Annons

Husqvarna trädgårdstraktor efter åtta år

Av mina tre traktorer är det den minsta som jag använt mest. Till rena lantbruksjobb behöver man större men de flesta sysslor på en mindre gård går alldeles utmärkt att utföra med en trädgårdstraktor. Nu håller jag på att testa olika sätt att använda en lastpall för att plana ut odlingsbäddar. Det här är första försöket.
Av mina traktorer är det den minsta som jag använt mest. Till rena lantbruksjobb behöver man större men de flesta sysslor på en mindre gård går alldeles utmärkt att utföra med en trädgårdstraktor. Nu håller jag på att testa olika sätt att använda en lastpall för att plana ut odlingsbäddar. Det här är första försöket.

Uppdatering: Efter drygt åtta år med mina Husqvarna trädgårdstraktor LT 154 tänkte jag sammanfatta mina erfarenheter. På det stora hela är det ett av mina bästa maskinköp men den har några brister.

Ett av mina första köp när jag skaffade gården var en trädgårdstraktor. Den var så bra att den blev stulen efter ett halvår. Det finns en uppsjö av olika modeller men jag valda Husqvarna eftersom de säljs av proffsbutiker. Kanske fördomsfullt – men jag har en känsla av att såna maskiner har högre kvalité än såna du köper på stormarknader. Lite dyrare men jag tror man har igen de pengarna i längden.

Har också testat Rider modellerna, de som är ledade på mitten, men jag föredrar trädgårdstraktorn. Kanske inte lika lätt att komma åt i trånga utrymmen men jag tycker det är bekvämt med handgas när man ska klippa stora ytor.

En film om trädgårdstraktorn:

Det första plusset är att gräsklippningen är rolig. Så rolig att när jag har besök på gården kan det bli lite verbalt slagsmål om vem som ska få klippa gräset. En trädgårdstraktor är kanske svår att motivera för en mindre villaträdgård men här fyller den sin funktion. Det tar mig strax under tre timmar att klippa mina runt 4000 kvadratmeter gräsmatta. Tror att det varit ett heldagsprojekt om jag använt en promenadklippare. Och knivarna är tåligare än man tror. Jag har kört klipparen även i mina mer oländiga marker och kört i sten otaliga gånger. Ändå har knivarna bara fått några mindre hack som går att slipa bort. En åkgräsklippare tål en hel del, men inte allt…

Har också lyckats köra sönder själva spindeln i klippdäcket. Kostade ett par tusenlappar att byta, men nu funkar klipparen som ny igen.

Förra året vältade jag närmare en hektar med trädgårdstraktor och gallervält.
Förra året vältade jag närmare en hektar med trädgårdstraktor och gallervält.

Andra plusset är att den fungerar som dragare. Har två kärror och jag har aldrig haft någon brist på hästkrafter. Trots att jag valt Husqvarnas minsta trädgårdstraktor är det aldrig kraften utan fästet som är problemet. Några hundra kilo timmer har aldrig varit ett problem så länge det funnits fast mark under båda hjulen.

Traktorn fungerar även som vält, gräsdäcken lämnar en hyfsad yta efter sig och i kombination med gallervält klarar man rätt stora ytor.

Så till nackdelarna. Kan egentligen bara se två: Traktorn är rejäl och pålitlig men jag saknar en diffspärr. Hästkrafterna har alltid räckt till men med lite last börjar ena bakhjulet slira titt som tätt. Inte svårt att åtgärda: Eftersom traktorn är så lätt går det att lyfta bakändan ett par decimeter åt sidan och lösa problemet. (Om man inte har ett lass timmer bakom vill säga.)

Den andra nackdelen är klippdäcket. Eftersom jag använder min trädgårdstraktor till så mycket vore det bra om det hade gått snabbare att koppla bort klippdäcket. Nu tar det drygt tio minuter – alltså inget jättejobb. Men tillräckligt komplicerat för att man ska dra sig för att göra det vid mindre jobb. Och kör man fast är det oftast klippdäcket som tar emot.

Har också haft lite problem med de slanglösa däcken. Håller man inte efter dem och ser att det är bra tryck är det lätt att slira av däcket om man svänger skarpt.

