Annons

Wild things

När jag anlände till gården i fredags natt så var parkeringen upptagen, för första gången. En älgko med kalv stod och väntade på mig. Det tog en liten stund innan de förstod att det var min plats. I någon minut stod de bara och tittade på bilen. men när jag försiktigt körde framåt så började först kalven och sedan kon så sakteliga trampa inåt skogen. Väntade ändå ett tag i bilen. Mammor är notoriskt oberäkneliga.

På lördag var jag inne i city (Vingåker) för att handla. När jag kom hem var parkeringen upptagen, igen! Den här gången var det åtta dovhindar som stod och väntade. De var emellertid inte lika tröga som älgen och försvann innan jag hann lappa dem.

Annons

Tillbaka till skolbänken

Har man ett jordbruk, även om det är minimalt, så är det kanske idé att veta vad man håller på med. Så jag har börjat en jordbruksutbildning på Vreta naturbruksgymnasium. Halvfart distans med fem sex träffar under året. Riktigt roligt – och studietakterna sitter i. Har inte glömt bort hur man gör för att skjuta upp allt till morgondagen – fram tills dess att pressen börjar kännas. Nu har jag två veckor kvar innan de första uppgifterna ska vara inlämnade – det börjar kännas lite tajt – och det är naturligtvis därför som jag lägger lite mer tid på bloggen…

Uppgifterna i maskinteknik är nästan färdiga. Första uppgifterna är på dieselmotorn och jag har förklarat hur en turbo fungerar och att trycket i insprutarna på äldre traktorer kan ligga mellan 100 och 200 bar medan det i nyare motorer kan vara det tiodubbla.

Nästa projekt bli växtodlingen där jag ska reda ut hur man skapar en bra såbädd samt hur vårbruket ska göras på olika jordar. Tyvärr är det inte bara en fråga per ämne – så det lär bli lite sena kvällar framåt.

Därefter kommer djurdelen – första frågan: Vilka produkter kan man få från nötkreatur, grisar, får, höns? ska jag nog kunna reda ut. Men när det kommer in på fortplantning och hormoner får jag nog sitta med boken framför mig. Ännu har jag inte satt mig in i vad progestron och prostaglandin har för funktion.

Ekonomidelen har jag inte ens tittat på än så länge. Säkert nyttigt eftersom jag i dag har mitt eget sätt att hantera pengar. 1. Betala alla räkningar. 2. Köp vad du vill. 3. Vänta på nästa lön. Jag gissar att räknenissarna tänker på ett annat sätt.

 

Annons

Min trädgård har blivit ett tillhåll

När jag satte upp fågelmataren var det mest för att det skulle vara så. Alltid trevligt med en eller annan talgoxe som tittar förbi utanför köksfönstret. Nu har min trädgård blivit skogens inneställe. Det är full action från morgon till kväll. Småfåglarna står i kö för att få nappa till sig några frön från automaten och de sätter i sig ett drygt kilo i veckan. Talgoxarna dominerar även om de inte är flest. Har sett en talgoxe som verkar vara nästan dubbelt så stor som de andra. Kanske superoxen är en mutation eller så är de med talgoxar som med fiskar att de fortsätter växa så länge de lever. Blåmesen är också en regelbunden gäst, min lokala hackspett tar gärna för sig av talgbollarna men det roligaste besöket är stjärtmesarna som jag nu lyckats artbestämma. Trodde först att det var en flock undulater på besök, men det var minus tre, så jag fick forska mig fram i fågelboken. Nu är det så praktiskt ordnat att mina besökare finns i samma kapitel, förutom nötskrikan och hackspetten då.

Försök hitta svartmesen på den här bilden.
Försök hitta svartmesen på den här bilden.

Har försökt få vettiga bilder av matfesten men med ett fast 35 mm objektiv så vill fåglarna inte fastna. Gå närmare står det i fotoboken, men då flyttar fåglarna på sig… Lite som Kalle Ankas fotografiska expedition om du förstår vad jag menar…
I min trädgård är det entitan som är djungelns clown, den enda som inte försvinner när jag kommer ut för att fylla på mer mat. Men när jag har kameran med mig lyckas den ändå alltid sitta på baksidan av trädet, eller under fågelbordet eller bakom massa grenar. Men än har jag inte gett upp. Tänkte fota genom köksfönstret – men med handblåsta rutor så blir fåglarna inte identifierbara. Men skam den som ger sig, en dag kommer jag att kunna bevisa superoxens existens med en bild.

Ömma fingrar

Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.
Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.

Tjugo ramar trådade ikväll. Och fingrarna har hunnit bli lite ömma, tunn rostfri tråd känns när man ska spänna den. Men första kupan har i alla fall fått ett första lager färg och jag har hela vintern på mig att få klart mina tre kupor.
Även om jag har hundra ramar kvar att tråda så tröstar jag mig med att jag har haft det värre. Lite pyssel framför brasan med 50-tals country i högtalarna ska jag nog stå ut med. Fast Pumah tycker det är lite i tråkigaste laget. Vem kan anmärka på det när hela skogen är fylld av snö med rådjur och hjortar att jaga.

En ny säsong

Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.
Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.

Femton centimeter snö har förvandlat gården. Visst har hösten haft sina ljuspunkter men det är skönt med omväxling. Borta är leran, regnet och det totala mörkret. (Till nästa vinter ska jag se till att få upp lite lampor runtomkring.)
Nu är hunden ren när hon kommer in och det är bara att glömma alla utesysslor. Nu är det helgdagskväll i timmerkojan så fort det mörknar. Brasa, lite soft music i högtalarna och ett glas vin med goda vänner. Vintern är riktigt uthärdlig.
Många tvekade när det gällde vädret i helgen så vi blev inte så många på granjakten, men det var trevligt med de som kom och det blev några granar fällda. Sen en sen natt med vin och whisky, så det blev en rejäl sovmorgon dagen därpå.
Har varit lite fundersam när snön lagt sig på vägen hit, men det har gått bra. Har visserligen fått underredet på bilen snötvättat när jag kört men med bra däck har det bara varit att köra. Och i kväll åkte en granne förbi med plogen så nu är det fri fart i skogen igen.

Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,
Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,

Åter igen: Hej mitt vinterland.