Annons

Min trädgård har blivit ett tillhåll

När jag satte upp fågelmataren var det mest för att det skulle vara så. Alltid trevligt med en eller annan talgoxe som tittar förbi utanför köksfönstret. Nu har min trädgård blivit skogens inneställe. Det är full action från morgon till kväll. Småfåglarna står i kö för att få nappa till sig några frön från automaten och de sätter i sig ett drygt kilo i veckan. Talgoxarna dominerar även om de inte är flest. Har sett en talgoxe som verkar vara nästan dubbelt så stor som de andra. Kanske superoxen är en mutation eller så är de med talgoxar som med fiskar att de fortsätter växa så länge de lever. Blåmesen är också en regelbunden gäst, min lokala hackspett tar gärna för sig av talgbollarna men det roligaste besöket är stjärtmesarna som jag nu lyckats artbestämma. Trodde först att det var en flock undulater på besök, men det var minus tre, så jag fick forska mig fram i fågelboken. Nu är det så praktiskt ordnat att mina besökare finns i samma kapitel, förutom nötskrikan och hackspetten då.

Försök hitta svartmesen på den här bilden.
Försök hitta svartmesen på den här bilden.

Har försökt få vettiga bilder av matfesten men med ett fast 35 mm objektiv så vill fåglarna inte fastna. Gå närmare står det i fotoboken, men då flyttar fåglarna på sig… Lite som Kalle Ankas fotografiska expedition om du förstår vad jag menar…
I min trädgård är det entitan som är djungelns clown, den enda som inte försvinner när jag kommer ut för att fylla på mer mat. Men när jag har kameran med mig lyckas den ändå alltid sitta på baksidan av trädet, eller under fågelbordet eller bakom massa grenar. Men än har jag inte gett upp. Tänkte fota genom köksfönstret – men med handblåsta rutor så blir fåglarna inte identifierbara. Men skam den som ger sig, en dag kommer jag att kunna bevisa superoxens existens med en bild.

Annons

Ömma fingrar

Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.
Som att byta lilla e-strängen på 120 gitarrer utan stämskruv.

Tjugo ramar trådade ikväll. Och fingrarna har hunnit bli lite ömma, tunn rostfri tråd känns när man ska spänna den. Men första kupan har i alla fall fått ett första lager färg och jag har hela vintern på mig att få klart mina tre kupor.
Även om jag har hundra ramar kvar att tråda så tröstar jag mig med att jag har haft det värre. Lite pyssel framför brasan med 50-tals country i högtalarna ska jag nog stå ut med. Fast Pumah tycker det är lite i tråkigaste laget. Vem kan anmärka på det när hela skogen är fylld av snö med rådjur och hjortar att jaga.

Annons

En ny säsong

Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.
Ett lager med bomull har lagt sig över hus, jord och grenar.

Femton centimeter snö har förvandlat gården. Visst har hösten haft sina ljuspunkter men det är skönt med omväxling. Borta är leran, regnet och det totala mörkret. (Till nästa vinter ska jag se till att få upp lite lampor runtomkring.)
Nu är hunden ren när hon kommer in och det är bara att glömma alla utesysslor. Nu är det helgdagskväll i timmerkojan så fort det mörknar. Brasa, lite soft music i högtalarna och ett glas vin med goda vänner. Vintern är riktigt uthärdlig.
Många tvekade när det gällde vädret i helgen så vi blev inte så många på granjakten, men det var trevligt med de som kom och det blev några granar fällda. Sen en sen natt med vin och whisky, så det blev en rejäl sovmorgon dagen därpå.
Har varit lite fundersam när snön lagt sig på vägen hit, men det har gått bra. Har visserligen fått underredet på bilen snötvättat när jag kört men med bra däck har det bara varit att köra. Och i kväll åkte en granne förbi med plogen så nu är det fri fart i skogen igen.

Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,
Ett litet ljus för oss som vandrar i mörkret,

Åter igen: Hej mitt vinterland.

Senhöst

Så då var tusen kvadratmeter gräsmatta krattade.

Tänk om Pumah skulle ha haft lika stort fokus när man tränar lydnad.
Tänk om Pumah skulle ha haft lika stort fokus när man tränar lydnad.

Pumah underhöll sig under tiden med att jaga ekorre. Så mycket jag blev det kanske inte, större delen av tiden satt hon under trädet och bevakade Kurre som satt där uppe och tjattrade. Verkar inte som om han såg hunden som något större hot.