Annons

Det finns pengar i askan

Först tänkte jag att det var meningslöst att gräva i aska. Men en skiftnyckel kan kosta ett par hundralappar och får jag en del av det i ersättning kan det bli ett bra bidrag till återuppbyggnaden.
Först tänkte jag att det var meningslöst att gräva i aska. Men en skiftnyckel kan kosta ett par hundralappar och får jag en del av det i ersättning kan det bli ett bra bidrag till återuppbyggnaden.

Om någon skulle fråga vad du har i ladugården, hur mycket skulle du komma ihåg? De stora sakerna är lätta men ska du göra en förteckning måste även små saker med. Därför gräver jag i askan.

Försäkringsbolaget tar god tid på sig för att räkna på byggnaderna. Traktorn har jag redan fått ersättning för – men redovisningen av förlorat lösöre ligger på mig och en lista på ALLT som fanns i ladugården tar tid att ställa samman.

Jag har god hjälp av bloggen och Youtubekanalen. Massor av bilder och filmer från innan branden. Så jag började med att gå igenom alla kvitton, därefter samla bilder på olika saker som jag hade. Näst sista steget är att rota i askan. Där hittar jag saker jag nästan glömt.

Vissa saker är lätta att identifiera – särskilt som de här stod samlade på en plats i ladugården.
Bild 1: Vissa saker är lätta att identifiera – särskilt som de här stod samlade på en plats i ladugården.

Allt måste med. Jag får kanske inte så mycket i ersättning för en hovtång – men kan jag inte visa att den fanns här får jag kanske ingenting. Alla fynd kan betyda mer pengar. Som den lilla samlingen av kappseglingsblock jag köpte men aldrig installerade i båten. Kostade flera tusenlappar och förhoppningsvis får jag ut restvärdet.

En gammal videobandspelare – kanske en hundring. Allt jag hittar – hylsnycklar, yxhuvuden, rester av högtalare etc etc Allt kan bli pengar i slutändan. Och även om jag aldrig kommer att få full ersättning för alla verktyg, maskiner och kläder jag hade i ladugården så är det ändå ett bidrag för att bygga upp verksamheten igen.

Annat, som den här lådan i askan från ladugårdens andra våning krävde lite mer funderande.
Bild 2: Annat, som den här lådan i askan från ladugårdens andra våning krävde lite mer funderande.

Och avgörande för hur mycket jag får är hur mycket jag kan dokumentera. Så jag letar på i askan. Makabert – men efter ett tag blir det som skattletning och jag stöter hela tiden på mysterier som det är roligt att lösa.

Se om du kan identifiera det som finns på bilderna.

Efter ett tag lär man sig att vissa färger avslöjar vad det här varit innan branden.
Bild 3: Efter ett tag lär man sig att vissa färger avslöjar vad det här varit innan branden.
Skrattade lite ironiskt när jag insåg vad det här varit.
Bild 4: Skrattade lite ironiskt när jag insåg vad det här varit.
Ni som har djur kanske känner igen resterna av det här vanligt förekommande föremålet.
Bild 5: Ni som har djur kanske känner igen resterna av det här vanligt förekommande föremålet.
Annons

Vanliga stamskydd fungerar inte

Trots att jag satt stamskydd på samtliga träd så är många helt avbarkade eftersom hjortarna själv kan plocka bort skydden.

När jag planterade min äppelodling köpte ett av de vanligaste stamskydden till mina träd för att skydda dem mot gnagande djur. Men skydden är värdelösa och hjortarna kan själva plocka bort dem.

Dessa skräpskydd säljs av vanligen betrodd företag som Granngården, Wexthuset, Byggmax med flera och de är inte ens särskilt billiga. Priserna ligger mellan 25 och 50 kronor styck och för de pengarna får du ett flimsigt stycke plast som inte fyller sin funktion.

Nu ska jag gå över och testa stamskydd från Biltema istället. De är billigare än det skräp som andra säljer med verkar betydligt med stabila och pålitliga. Det finns ingen som helst anledning att köpa dyrare stamskydd som inte fungerar.

Sedan den planterades har min äppelodling varje vinter utsatts för attacker från olik gnagande djur och stamskydd har varit den sista försvarslinjen. Men den har fallerat i alldeles för många fall. Det är obegriplig att de fortsätter sälja sånt här skräp. Eller snarare – de har ingen aning om vad som krävs för att skydda träden och köper in det som de har störst marginaler på.

Egentligen inget fel i det – men ett grundkrav borde vara att ett stamskydd fungerar för det de är avsedda för och inte som ligger på marken bredvid söndergnagda träd.

