Annons

Mitt päronträd faller i bitar

Förra helgen rasade två tunga grenar i backen. Tyngt av päron och regnvatten orkade trädet inte längre.
Förra helgen rasade två tunga grenar i backen. Tyngt av päron och regnvatten orkade trädet inte längre.

Efter närmare 200 år verkar mitt gamla päronträd vara på väg att ge upp. En efter en faller grenarna till marken med ett brak. Senast var för sex år sedan och jag började tro att päronträdet skulle klara sig.

Första gången det hände var mitt i natten för sex år sedan. Med ett brak gav en kraftig gren upp. Det var väl inte helt oväntat. Det gamla päronträdet såg lite slitet ut redan första gången vi möttes och till slut har åren tagit ut sin rätt.

Den gren som föll 2012 var betydligt kraftigare och det krävdes en stund med motorsågen för att få undan den. Nu ligger torkade delar av päronträdet i ladugården i väntan på slöjdprojekt.
Den gren som föll 2012 var betydligt kraftigare och det krävdes en stund med motorsågen för att få undan den. Nu ligger torkade delar av päronträdet i ladugården i väntan på slöjdprojekt.
Kommer att sakna den enorma blomningen i maj varje år, och jag tror att insekterna kommer att göra det också.
Kommer att sakna den enorma blomningen i maj varje år, och jag tror att insekterna kommer att göra det också.

Sprickan i den stora grenklykan gav till slut med sig – tyngd av gråpäron och vattenbemängt bladverk gav grenen till slut upp och parkerade sig på gräsmattan invid hallonbuskarna. Grenen var helt rutten i mitten så det var bara en tidsfråga. Tur att ingen stod under bara. Den gren som föll i år var inte lika kraftig. Och inte heller detta var helt oväntat. På sina ställen har det gått att se rätt igenom grenen och det underliga är egentligen att den här delen av trädet höll ut så länge. Brukar tänka på hur grenen ser ut varje gång jag kört under med gräsklipparen men lever lite fatalistiskt. Skulle ju vara en väldig otur om den föll just när jag var där.

Tycker att päronblommorna är fantastiskt vackra även om de bara existerar någon vecka varje år innan de försvinner i ett vitt regn som en vårlig snöstorm.
Tycker att päronblommorna är fantastiskt vackra även om de bara existerar någon vecka varje år innan de försvinner i ett vitt regn som en vårlig snöstorm.

Kommer att sakna den enorma blomningen i maj varje år. Nu är det bara kronan kvar av trädet och jag får hoppas att inte den också kommer nerdråsande över huset. Ett så här stort päronträd skapar stora mängder frukt, men det är inte lätt att skörda när det mesta sitter i höjd med hustaket.

Och de päron som faller från den höjden blir mos på vägen ner. Till glädje för insekter och andra frukterianer.

Följ livet på gården

Annons

Vilket KN-nummer har rabarber?

Jag lyckades aldrig hitta rätt KN-nummer för rabarber. Kanske du har bättre tur?
Jag lyckades aldrig hitta rätt KN-nummer för rabarber. Kanske du har bättre tur?

Den senaste veckan har det inte blivit mycket bloggande. Istället har jag ägnat mig åt pappersarbete. Åt att fylla i blanketter och leta KN-nummer. För det mesta är det enkelt men tidskrävande – men i bland tar det stopp.

Den blankett jag fastnade för var “Förädlingsstöd – förteckning av huvudråvaror och slutprodukter”. Egentligen inte särskilt komplicerat. Jag ska fylla i vilka råvaror jag använder och var de kommer ifrån samt slutprodukterna. Problemet är att alla råvaror ska ha ett KN-nummer och det ska man hitta i Tullens register.

Hade jag fått välja hade det räckt med att fylla i produktnamnet och sen få ett nummer. Och efter kontakt med Tullverket fick tips om hur jag skulle göra med kommentaren: Det fungerar om du har tur.

Jag gjorde ett försök.

