Annons

Något är ruttet

Orima virke – när röta och insekter gjort sitt.
Prima virke – när röta och insekter gjort sitt.

Sviktande golvbrädor i köket… det skrev jag om tidigare. Jag var på gång att lägga in ett nytt golv i köket och hade plockat bort ett antal lager linoleummattor.  Men när jag flyttade spisen märkte jag att den lämnade misstänkta avtryck i golvbrädorna. När jag testade med kniven visade det sig att det bara var pulver kvar av trät på flera ställen. Att golvet sviktade berodde inte på hög ålder utan på att trät på andra sidan golvregeln helt enkelt var borta.

Skrapade bort så mycket träpulver som jag kom åt, och sen tröttnade jag.

Har anlitat en byggfirma som ska riva ut köksskåpen, reparera golvet och lägga det nya. Klart jag kunde ha gjort det själv, men jag kom till en gräns när det inte var roligt längre. Och det är ju inte som om jag bli arbetslös direkt ändå…

Annons

Varför försäkra djur?

Pumah är INTE förtjust i att gå omkring med krage.
Pumah är INTE förtjust i att gå omkring med krage.

Pumah är nyopererad. Vi ett ultraljud i tisdags upptäcktes en cysta på livmodern och enda behandlingen var enligt veterinären operation. Så i går blev lilltjejen av med livmoder och äggstockar. Inget svårt val, det viktigaste är att hon blir frisk. Och hon har ju redan fått en kull med valpar. Tur också att man har försäkring…

Sen visar det sig att Agria inte tänker betala för operationen. “Det är en för vanlig operation och cystan var för liten.” Så vi borde antagligen ha väntat tills cystan blev riktigt stor eller tills Pumah fått direkt livshotande problem. På hemsidan skriver Agria att man som ägare är skyldig att göra det som är bäst för hunden – självklart kan man tycka. Men då är det tur att man har tillräcklig ekonomi för att betala både försäkringspremier och eventuella operationer.

Operationen var dyr men hittills hade det lönat sig att inte ha försäkring. Pumah är försäkrad för veterinärkostnader upp till 50 000 – men vad hjälper det om Agria inte betalar?

Om några månader ska Pumah på ett nytt ultraljud för att kolla en förändring på mjälten. Lika bra att börja spara redan nu.

Annons

Inomhusarkeologi

Köksgolvet har känts lite sviktande på ett ställe och en regnig dag bestämde jag mig för att undersöka problemet. Att arbeta sig ner genom golvlagren tog sin tid, det visade sig ligga över 4 cm med olika plastmattor, masonit och tjärpapp innan jag kom ner till trägolvet.

Mode och material har växlat genom åren.
Mode och material har växlat genom åren.

Väl nere på detta historiska djup visade det sig att när vattnet drog in i huset på 60-talet hade man inte avlastat golvbrädorna. Det finns en stor lucka i golvet ner till en betongkasun där vatten och avlopp är anslutet till huset, och där man kapat reglarna hade golvbrädorna lämnats hängande. 40×250 hade man antagligen sett som en betryggande stabil dimension, men tiden hade skapat svikt i stegen. Den mest sviktande brädan hade dessutom ett antal maskhål. Om de är aktiva eller inte är svårt att säga men det syntes inga kryp i alla fall.

Det är bara att byta ut de sviktande brädorna och skruva nya reglar för att hålla dem på plats. Har dessutom tagit bort golvet i hela köket nu för att se om det fanns fler skador.

Funderade ett tag på att ha det gamla brädgolvet kvar i köket, men när laminatskikten var borta upptäckte jag att halva golvet redan var utbytt mot vanlig plank. Gissningsvis gjordes detta 1961, det var i alla fall årtalet på Katrineholmskuriren som låg närmast trägolvet.

Nu behöver jag i alla fall inte fundera på att behålla trägolvet.

Don´t fence me in

Ett av den gångna veckans projekt var att börja rensa bland kaninhusen. Det är ingen brist på byggnader här men många är i ett bedrövligt skick. Jag har funderat på att flytta det större kaninhuset några meter och bygga om det till en bipaviljong men det verkar bli ett lite för stort projekt. De mindre husen kommer jag antagligen att bränna i vinter men eftersom det största är i hyfsat skick så får det står kvar tills vidare.

