Annons

de Niro har begränsad räckvidd

Aronians storlek är omvänt proportionellt mot avståndet till fågelskrämman. Vilket tyder på att de Niro har en liten, men dock effekt.
Aronians storlek är omvänt proportionellt mot avståndet till fågelskrämman. Vilket tyder på att de Niro har en liten, men dock effekt.

Det börjar bli läge att beväpna min fågelskrämma. På samma sätt som att Pumah vant sig verkar hjortarna ha gjort det också. 

Äten aronia i radens ändar.
Äten aronia i radens ändar.

I skrämmans skugga växer aronian bra, men när avståndet ökar blir plantorna mindre. Nu har jag satt upp stängselstolpar och ska hänga upp fladderband längs med buskarna. Måste säga att hjortarna verkar ha en rätt exklusiv smak. Nu när de har hela skogen full av robust hjortmat borde de inte behöva ge sig på mina stackars buskar. Men man får ta det med jämnmod.

I skrämmans skugga frodas aronian.
I skrämmans skugga frodas aronian.

I år äter de på mina buskar, och nästa år kanske jag äter på dem. Inte mer än rättvist. Om majskyckling är en delikatess vad blir då inte aroniahjort – med extra hög halt av antioxidanter.

Nästa projekt blir att sätta en rad med vinbärsbuskar nedanför aronian. De sticklingar jag tog i våras växer bra i växthuset men jag har fått lite dubbla budskap om rätt tillfälle att plantera ut dem. En del menar att man kan göra det direkt – andra tycker de ska få en växthussommar först.

Som vanligt kommer jag nog att kompromissa i frågan.

Annons

Plantera aronia i fem steg

Tjugo barrotsplantor med aronia planterade. Nu hoppas jag den här odlingen blir någorlunda självförsörjande. I varje fall blir det inga stora ogräsproblem.
Tjugo barrotsplantor med aronia planterade. Nu hoppas jag den här odlingen blir någorlunda självförsörjande. I varje fall blir det inga stora ogräsproblem.

I årets projektplan fanns plantering av en aroniahäck med. Bären ska användas i produktionen och häcken ska samtidigt ge lite lä åt min framtida äppelodling.

Aronia smakar inte särskilt mycket men är fulla av antocyanater vilket ger en så intensivt röd färg att bären ser svarta ut. Dessutom ska de vara nyttiga. Jag beställde slånaronia eftersom de är mer produktiva än svartaronian. Eftersom en undersökning visat att det inte är någon skillnad på häckplantor (aronia är vanlig som häck i villaträdgårdar) och aronia som bärbuske så valde jag det billigaste alternativet. Häckplantor i buntar om tio för 259:-. Och barrotsplantorna såg bra ut när jag fick dem. Det är något sent på året så lövsprickningen hade börjat, men det får bli som det blir.

Tretti meter rakt fram med traktor och potatiskupare. Steg ett för att plantera aronia.
Tretti meter rakt fram med traktor och potatiskupare. Steg ett för att plantera aronia.

1. Först drog jag en rad med min treradiga potatiskupare. Den borde vara väldigt enkel att ställa in men ännu har jag inte lyckats åstadkomma några helt jämndjupa rader. Fördelen med att använda en treradig kupade är att man får en hyfsad bädd för täckning och gödsling. Använde samma redskap när jag planterade mina rabarber.

 

 

Gödseln krattas över och till detta används topparna mellan de två fårorna. Hade jag fått igång fräsen hade jag använt den istället. Då hade det blivit ännu bättre.
Gödseln krattas över och till detta används topparna mellan de två fårorna. Hade jag fått igång fräsen hade jag använt den istället. Då hade det blivit ännu bättre.

2. Nästa steg var att lägga en sträng med hönsgödsel i mittenfåran. För dig som förfasar dig och tror att gödseln kommer att bränna rötterna på min aronia kan jag ge lugnande besked. Det som jag kallar hönsgödsel är förra årets ströbädd från hönshuset. 80 procent av hönsgödseln hamnar under sittpinnarna så i ströbädden är den rejält utspädd. Hur som helt planterar jag inte aronian precis i mitten utan något förskjuten så att rötterna hamnar bredvid gödseln. När gödseln väl är på plats krattas mittfåran igen.

Lilla trädgårdstraktorn och gallervälten är perfekta för ändamålet och har precis rät mått för att trycka till odlingslimpan.
Lilla trädgårdstraktorn och gallervälten är perfekta för ändamålet och har precis rät mått för att trycka till odlingslimpan.

3. Steg tre är att välta det som tidigare var mittfåran. Nu har den förvandlats till en odlingsbädd redo att täckas med odlingsväv.

 

 

 

 

Naturligtvis tog rullen slut när jag var halvvägs. Då är det bra att ha ytterligare hundra meter liggande i förrådet. Skarven får man försöka täcka så gott det går.
Naturligtvis tog rullen slut när jag var halvvägs. Då är det bra att ha ytterligare hundra meter liggande i förrådet. Skarven får man försöka täcka så gott det går.

4. Sen är det dags för väven. Här har jag använt Mypecks, en odlingsväv som släpper igenom vatten men håller tillbaka ogräs genom att den blockerar ljuset. Allt för aronian ska få bästa förutsättningar. När jag beställde väven anpassade jag bredden efter potatiskuparen. Nu är det bara att rulla ut väven över limpan i mitten och skyffla över jorden utanför ytterfårorna så är väven förankrad. Vill man investera 20–30 tusen så finns det redskap till traktorn som utför alla ovanstående moment i en körning. Fast utan hönsgödsel då. Än har jag inte kommit så långt att jag tycker det skulle vara en lönsam investering. Det är viktigt att täcka alla flikar så att höststormarna inte har något att ta tag i. Man vill inte att hela odlingen flyger iväg.

 

Tyckte aroniaplantorna från Hortogreen såg bra ut. Bortsett från att de börjat spricka ut. Men det får man ta när våren är så långt kommen. De längsta rötterna klippte jag av med sekatör. meningslöst att trycka ner rotnystan i marken.
Tyckte aroniaplantorna från Hortogreen såg bra ut. Bortsett från att de börjat spricka ut. Men det får man ta när våren är så långt kommen. De längsta rötterna klippte jag av med sekatör. meningslöst att trycka ner rotnystan i marken.

5. Dags att plantera. Min aronia planterar jag med 1,20 cm mellan plantorna. För en villahäck rekommenderas 30 cm, för en bärodlingshäck 100 cm och för solitära plantor 200 cm. Jag valde ett mellanting eftersom odlingen också ska fungera som lähäck. Själva planteringen är relativt enkel: Skär en skåra i väven där plantan ska ner. Stick ner spaden (ofta rakt i en sten) och vicka fram och tillbaka så det blir en öppning. Sen för man ner plantan med spaden som stöd och lyfter upp spaden. Sen är det bara att trycka till jorden – plantan är på plats. Men glöm inte att vattna rikligt efteråt.

 

 

Hade det varit tidigare på året, kallare och aronian i viloläge (utan lövsprickning) skulle jag som sista steg ha klippt ner alla plantorna till 15 cm. De blir betydligt kraftigare om roten har mindre träd att försörja. Dessutom utvecklar de fler stammar = mer bär. Men det proceduren får vänta till nästa vår.