KN-nummer för Grammofonautomater

Att söka på tomater ger fjorton resultat. Från “Tomater, färska eller kylda” till “Grammofonautomater”. Det borde vara lätt att välja det första alternativet men eftersom det följs av alternativen: körsbärstomater, tomater och tomater så blev jag lite villrådig. Då får man gå vidare på varje alternativ och kolla det finstilta. Då kunde jag utesluta frysta och torkade tomater och rätt KN-nummer är 0702 00 00 00.

Hittade rätt snabbt koden för äpplen. Men den gäller först efter 16 september.
Hittade rätt snabbt koden för äpplen. Men den gäller först efter 16 september.

Så långt allt väl. Men nästa sökning på chili gav “Ingen matchande beskrivning funnen”. Då får man gå in och leta manuellt. Där, under Avdelning II Vegetabiliska produkter, Kapitel 7 Grönsaker samt vissa ätbara rötter och stam eller rotknölar, hittar jag undermappen Andra grönsaker. Längst ner i den mappen finns en mapp som heter Frukter av släktena Capsicum och Pimenta I den mappen finns alternativet Sötpaprika och en mapp som heter Andra. I denna mapp finns två industriella alternativ samt ännu en mapp som heter Andra. Däri fanns två alternativ: Spanskpeppar och Andra. Jag använder Andra så koden är 0709 60 99 90.

Mappsystemet inte helt modernt

Det här mappsystemet känns inte riktigt 2018. Äpplen borde vara enkelt men då tillkommer en ny svårighet. Ska jag välja Äpplen i lös vikt, för framställning av cider eller saft, under tiden 16 september-15 december eller bara alternativet Andra eftersom det det fortfarande är augusti. Skördetid eller förädlingstid?

Till slut lyckades jag i alla fall hitta godtagbara alternativ till det mesta. Utom rabarber. Rabarber = Ingen matchande beskrivning funnen.

Om någon vill göra ett försök finns länken till registret här.

Annons

Att flyga med gitarr

Jag har aldrig tidigare flugit med något musikinstrument större än ett munspel – så första gången jag skulle flyga med gitarr fick jag lite huvudbry.
Jag har aldrig tidigare flugit med något musikinstrument större än ett munspel – så första gången jag skulle flyga med gitarr fick jag lite huvudbry.

Ett av uppdragen i Liverpool var att hitta en gitarr vi kan ha i svartklubben. När den väl var införskaffad kom det stora problemet: Hur gör man för att flyga med gitarr?

Det är sällan jag lämnar gården för mer än någon enstaka natt, men för Beatlesveckan i Liverpool gjorde jag ett undantag. På plats hittade vi vad vi sökte. En billig gitarr, hyfsat spelbar och med ett originellt utseende. Jag och grannen har båda egna gitarrer, men de är av den typen man är rädd om och inte alltid vill släpa med sig genom skogen till pubkvällarna. Därför bestämde vi oss för en gemensam investering i ett mer robust instrument.

Eftersom det var ett gemensamt inköp så ville både jag och grannen genomföra första spelningen. Vi är nu stolta andelsägare till en rosa gitarr vi döpt till Beatrix.
Eftersom det var ett gemensamt inköp så ville både jag och grannen genomföra första spelningen. Vi är nu stolta andelsägare till en rosa gitarr vi döpt till Beatrix.

Men sen skulle den hem också. Jag satt vid fönstret och såg avlastningen när vi landade i Manchester… Fram med rullband och bagagevagn. Bandet räckte inte hela vägen till vagnen och mitt emellan stod en ensam kille. När väskorna kom rullande hann han med ungefär två tredjedelar. Resten ramlade ner i asfalten. Eftersom vi bara fått ett ofodrat nylonfodral till gitarren kändes det inte helt pålitligt att checka in den.

På SAS hemsida kunde man boka för specialgods – men när vi tittade under musikinstrument var enda alternativet kontrabas. Vi testade att kryssa i det men hörde aldrig något från SAS. Problemet kvarstod. Det var uppenbart att den inte höll måttet som handbagage. Inte med halsen i behåll i alla fall.

