Annons

270 flaskor – mitt nya personbästa

Emellanåt gick det att skymta mig när trängseln runt marknadsståndet tillfälligt glesnade. Och tiden går fort när det är fart på försäljningen.
Emellanåt gick det att skymta mig när trängseln runt marknadsståndet tillfälligt glesnade. Och tiden går fort när det är fart på försäljningen.

I helgen var jag på julmarknad i Stockholm – på Zetas trädgård. Och lördagens försäljning slog rekord. Under sju timmar utom hus sålde vi 270 flaskor glögg. 100 fler än mitt tidigare rekord.

Som jag skrivit tidigare så kommer bloggen i andra hand just nu. All tid ägnas åt glöggförsäljning. Men vill du följa mig så prenumerera:

Eftersom marknaden var i Stockholm behövde jag ha med mig alla varor för två dagars försäljning på resan upp. Och om du undrar hur många flaskor glögg som går in i en Ford Focus så kan jag meddela att det är 360. Hade kanske kunnat få in ytterligare drygt hundra, men då hade jag fått lämna mina övriga produkter hemma. Och jag misstänker att bilen på vägen upp hade en betydande överlast redan som det var. Lastade in sex lådor glögg i passagerarsätet fram så att inte halvljuset skulle peka mot skyn.

Kö på julmarknaden

Det var bra att vi var två på den här julmarknaden. Med mina skyltar uppe och en gryta med glögg framme så hade vi i stort sett kö för provsmakningen hela dagen. Och inräknat försäljningen av övriga produkter så var det nästan en försäljning i minuten.

Min säljfilosofi är att bara sälja en sak i taget. Så länge det finns glögg fokuserar jag på den – när glöggen är slut skyltar jag om och fokuserar på andra produkter.
Min säljfilosofi är att bara sälja en sak i taget. Så länge det finns glögg fokuserar jag på den – när glöggen är slut skyltar jag om och fokuserar på andra produkter.

Begränsningen den här gången var utrymmet i bilen. Får helt enkelt inte in fler flaskor. Men till nästa år ska jag satsa på fler marknader i Stockholm och försöka hitta några som vill sälja på julmarknad under helgerna i november december. Då är förhoppningsvis min nya produktionslokal färdig och produktionen kan ta fart på allvar. Antagligen kommer jag att anställa någon glöggkokare också så att jag själv kan satsa mer på försäljning och produktutveckling.

Dags att expandera

Egentligen är jag i ett läge där jag skulle ta in en partner i företaget. Någon som är duktig på ekonomi och marknadsföring och kan komplettera mina egna brister på det området. Det är det råd jag fått får olika företagskonsulter jag träffat. Men då måste det vara någon som tror både på produkterna och på mig.

Själv är jag övertygad om potentialen. Om jag kan sälja 1000 flaskor glögg per år bara i Eskilstuna, och 270 flaskor på en dag i Kungens Kurva så borde det finnas potential för att mångdubbla försäljningen.

Annons

Film: En rundtur i min glöggfabrik

Jag kanske inte har världens minsta fabrik, men jag har svårt att se hur den skulle kunna vara mindre. När är en liten film om hur det går till när jag tillverkar rabarberglögg. Min huvudsakliga sysselsättning så här års.

I väntan på att ladugårdsrenoveringen ska bli klar blir det ännu en säsong med tillverkning i köket.

Annons

Har ingen brist på saker att skriva om

2500 flaskor har som vanligt inte gått att köra in på gården. Marken är för mjuk – men antalet kryper snabbt.
2500 flaskor har som vanligt inte gått att köra in på gården. Marken är för mjuk – men antalet kryper snabbt.

Det märks säkert att det blivit glesare mellan inläggen på bloggen. Det beror på att jag tillbringar all tid i köket med att koka glögg.

Lagården blev inte färdig i tid och därför gör jag en repris på förra årets glöggkokande. Och det är med lätt panik. Hade räknat med att starta för ett par veckor sedan – men min flaskleverantör hade gjort ett misstag med lageraldot utan att meddela mig, så flaskorna blev två veckor försenade.

Allt eftersom lådorna fylls med rabarberglögg bär jag ut dem till bilen och kör iväg. Behöver en större bil också...
Allt eftersom lådorna fylls med rabarberglögg bär jag ut dem till bilen och kör iväg. Behöver en större bil också…

Enligt planen skulle jag nu haft 1000 färdiga flaskor klara för leverans. Istället kokar jag dygnet runt och levererar ut till butik så fort det går. Sen ska jag få ihop det som ska säljas på marknaderna också. Funderar på att beställa ännu fler flaskor men vet inte om jag hinner koka allt i tid.

