bort ogräs som gömt sig precis invid rabarberna är det bara handarbete som gäller. — Hjulhackan är ett effektivt redskap så länge det finns lite barmark mellan ogräsen. Men för finliret med att få bort ogräs som gömt sig precis invid rabarberna är det bara handarbete som gäller.

I radodling använder jag jordfräsen på våren. Då går det snabbt att rycka upp alla groende fröogräs. Mot rotogräs är den inte lika effektiv. En enstaka fräsning kan till och med förvärra situationen och hjälpa till att sprida rotogräs som kvickrot.

För större ytor är det gräsklipparen som gäller. Den tar itu med många vanliga ogräs som nässlor och kirskål men lämnar lågväxande arter som maskros.

Flamning används ofta i ekologiska odlingar men är i mitt tycke för dyrt och omständigt – särskilt som det bara har riktigt god effekt på ettåriga ogräs. Det kräver dessutom att man behärskar tekniken – ogräset ska inte brännas sönder utan bara snuddas av flamman så att cellerna sprängs.

Favoritredskapet – förutom jordfräs och gräsklippare – är min hjulhacka. Den fungerar utmärkt så länge man har raka rabatter eller grusgångar. I trängre utrymmen är det bättre med ogräshacka eller ogrässkyffel. Här får man prova sig fram för att se vilket man trivs bäst med. På platser där ogräset tagit över helt använder jag röjsåg/trimmer.

Marktäckning rekommenderas ibland och det fungerar – men tar tid. Själv föredrar jag att klippa ner ogräset regelbundet framför att ha marken täckt av ful plast i flera år. En metod som fungerar och ser bättre ut är att odla i limpor ovanpå kartong.

Man brukar skilja på två sorters ogräs – fröogräs och rotogräs.

Fröogräs

Fröogräsen kommer nya varje år – fröna ligger lagrade i jorden och dessutom kommer det nya med vinden. Tar man itu med dem i tid brukar de inte vara ett alltför betungande problem – så rensa regelbundet särskilt i början av odlingssäsongen. Man brukar skilja på vinteranuella och sommaranuella fröogräs beroende på om de gror på hösten eller på vintern.

1. Hampdån

Hampdån kan nästan se ut som en lite orkidé med sina vackra blommor. Men den har en riktigt grov ock stickig stjälk. Ett annat igenkänningstecken är att stjälken är fyrkantig. Som alla fröogräs bekämpas den bäst på våren – och se till att ta bort den innan den sätter frö. Här har jag skrivit mer utförligt om hampdån.

Skräppan är ett av mina hatobjekt här på gården och jag bekämpar detta eländiga ogräs varje år.

2. Skräppa

Skräppa kan också räknas till fröogräsen. Även om det är en perenn växt så sprider den mängder med fröer som kan leva mycket länge i jorden. När jag flyttade hit till gården såg jag skräppan som en av mina värsta fiender – men efter regelbundna jakter känns det som om jag har fått kontroll på den. Bästa metoden är att sticka av roten fem centimeter under jorden med en spade. Här kan du läsa mer om bekämpning av skräppa.

Våtarv är ett mycket vanligt med också ätbart ogräs.

3. Våtarv (Nate)

Våtarv eller Nate, som den också kallas, gror på höst och vår och är Sveriges vanligaste örtogräs. Den bildar ofta tjocka sjok som kan kväva andra växter. Men är å andra sidan lätt att dra bort med bara händerna – försöker du använda redskap är det lätt att den bara trasslar in sig. Våtarv går att äta precis som den är, testa att ta en tugga. Den är också en favorit för fåglar som höns och vaktlar och kallas lokalt för fågelgräs.

Kamomill är en riktigt vacker och väldoftande blomma men om den får föröka sig fritt blir den ett ogräs.

4. Kamomill

Kan vara ett ogräs men ger samtidigt ett gott te om man torkar blommorna. Finns i södra Sverige och är vanlig i höstsådda grödor. Blir 10–40 cm hög med grenig stjälk. Blommorna likar baldersbrå men blomkorgen är upphöjd hos kamomill. Sprids och förökas med frö. Blir sällan särskilt besvärlig i trädgårdar.