Inte den förste som vill flyga med gitarr

På kvällen tänkte jag att jag knappast är den förste som vill flyga med gitarr så jag sökte på några musikerforum. Rådet var det enklast möjliga. Fråga aldrig – då finns risken att det blir problem. Istället ska man bara ta med sig gitarren som handbagage och låtsas som ingenting. Det var ett utmärkt råd och det visade sig att gitarren inte var något som helst problem. Istället var det annat som ställde till det.

I Manchester fick jag inte checka in min mjuka väska utan tvingades ta med den som ett andra handbagage. När personalen i säkerhetskontrollen såg gitarren fick jag gå förbi kön eftersom den skulle röntgas separat. Inga problem där. Däremot blev jag personligen grundligt röntgad och genomsökt med noggrann handpåläggning. Min väska och jacka blev också uppgraderade till säkerhetsrisker och överflyttade till en separat kö.

Tandkräm och andra föremåls potentiella hot mot flygsäkerheten kan reduceras genom att de stoppas i en plastpåse.
Tandkräm och andra föremåls potentiella hot mot flygsäkerheten kan reduceras genom att de stoppas i en plastpåse.

Efter en andra scanning fick jag ställa mig i ny kö för att få tillbaka mina tillhörigheter. I jackan hittade de varken farliga föremål eller droger så den fick jag tillbaka utan kommentar när alla fickorna väl var tömda. Däremot blev jag tagen på bar gärning när de gick igenom min väska. De hittade både tandkräm och deo. På Arlanda var det ingen som klagade på mina hygienprodukter – men i Manchester var det allvarliga saker.

Säkerhetsriskerna minimerade

En mycket missnöjd säkerhetskontrollant tvingade mig att stoppa föremålen i en plastpåse som måste förslutas. Sen var de oskadliggjorda och kunde stoppas ner i väskan igen. Vid den andra röntgenapparaten låg gitarren och väntade. Ingen kommenterade den när vi gick på planet och den gick lätt in på hyllan.

Min slutsats är att det inte är några som helst problem att flyga med gitarr – det är enklare än att flyga med tandkräm.

Fruktpress och kross testade

Med en fruktpress gör man must av överskottsäpplena. En hink med äpple ger ungefär en liter must. Hållbarheten är inte särskilt god men den går att frysa.
Med en fruktpress gör man must av överskottsäpplena. En hink med äpplen ger ungefär en liter must. Hållbarheten är inte särskilt god men den går att frysa.

Det har nu gått fem år sedan jag skaffade min fruktpress och det är dags för en sammanfattning. När jag fick den gjorde jag ett försök direkt. Äpplena var väl inte helt mogna, men jag kunde inte låta bli att testa.

En hink med äpple hälldes i fruktkrossen. Sen var det bara att veva samtidigt som man trycker ner äpplena - och aktar fingrarna.
En hink med äpplen hälldes i fruktkrossen. Sen var det bara att veva samtidigt som man trycker ner äpplena – och aktar fingrarna.

Plockade en hink med äpplen och stoppade ner dem i krossen. Det gick lätt att veva men någon höghastighetskross är det inte. Tog några minuter för innan äpplena var mosade. Egentligen är det nog en tvåmansoparation. En som vevar och en som petar ner äpplen. Det behövs en liten pinne för att trycka på. Fruktkrossen måste få bett i äpplena. Sen ska hinken stå precis under annars sprids det äppelkross lite varstans under apparaten.

Dags att köra fruktpress

De krossade äpplena stoppas i krogen och sen skruvar man så att musten pressas ut genom gliporna på fruktpressen. Den är rätt tung så jag har byggt en liten plattform så att den går att flytta med en pirra.
De krossade äpplena stoppas i krogen och sen skruvar man så att musten pressas ut genom gliporna på fruktpressen. Den är rätt tung så jag har byggt en liten plattform så att den går att flytta med en pirra.

