Annons

Inomhusarkeologi

Köksgolvet har känts lite sviktande på ett ställe och en regnig dag bestämde jag mig för att undersöka problemet. Att arbeta sig ner genom golvlagren tog sin tid, det visade sig ligga över 4 cm med olika plastmattor, masonit och tjärpapp innan jag kom ner till trägolvet.

Mode och material har växlat genom åren.
Mode och material har växlat genom åren.

Väl nere på detta historiska djup visade det sig att när vattnet drog in i huset på 60-talet hade man inte avlastat golvbrädorna. Det finns en stor lucka i golvet ner till en betongkasun där vatten och avlopp är anslutet till huset, och där man kapat reglarna hade golvbrädorna lämnats hängande. 40×250 hade man antagligen sett som en betryggande stabil dimension, men tiden hade skapat svikt i stegen. Den mest sviktande brädan hade dessutom ett antal maskhål. Om de är aktiva eller inte är svårt att säga men det syntes inga kryp i alla fall.

Det är bara att byta ut de sviktande brädorna och skruva nya reglar för att hålla dem på plats. Har dessutom tagit bort golvet i hela köket nu för att se om det fanns fler skador.

Funderade ett tag på att ha det gamla brädgolvet kvar i köket, men när laminatskikten var borta upptäckte jag att halva golvet redan var utbytt mot vanlig plank. Gissningsvis gjordes detta 1961, det var i alla fall årtalet på Katrineholmskuriren som låg närmast trägolvet.

Nu behöver jag i alla fall inte fundera på att behålla trägolvet.

Annons

Don´t fence me in

Ett av den gångna veckans projekt var att börja rensa bland kaninhusen. Det är ingen brist på byggnader här men många är i ett bedrövligt skick. Jag har funderat på att flytta det större kaninhuset några meter och bygga om det till en bipaviljong men det verkar bli ett lite för stort projekt. De mindre husen kommer jag antagligen att bränna i vinter men eftersom det största är i hyfsat skick så får det står kvar tills vidare.

I mellanläget - när staketet är varken uppsatt eller hoprullat är det extremt ohanterligt...
I mellanläget – när staketet är varken uppsatt eller hoprullat är det extremt ohanterligt…

Utanför kaninhuset fanns en liten hage på drygt 20 kvm med högt staket. Staketstolparna var genomruttna så tanken var att städa undan blandningen av stängsel och ruttnande trä. Försökte först med kofot men resultatet blev bara att jag skapade en hög av förvriden metall blandat med fastspikade träbitar. När jag tänkte lite längre insåg jag att det skulle bli svårt att frakta bort en blandning – det blev till att källsortera på plats.

Med plåtsax gick det som en dans att få loss stängslet från stolparna och rulla ihop det.

Tolv meter armerad gräsmatta, i vilket källsorteringsfack lägger man den?
Tolv meter armerad gräsmatta, i vilket källsorteringsfack lägger man den?

Rullarna gick dessutom att komprimera genom att hoppa på dem och sen gick de att frakta bort med skottkärra. Kvar har jag en hög ruttnande virke med rostiga spikar och mindre staketrester. Vad jag ska göra av den har jag ingen aning om. Jag har visserligen ingen brist på plats men det stör mitt ordningssinne att ha omotiverade högar med skräp på gården. Kanske jag får ordna en mer långsiktig kompost för ruttnande trä någonstans.

Kvar blev också det finmaskiga kaninnätet som var fäst närmast marken på staketet. Det hade fullkomligt växt ihop med marken men gick att dra bort med mycken möda och stort besvär. Men vad gör jag nu med tolv meter armerat gräs?

 

 

 

Annons

Nyodling

När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.
När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.

Nu börjar min första större odlingsyta likna en åker. Det har varit en lång process – men jag har väl i ärlighetens namn inte lagt ner hela arbetsdagar på projektet. En av fördelarna med lantlivet är att utrymmet för olika projekt är outsinligt.

Varje morgon till kaffet brukar jag fundera över vad som kan vara ett lämpligt beting för dagen. Och då tar jag hänsyn till såna faktorer som väder, humör och om jag har några väntande besök. Är det besökare på väg prioriterar jag sånt som ger snabbt synligt resultat. Lite barnsligt kanske – men jag vill gärna att det verkar som om jag gör snabba framsteg. Att gå med röjsågen tillhör inte den kategorin, inte heller vedhuggning eller att släpa ris. Såna projekt ligger mer åt evighetshållet. Sånt som aldrig tar slut. Då är det bättre att måla en vägg eller lägga golv i något rum. Jag har också ett antal flyttlådor som ännu inte blivit uppackade. Jag brukar flytta runt dem mellan olika byggnader allteftersom jag får en ny idé. Gräsklippning brukar jag däremot vänta med – det brukar vara en populär sysselsättning för besökande män. Traktorgräsklipparen var en lysande investering…

Men nu börjar som sagt min första åkerlapp se odlingsbar ut. I somras var den helt övervuxen med manshöga nässlor och sly. Jag har slagit den upprepade gånger, fällt skuggande träd och röjt sly. Jag har släpat bort ruttnade stockar som låg i en liten bröt mitt ute på åkern och plockar betongblock, stenar och bitar av hönsnät som legat halvt begravt i marken.