Sex veckor i november – december står för 75 procent av min omsättning och då gäller det att ligga i. Och då kommer bloggen inte högst på listan.

Någon brist på saker att skriva om har jag aldrig – hönsen har fått nya fjädrar, en vildsvinsgalt härjar i skogarna, rådjuren provocerar till den grad att de snart måste dö etc etc Men förhoppningsvis kommer jag ifatt snart.

När allt vissnar kommer de fram

Plötsligt låg den där – en enorm pod som antagligen kommer från yttre rymden.
Plötsligt låg den där – en enorm pod som antagligen kommer från yttre rymden.

Upptäckte plötsligt en stor växt i min för året bortglömda grönsaksodling. Om du kommer ihåg filmen “Body Snatchers” så förstår du associationen.

Eftersom vårens storslagna planer som vanligt fallit sönder i mötet med verkligheten har en del platser på gården fallit i glömska. Bland annat min upphöjda bädd som jag sådde i maj. Nu när ogräset börjat glesna upptäckte jag ett stort föremål – en växt som trotsat vanvården och antagit smått groteska dimensioner.

Jag håller på att trappa ner min närvara på Facebook så följ mig gärna direkt istället:

Kom direkt att tänka på filmen “Body Snatchers”. En riktigt otäck film om jag kommer ihåg den rätt. Ett slags pumpor från rymden som landar på jorden. Här utvecklas de till identiska kopior av människor som lever i närheten. identiska – men de saknar helt känslor. När de är färdigutvecklade konfronterar de sina mänskliga förebilder och dessa skrumpnar ihop och förvandlas till damm.

Så nu vet du – om jag plötsligt verkar helt personlighetsförändrad. Då är det inte jag längre. En förvuxen squash har tagit över…

Är jag en eremit?

Har inga problem med att bo själv eller att gå sista nattrundan på gården i totalt mörker. Sen gör jag det sällan ensam – hund och katt brukar följa med mig.
Har inga problem med att bo själv eller att gå sista nattrundan på gården i totalt mörker. Sen gör jag det sällan ensam – hund och katt brukar följa med mig.

Det är uppenbart att jag har drag av eremit. Jag kan utan problem tillbringa flera dagar på gården utan att prata med någon, men det betyder inte att jag känner mig asocial. Tillsammans med andra har jag snarare en tendens att prata för mycket. 

Tycker heller inte om att prata i telefon. När jag ringer upp någon så har jag alltid ett ärende och det brukar vara avklarat på någon minut. På det sättet är jag inte som många andra. Såna som ringer och frågar: Vad gör du? Nu kan jag jag ha långa samtal också – men det tillhör undantagen. Oftast ser jag telefonens ringsignal som ett störande avbrott i verkligheten.

Jag håller på att trappa ner min närvara på Facebook så följ mig gärna direkt istället:

Antagligen för att jag saknar simultankapacitet. När jag pratar i telefon så tar det hela min uppmärksamhet. Det betyder alltså att jag får stanna traktorn, sluta spika eller stänga av spisen när jag lagar mat så fort telefonen ringer. Vad som möjligen talar mot min eremitstatus är att jag har en förmåga att bli indragen i diverse föreningar om jag inte passar mig.

Dagtid har jag dessutom sällskap av hönsen som följer efter mig för att se vad jag ska hitta på. Då är jag väl ingen eremit?
Dagtid har jag dessutom sällskap av hönsen som följer efter mig för att se vad jag ska hitta på. Då är jag väl ingen eremit?

Till exempel är jag ordförande i vår vägsamfällighet. Ett hedersuppdrag som innebär att jag får var med och sätta upp snökäppar. Och att det är mig samfällighetens medlemmar ringer till när de har något att klaga på. Jag sitter också med i styrelsen för Djulö hantverkare – men i den föreningen är jag sannolikt vald som en representant för ungdomen. Perspektiven är olika.

Jag blir också indragen så fort det är festligheter på gång – så några måste ändå anse att jag besitter någon form av sociala förmågor.

Kan möjligen sträcka mig till att jag har eremitiska drag. På samma sätt som att jag har veganska drag och ibland har en vegansk del i mina måltider – som komplement till revbensspjällen.