När äpplena var krossade var det pressens tur. Hade pressdukar fruktpressens men ville inte skita ner den för så lite äpplen. Så jag pressade äpplena utan duk. Resultatet blev att det läckte ut lite äppelbitar i botten och när jag pressade det sista trängde det upp fruktkross på sidan av pressbrickan. De problemen löser sig med pressduken och dessutom blir korgen betydligt lättare att rengöra.

En hink äpplen ger ungefär en kvarts hink äppelkross. Körda genom fruktpressen blev det en knapp liter äppelmust. Fantastiskt god naturligtvis och mycket matig eftersom det följer med en hel del fruktkött. Inga stora bitar, men ungefär som nyponsoppa om du förstår.

På det hela taget är jag nöjd med min fruktpress. Det blir lite mycket snurrande på veven när man kör så lite äpple som jag gjorde, den rymmer 25 liter, eftersom den måste skruvas upp hela vägen för att fylla på äpplen.

Jag har skaffat en pressafrutta manuale.
Jag har skaffat en pressafrutta manuale…

Tidsåtgång:

  1. Sätta upp fruktkross och fruktpress: 5 min
  2. Krossa en hink med äpplen: 2 min
  3. Pressa en kvarts hink med äppelkross: 4 min (tror det tar lika lång tid att pressa en fylld fruktkross eftersom skruvandet inte är särskilt tungt)
  4. Rengöring: 10 min (kan gå fortare om man använder högtrycken, nu blev det lite pillande för att få loss äppelbitar som fastnat.)

Slutsats

...och en pigifrutta baby. Italienska är kul.
…och en pigifrutta baby. Italienska är kul.

Att köra fruktkross är ett jobb som passar bättre om man är flera. Och hela processen går nog att få effektivare då. Men nu är de testade i alla fall och jag är nöjd. Fick både fruktpress och fruktkross leverererade på bara några dagar. Detta trots att jag inte fattat att företaget höll till i Estland. Hade jag förstått det hade jag nog varit lite tveksam, men det gick helt problemfritt och eftersom de levererade med faktura behövde jag inte oroa mig. Lite omständigt att göra en utlandsbetalning via internetbanken bara.

Efter fem år har några ton frukt passerat genom pressen och det är dags för mig att uppgradera. Pressen fungerar fortfarande utmärkt men pressdukarna har jag bytt ut. Den börjar också bli sliten på insidan men eftersom är tjockt trä är det inga problem. Den skulle säkert hålla i en evighet men nu kikar jag på en hydropress – en press som jobbar med vattentryck. Den stora fördelen är att man kan göra annat under pressningen istället för att stå och veva.

Så brygger du fransk cider

De krossade äpplena sveps i pressdukar som ligger mellan plåtar i pressen. På så sätt kan man pressa flera lager samtidigt. Presstrycket får man med en vanlig domkraft. Men man får inte ha för bråttom, då får man inte med alla smakämnen.
De krossade äpplena sveps i pressdukar som ligger mellan plåtar i pressen. På så sätt pressas flera lager samtidigt. Presstrycket får man med en vanlig domkraft. Men ha inte ha för bråttom, då kommer inte alla smakämnen med.

För några år sedan gick jag en kurs i att brygga cider på Eldrimner i Östersund. Kursledare var Christèle Droz-Vincent från Frankrike och med de franska metoderna i kombination med några svenska genvägar kan du göra cider av toppklass. 

Tillverkningen av cider börjar redan vid valet av äpplen. Vanligtvis används tre typer: söta, sura och beska. Detta för att få en balans i cidern och en väl utvecklad smak. Balansen är viktig, inte bara för smaken utan också för jäsprocessen. För mycket söta äpplen kan ge platt smak och jäsproblem. För mycket sura äpplen kan förutom jäsproblem ge en sur cider. Beska äpplen förekommer nästan inte i Sverige men man kan få till smaken genom att använda prydnadsäpplen. Dessa innehåller mycket tannin som ger en besk – mer vuxen – smak. En smak som vi är ganska ovana vid i Sverige. En annan fördel med prydnadsäpplen är att de blommar tidigt och lockar bina att dra på äpplen.