[the_ad id=”5905″]

Rotogräs

Maskrosen känner vi alla till – enklast är att acceptera den som en naturligt inslag i gräset.

5. Maskros

Maskrosen är antagligen vårt mest kända ogräs. Sprider sig snabbt och tål klippning av gräsmattan. Enklast är att acceptera den där den står, men val man göra en insats så är det roten man ska angripa. Stick den med spade cirka fem centimeter under jorden. Ingen hundraprocentig metod men med idogt arbete kommer den att försvinna. Väljer du att låta den finnas kvar är den till nytta för bin och humlor, dessutom går bladen att äta som sallad. Uppskattas både av höns och kaniner.

Kvickrot är ett mycket livskraftigt gräs. Den kan bli ett stort problem i perenna odlingar om den inte hålls efter.

6. Kvickrot

Kvickrot är egentligen bara ett problem på åkrar och i perenna odlingar. I gräsmattan blir den snabbt utkonkurrerad när gräset klipps och i rabatterna är det hyfsat lätt att dra upp både plantan och det långa rhizomet. Men odlar man perenner gäller det att hålla efter den. Och vill man undvika kemikalier är det fysiskt arbete som gäller – att hela tiden riva upp och plocka bort de långa rötterna. Här har jag skrivit mer om kvickrot.

Kirskål eller kärs är ett ogräs som de flesta känner igen. Tar ofta över bortglömda partier i trädgården.

7. Kirskål

Kirskål eller kärs som den också kallas är en livskraftig krabat som kan täcka stora markytor. Men den gillar inte att klippas. Klipper man ner den regelbundet tröttnar den till slut. I rabatter kan man dra upp de långa rötterna för hand och helt enkelt plocka bort dem. Eller så ser du den som en grönsak och behandlar den som självgående spenat. Jag brukar se kirskål mest som ett symptom – den växer på bortglömda ytor. De platser som klipps, rensas och planteras drabbas sällan av kvickrot.

Nässlor brukar jag skörda stora mängder av på våren. och det är då det är enklast att bekämpa detta ogräs.

8. Nässlor

Nässlor har jag i överflöd men ser dem inte som ett stort problem. Gillar näringsrik jord som mina gamla kaninhagar och i gödslade rabatter. Ta dem när de är små och ät upp dem själv, eller gör punktinsatser med kraftiga handskar. De har också ett ytligt rotsystem som går hyfsat lätt att plocka bort med grep på våren när marken är mjuk.

På våren är vi många som hittar partier med mossa i gräsmattan. Jag tar det med ro – jag har redan det bästa motmedlet: Gräs.

9. Mossa

Mossa är lättare att acceptera än att bekämpa. Under våren brukar jag ha mycket mossa i gräsmattan men när värmen kommer konkurrerar gräset ut den. Mitt bästa bekämpningsmedel är faktiskt gräs. Om gräset bara har tillräckligt med näring och syre sköter det kampen mot mossa på egen hand. Kalk, gödsel och luftning av gräsmattan – sen försvinner mossan oftast av sig själv. Här har jag skrivit mer om mossa.

Tussilagon är ett klassiskt vårtecken – och ett tidigt ogräs. Bara att ge sig ut och plocka.

10. Tussilago (Hästhov)

Tussilagon är ett vacker vårtecken, men med sitt omfattande rotsystem som kan ligga i lager ner till en meters djup kan den bli ett problem om den får fäste där man inte vill ha den. Många vanliga ekologiska bekämpningsmetoder är relativt verkningslösa mot tussilago. Dess enda egentliga svaghet är att den behöver mycket ljus. Mer om att bekämpa tussilago.

Tistlar kan vara ett riktigt besvärligt ogräs på åkermark. I trädgården är den mer lätthanterlig.

11. Åkertistel

Åkertistel är en perenn som förökas med utlöpare men även med frö. Små plantor bildar utlöpare som året efter kan bilda blombärande skott. Åkertisteln tillhör besvärligaste ogräsen i odling utan kemisk bekämpning. Fröna sprids med vinden över stora arealer och eftersom de är storväxta konkurrerar de framgångsriks med grödan. Vid riklig förekomst blir skörden mycket försvårad och skördeförlusterna kan bli avsevärda. Men ständig klippning innan den går i blom kan få den att tröttna.