I mellanläget - när staketet är varken uppsatt eller hoprullat är det extremt ohanterligt...
I mellanläget – när staketet är varken uppsatt eller hoprullat är det extremt ohanterligt…

Utanför kaninhuset fanns en liten hage på drygt 20 kvm med högt staket. Staketstolparna var genomruttna så tanken var att städa undan blandningen av stängsel och ruttnande trä. Försökte först med kofot men resultatet blev bara att jag skapade en hög av förvriden metall blandat med fastspikade träbitar. När jag tänkte lite längre insåg jag att det skulle bli svårt att frakta bort en blandning – det blev till att källsortera på plats.

Med plåtsax gick det som en dans att få loss stängslet från stolparna och rulla ihop det.

Tolv meter armerad gräsmatta, i vilket källsorteringsfack lägger man den?
Tolv meter armerad gräsmatta, i vilket källsorteringsfack lägger man den?

Rullarna gick dessutom att komprimera genom att hoppa på dem och sen gick de att frakta bort med skottkärra. Kvar har jag en hög ruttnande virke med rostiga spikar och mindre staketrester. Vad jag ska göra av den har jag ingen aning om. Jag har visserligen ingen brist på plats men det stör mitt ordningssinne att ha omotiverade högar med skräp på gården. Kanske jag får ordna en mer långsiktig kompost för ruttnande trä någonstans.

Kvar blev också det finmaskiga kaninnätet som var fäst närmast marken på staketet. Det hade fullkomligt växt ihop med marken men gick att dra bort med mycken möda och stort besvär. Men vad gör jag nu med tolv meter armerat gräs?

 

 

 

Nyodling

När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.
När jag först gav mig på mitt lilla röjningsprojekt hade jag inte en aning om vad som dolde sig under grönskan.

Nu börjar min första större odlingsyta likna en åker. Det har varit en lång process – men jag har väl i ärlighetens namn inte lagt ner hela arbetsdagar på projektet. En av fördelarna med lantlivet är att utrymmet för olika projekt är outsinligt.

Varje morgon till kaffet brukar jag fundera över vad som kan vara ett lämpligt beting för dagen. Och då tar jag hänsyn till såna faktorer som väder, humör och om jag har några väntande besök. Är det besökare på väg prioriterar jag sånt som ger snabbt synligt resultat. Lite barnsligt kanske – men jag vill gärna att det verkar som om jag gör snabba framsteg. Att gå med röjsågen tillhör inte den kategorin, inte heller vedhuggning eller att släpa ris. Såna projekt ligger mer åt evighetshållet. Sånt som aldrig tar slut. Då är det bättre att måla en vägg eller lägga golv i något rum. Jag har också ett antal flyttlådor som ännu inte blivit uppackade. Jag brukar flytta runt dem mellan olika byggnader allteftersom jag får en ny idé. Gräsklippning brukar jag däremot vänta med – det brukar vara en populär sysselsättning för besökande män. Traktorgräsklipparen var en lysande investering…

Men nu börjar som sagt min första åkerlapp se odlingsbar ut. I somras var den helt övervuxen med manshöga nässlor och sly. Jag har slagit den upprepade gånger, fällt skuggande träd och röjt sly. Jag har släpat bort ruttnade stockar som låg i en liten bröt mitt ute på åkern och plockar betongblock, stenar och bitar av hönsnät som legat halvt begravt i marken.

Senaste projektet var att köra över marken med jordfräsen. Det tog mig tre dagar (eller cirka åtta effektiva timmar). Resultatet blev över förväntan. Ytterligare ett antal stenar, stubbar och betongblock kom i dagen men jordfräsen tuggade på med glatt humör.

Samma mark efter ett antal timmars arbete.
Samma mark efter ett antal timmars arbete.

Till och med när det fastnade en gammal rostig tunna och ett armeringsjärn i valsarna fortsatte den snurra. Det lät förstås lite men fräsen höll. Den fungerar dessutom utmärkt som sorkskrämma. Körde nästan över en stor svart sork som förvirrat försökte orientera sig i den nya geografin.

Tänkte att det var ett bra tillfälle att träna upp Pumah till sorkjägare men först fattade hon inte var det var jag ville.
– Va, jaga, får jag jaga någonting verkade hon tänka.
Sen kom hon med full fart över åkern – sprang rakt över sorken och fortsatte ut i skogen. Där stannade hon skällande.
-Var, var? Var finns djuret jag ska jaga?
Det blir nog ingen riktig råtthund av henne.