Pressning

Innan pressningen är det viktigt att sortera äpplena. Ruttna, skadade och bruna äpplen sorteras bort. Om man använder fallfrukt måste den tas om hand snabbt – den får inte ha legat länge på marken eftersom den då tar upp oönskade mikrober från marken vilket ökar risken för vildjäsning. Mognadsgraden är också viktig: omogna eller övermogna äpplen ger en sämre cider. Sockerhalten bör generellt ligga på 12–14 procent. Jag mäter sockerhalten med en digital refraktometer men det finns analoga för några hundralappar. Sockerhalten avgör i slutändan vilken alkoholhalt cidern får.

Äpplena sorteras och skadade delar skärs bort.  Därefter kör man äpplena genom en kross. Vanligtvis pressas äpplena direkt efter att de krossats eftersom de börjar oxidera. Men det går också att förvara de krossade äpplena syrefritt i sex till åtta timmar. Det kan ge bättre utdelning om man pressar i en liten press. Men det är viktigt att förvara dem så att de inte oxideras.

Här är min handdrivna italienska fruktpress – pressafrutta manuale (den heter faktiskt så).
Här är min handdrivna italienska fruktpress – pressafrutta manuale (den heter faktiskt så).

Det finns flera varianter av fruktpressar. Från den enkla rampress som jag har, till hydropressar (som pressar med vattentryck), packpressar (som pressar flera lager äppelkross med hydraulik) och bandpressar (en stor maskin som pressar kontinuerligt). En packpress som den vi använde på kursen klarar 400–500 kg/tim, bandpressar är stora maskiner och finns i många storlekar. De större pressarna ger oftast bättre utbyte. De enklare pressarna ger 50–70 procent men en stor bandpress kan omvandla 80 procent av äpplenas vikt till must. För att få större utbyte och bättre kvalité på musten ska man inte pressa för fort utan låta fruktmassan vila lite innan man drar på trycket. Det vill säga man lägger på tryck och sen väntar man en liten stund så att musten får tid att tränga ut ur pressmassan. På det sättet får man också ut mer smakämnen.

Jäsning av cider

Sen är det dags för jäsning. Musten man får efter pressningen är full av olika mikroorganismer och det gäller nu att gynna de som man vill ha: De som omvandlar socker till alkohol, koldioxid och smakämnen. Mät sockerhalten i musten innan jäsningen sätts igång för att hålla koll på processen. Det finns en tumregel som säger att bryggerijäst behöver 17 gram socker per liter must för att bilda 1 procent alkohol. Det betyder att om det finns 170 gram socker per liter must så kan alkoholstyrkan bli max 10 procent. I Frankrike får man inte kalla den färdiga drycken cider om man tillsatt socker – i Sverige är det inte lika noga.

Fyll inte jäskärlet ända upp utan lämna 10–20 procent tomt annars kommer kärlet att skumma över..

När musten silats och tappats på jäskärlet står man inför ytterligare ett val: att tillsätta jäst eller att låta musten spontanjäsa. Vid spontanjäsning kan man få fram intressanta smaker men det är samtidigt en mer svårkontrollerad och osäker process. Jag vill kunna upprepa processen om cidern blir riktigt bra så därför använder jag alltid inköpt jäst. Tillsätter man jäst är det viktigt att följa instruktionerna för just den jästen.

Av 60 kilo äpplen fick vi ungefär 30 liter must – alltså ett utbyte på 50 procent. Bättre utbyte ger mer cider. Här silas musten och hälls på jäskärlet.
Av 60 kilo äpplen fick vi ungefär 30 liter must – alltså ett utbyte på 50 procent. Bättre utbyte ger mer cider. Här silas musten och hälls på jäskärlet.

Rätt mikroorganismer

Nu gäller det att gynna rätt mikroorganismer. I musten finns jäst, mjölksyrabakterier, ättiksyrabakterier och annat smått och gott som kan påverka slutprodukten. Och för att gynna jästen kontrollerar man temperatur, pH och syretillförsel.