Kylan hotar blommorna och fruktskörden

Körsbärsträden har redan blommat ett tag – men förgäves eftersom kylan hindrat de bästa pollinatörerna från att flyga. Frosten har också slagit ut en del av blommorna.
Körsbärsträden har redan blommat ett tag – men förgäves eftersom kylan hindrat de bästa pollinatörerna från att flyga. Frosten har också slagit ut en del av blommorna.

I april var det stundtals rena sommarvärmen. Men sen kom bakslaget – precis vid fel tillfälle. För nu blommar mina fruktträd. Och nattfrosten hotar blommorna.

Frosten på nätterna är bara en av riskerna med den är tillbaka gången. Hinner äppelblommorna slå ut kan en rejäl nattfrost få dem att falla av och då blir det ingen frukt. Först ut att blomma här var ett av mina plommonträd – men de utslagna blommorna blev ett lätt offer för nattfrosten och redan efter ett par dagar är marken täckt av de vita blombladen.

Blommorna skiftar i brunt

Tätt efter blommade körsbärsträden men även där har blommorna skiftat färg från vitt till brunt när kölden tagit dem. Och det redan innan bina haft en chans att pollinera. Bin behöver värme för att arbeta effektivt. Man brukar räkna med att temperaturen ska ligga uppåt 15 grader för att det ska bli bra drag – helst uppåt 20 med solsken och måttliga vindar.

Bina kan klara ganska kraftig vind, men det tar längre tid för dem att flyga och de blir inte lika effektiva. Men bra temperatur är ett absolut krav. Humlor är tåligare och jobbar på redan från 10 grader. Men den senaste veckan har temperaturen bara nått dit någon enstaka timme på eftermiddagarna så de har inte heller varit till mycket hjälp.

De tidiga äppelblommorna är på väg att slå ut men jag hoppas att de håller sig tills den värsta nattfrosten är över.
De tidiga äppelblommorna är på väg att slå ut men jag hoppas att de håller sig tills den värsta nattfrosten är över.

Nu hoppas jag att äppelblomningen dröjer några dagar innan den kommer igång på allvar. I slutet av veckan lovas något högre temperaturer – och lite värme när träden slår ut på allvar kan göra underverk både för fruktsättningen och för bina. Så här i början på säsongen går det mesta som bina samlar in till att bygga upp samhället inför sommaren – och hamnar de på efterkälken nu finns det risk att de inte kommer ikapp.

Så håll tummarna för varmare väder. Då tar jag hellre en nattfrost i juni.

Hönsen hotar min carport

Det har varit skönt att kunna parkera snöfritt i vinter. Men nu naggas den möjligheten i kanterna av hönsen som bit för bit raserar parkeringsplatsen.
Det har varit skönt att kunna parkera snöfritt i vinter. Men nu naggas den möjligheten i kanterna av hönsen som bit för bit raserar parkeringsplatsen.

Det händer alltid något på landet. Ibland uppstår stora problem – som branden. Vanligare är små problem av olika sort – som att hönsen förstör min carport.

Sen i vintras har jag haft hönsen frigående på gården. De har blivit mycket sociala och verkar uppskatta det kringströvande livet. En höna har fallit offer för höken, men jag tror ändå de tycker det är värt risken.

Så fort jag går ut kommer alla hönsen springande och de följer sedan efter mig för att se om det vankas något gott. Tyvärr har de inte förstått att deras frihet är under ansvar och de envisas med att försöka riva min carport.

De sprätter bort gruset sten för sten i jakten på några enstaka frön från fågelmaten.
De sprätter bort gruset sten för sten i jakten på några enstaka frön från fågelmaten.

Lite är det mitt fel. I vintras hade jag fågelmaten hängande från carporten och det innebar att småfåglarna sprätte ner en del fröer i gruset under. Hönsen har naturligtvis upptäckt detta och håller därför på att underminera hela byggnaden genom att sprätta bort gruset som jag kört dit.

Jämfört med andra problem är det här marginellt. Men ändå något jag måste ta itu med innan det är för sent. Därför kör jag nu varje dag fram större stenar för att stötta. Det är uppenbart att en sluttning med bara grus inte är hönssäker – men om den armeras med stenar i tjugokilosklassen bör den blir något beständigare.

Sånt är livet på landet. Det uppstår problem, man suckar. Och sen löser man det. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.