Senaste projektet var att köra över marken med jordfräsen. Det tog mig tre dagar (eller cirka åtta effektiva timmar). Resultatet blev över förväntan. Ytterligare ett antal stenar, stubbar och betongblock kom i dagen men jordfräsen tuggade på med glatt humör.

Samma mark efter ett antal timmars arbete.
Samma mark efter ett antal timmars arbete.

Till och med när det fastnade en gammal rostig tunna och ett armeringsjärn i valsarna fortsatte den snurra. Det lät förstås lite men fräsen höll. Den fungerar dessutom utmärkt som sorkskrämma. Körde nästan över en stor svart sork som förvirrat försökte orientera sig i den nya geografin.

Tänkte att det var ett bra tillfälle att träna upp Pumah till sorkjägare men först fattade hon inte var det var jag ville.
– Va, jaga, får jag jaga någonting verkade hon tänka.
Sen kom hon med full fart över åkern – sprang rakt över sorken och fortsatte ut i skogen. Där stannade hon skällande.
-Var, var? Var finns djuret jag ska jaga?
Det blir nog ingen riktig råtthund av henne.

Pärontjuvar

Det är rätt lyhört här ute på landet. Man hör långt i förväg när det kommer en bil. Och det mest störande är egentligen korparna som i mitt tycke borde bytas ut mot några mer välljudande fåglar. Lyckligtvis tillbringar de inte all sin tid runt mina ägor. Det känns bättre med lite omväxling i djurlivet. Enstaka grävlingar, rådjur och huggormar är välkomna men jag vill inte ha någon invasion av någondera.

På gården finns ett antal äppelträd av varierande kvalité, samt ett åldrigt päronträd precis utanför knuten. Päronen ger god skörd men eftersom trädet är så högt har jag ännu inte lyckats hitta ett enda päron som inte är fallskadat. Frukterna faller från mellan tre och åtta meters höjd och de som inte först dunsar ner på hustaket når marken med en avsevärd fart.

Skadorna verkar ändå inte avskräcka djurlivet. Bland de ruttnande päronen på marken har det surrat rejält av flugor och getingar. Nässelfjärilarna är fortfarande i farten och emellanåt kommer en liten harpalt på besök för att förse sig av frukterna.

Tre av hjortarna som kom på besök. De travade iväg ut i skogen innan Pumah vaknade.
Tre av hjortarna som kom på besök. De travade iväg ut i skogen innan Pumah vaknade.

I helgen hade jag nya besökare när jag tittade ut genom fönstret på morgonen. Fyra hjortar vågade sig fram för att stjäla av mina jäsande päron. Väl bekomme säger jag, men i fortsättningen skulle jag uppskatta om de slutade skrapa upp gräsmattan med klövarna. Nu är fallfrukten upplockad och förpassad till komposthögen. Där får de skrapa bäst de vill.

Att offra en oxe

Här är det tänkt att försöksodlingen ska börja nästa säsong.

Man ska inte tro att det är lätt att börja med odling. Bortsett från det rent växtliga finns det en hel del regler att ta hänsyn till. Att följa reglementet för att få marken certifierad som ekologisk är relativt enkelt. Sen är frågan om man vill försöka få retroaktiv karens för att slippa vänta i tre år innan man får sälja det man odlat som ekologiskt. Och om det är värt pengarna – inspektioner och licenser kostar närmare 4000.- per år i fasta kostnader. Och det gäller upp till 20 hektar. Har man då bara 1 hektar att odla på – småskaligt alltså – så blir de fasta kostnaderna bara för eko-märkningen en stor del av budgeten.

Sen finns det förstås massor av olika bidrag att söka – företagsstöd, investeringsstöd, utvecklingsstöd etc etc Problemet är att många stöd bara går till jordbrukare under 40 år, och när det gäller gårdstödet så måste man ha minst 4 hektar. Gårdstödet  är EU-pengar som betalas ut för att man brukar jorden – eller inte brukar jorden. Landet är indelat i zoner och mest stöd får  de som har riktigt bördig mark i södra Sverige. Stora lönsamma jordbruk får mest i bidrag per hektar och små mindre lönsamma får minst. Naturligtvis finns det en tanke med detta – man vill styra europas jordbruk mot de bästa markerna. Samma sak med storleken. Småskalighet nej – storskalighet ja. Sen upptäckte jag att det faktiskt finns ett undantag från regeln om minst 4 hektar för gårdsstöd:

“Om du slaktat en tjur eller en stut
under perioden 1 januari till 31 mars 2011
och får handjursbidrag för den
kan du få gårdsstöd för mindre än 4 hektar.”

Jag får rent gammal testamentliga vibbar av den formuleringen. Det finns säkert en kompromiss inom EU som lett fram till det här undantaget. Men själv får jag göra en kalkyl inför nästa säsong för att se om ett blodsoffer under senvintern kommer att hjälpa eller stjälpa ekonomin på gården.