För att ge bryggerijästen en bra start ger man musten en första jäsning med tillgång till syre i rumstemperatur. När jästen har tillgång till syre och socker förökar den sig och det bildas ett skum överst i jäskärlet. Skälet till att syrejäsa musten är att ge jästen en chans att vinna över de andra mikroorganismerna. I mjöd och bärvin kan man behöva tillföra extra syre för att få jästen att föröka sig, det görs i så fall genom omtappning. Syrejäsningen kan hoppas över – men jästen blir då mindre konkurrenskraftig och risken för vildjäsning ökar.

Om musten har ett pH över 3,5 och det finns mycket pektin så kan det bildas ett tätt lock överst i kärlet. Denna hatt (chapeau brun på franska) hålls uppe av kolsyran. Uppstår detta fenomen så får man tappa om musten. Och det innan hatten bryts sönder för då lägger den sig som en stor bottensats.

Efter 24–48 timmar sätts jäsröret på och den syrefria jäsningen – då sockret omvandlas till alkohol – startar. Nu gäller det att hålla koll på temperatur, syrahalt och sockerhalt (BRIX=procent socker). Bästa temperaturen för cider är 10–12 grader. Har man det kallare eller varmare gynnas andra mikroorganismer. Det går att jäsa vid högre temperatur – runt 18 grader men man får då en plattare och mer smaklös cider. Jäser man vid 12 grader tar jäsningen 6–12 veckor.

Syrahalten mäts med en Shillingbyrett.
Syrahalten mäts med en Shillingbyrett.

Mät sockerhalten dagligen

Sockerhalten mäts varje dag och man kan då följa hur jäsningen framskrider. I en söt cider ligger sockerhalten över 62 gr/liter (BRIX 6,2) och en torr cider ska ha mellan 20 och 26 gr/liter (BRIX 2–2,6).

En gång i veckan mäts syrahalten med hjälp av en Schillingbyrett. Så länge syrahalten är konstant så vet man att processen går som den ska. Om syrahalten sjunker så indikerar det att mjölksyrabakterier har börjat omvandla äppelsyra till mjölksyra. Man får då filtrera bort jäst och bakterier (finns specialfilter för detta) och starta jäsningen på nytt med ny jäst.

Om syrahalten börjar stiga så innebär det att ättiksyrabakterier börjat omvandla alkohol till ättiksyra. Lukten av ättiksyra känns tydligt och om detta händer så är det för sent. Processen går inte att vända.

De flesta som brygger cider för hemmabruk klarar sig utan mätinstrument och vetenskapliga metoder. Gör man bara några tunnor med cider har man råd att misslyckas. Men för den som brygger flera hundra liter kan det vara bra att hålla koll på processen.

Christèle Droz-Vincent höll kursen på franska och även om man lärde sig en hel del facktermer med tiden så var det bra att vi hade tolk.
Christèle Droz-Vincent höll kursen på franska och även om man lärde sig en hel del facktermer med tiden så var det bra att vi hade tolk.

Färdig cider

När jäsningen är klar tappas cidern om en eller två gånger för att få bort bottensats. Eventuellt genom filter om man vill avbryta jäsningen. Det finns de som tillsätter olika kemikalier (som svavel) för att styra eller avbryta processen men det är inte tillåtet i Frankrike (om man vill kalla drycken för cider). Men än en gång – i Sverige är vi inte lika noggranna och vinsvavla är ett säkert sätt att stoppa jäsningen när du själv vill.

Den färdiga cidern lagras en till två månader innan den tappas på flaska. Innan tappningen tillsätter man lite jäst för att få kolsyra i flaskorna. I flaskan kommer jäsningen att fortsätta. Sockerhalten kommer att sjunka med 4–8 gram per liter vilket ger en ökning av alkoholhalten med 0,5 procent. Detta ger ett tryck på 1,5–2 bar så man bör ha tjockt glas i flaskorna och gärna en grimma över korken.

Det finns säkert många åsikter om hur man ska göra men detta är en beprövad metod för att tillverka kvalitetscider med förutsägbart resultat.