Svärmtider

Kupan längst till vänster är där jag försöker sätta ihop svärmen med samhället. Den röda kupan näst längst till höger hade två utkrupna drottningceller. Längst till höger står lådan med den lilla svärmen.
Kupan längst till vänster är där jag försöker sätta ihop svärmen med samhället. Den röda kupan näst längst till höger hade två utkrupna drottningceller. Längst till höger står lådan med den lilla svärmen.

Förra året hade jag problem med flera svärmar. I år har jag hittills fångat två, och det börjar bli trångt i bigården, även om jag köpte flera nya lådor i vintras.

I måndags tog jag en liten svärm som satt på en staketstolpe. Efter någon timma hade hela svärmen letat sig ner på marken, och då satte jag bara en tom låda med ramar över. När skymningen föll var det bara att sätta hela lådan med svärm och allt på en botten. Någon honung räknar jag inte med från det samhället men förhoppningsvis kommer det att växa sig starkt så det kan invintras.

Igår satt det en stor svärm på samma stolpe. Verkar vara ett populärt ställe. Sopade ner hela svärmen i en fodertunna och lade på ett spärrgaller. Får man bara med drottningen så kommer de andra bina dit efterhand. Visste först inte vad jag skulle göra med svärmen – men till slut kom jag på en lösning. Mer om det sen.

När jag ända hade dräkten på gick jag igenom samhällena. A och D kupan som fick var sin skattlåda är starka samhällen. Tunga skattlådor men man kan skatta först när två tredjedelar av ramarna är täckta. Annars har honungen för högt vattentinehåll och kan börja jäsa. Nu var bara kanske en tiondel av cellerna täckta så det får stå ett par veckor till. Passade också på att sätta i en byggram till varje samhälle. Om bina får lite att göra kan det minska svärmlusten.

De delade samhällena var i lite olika kondition. Det var tydligt vilka lådor som fått drottningen. E och F kupan hade fått med sig drottningen och är båda starka och fina samhällen så de fick varsin skattlåda. Övriga två samhällen hade inte kommit lika långt.

Det nya samhället i G-kupan hade två utkrupna drottningceller, så jag gissar att lilla svärmen kan ha kommit därifrån. D-kupan visade sig vara viselöst. Gott om honung men inga yngel och utan drottnings kommer samhället inte att överleva. Då fick jag idén att försöka sätta dit den senaste svärmen. Där finns ju en drottning.

Lade tidningspapper över de två lådorna och satte på en ny låda. Sen välte jag hinken med bina över ett hål ner i lådan och hoppas att de ska krypa ner. Men man vet inte hur det går. Bin vill krypa uppåt, men jag vet inte ur jag skulle kunna lösa det.

Så nu är det bara att avvakta. Går allt som det ska har jag nu sju samhällen. Och skulle det inte fungera så behöver jag i alla fall inte köpa fler lådor.

 

Ännu en svärm

Svärmen satte sig fyra meter upp i en gran. Vi följde den 500 meter genom skogen. Först jag, sedan hunden och sist min systerdotter.
Svärmen satte sig fyra meter upp i en gran. Vi följde den 500 meter genom skogen. Först jag, sedan hunden och sist min systerdotter. Till slut fick jag fast den och har nu fem samhällen.

Det var en ren tillfällighet att vi hörde den andra svärmen. Det var ett litet moln av bin över växthuset och vi fick följa svärmen 500 meter in i skogen innan drottningen behagade sätta sig.

Till slut landade hon fyra meter upp i en gran. Det var bara att avbryta arbetet med hönshuset och hämta stege, grensåg, skattlådor, sekatör, såg etc etc och släpa ut allt i skogen.

När jag väl lyckats få upp stegen nådde jag svärmen precis med grensågen. Som vanligt såg jag nästan ingenting i grenverket. Så plötsligt dånade det till och jag fick några tusen bin i huvudet. Men drottningen höll sig kvar.

Försökte först skaka ner svärmen, men drottningen var seg. Först när jag sågade av hennes gren fick jag ner svärmen på marken.

Första försöket att få in drottningen i lådan misslyckades och när vi kom tillbaka efter en halvtimme hängde hela svärmen på utsidan. Då skopade jag försiktigt ner så många bin jag kunde i lådan och la på spärrgallret. Efter ytterligare en halvtimme var svärmen fast.

Fick hjälp av grannen som haft bin tidigare och vi gick igenom det tredje samhället som inte svärmat ännu. Massor av bin och vi skar bort flera svärmceller, så nu ska de förhoppningsvis hålla sig lugna över midsommar i alla fall.

Trodde i min enfald att biodling var ett rofyllt projekt. Men det var många år sedan jag klättrade så mycket i träd- Och aldrig tidigare i heltäckande dräkt och med tusentals bin cirklande runt mig. Hoppas det blir lite lugnare framöver, hoppas…

Jag sköt ner svärmen med studsaren

Svärmen sätter sig hos drottningen medan spejare letar efter ett nytt bra ställe att bo på.
Svärmen sätter sig hos drottningen medan spejare letar efter ett nytt bra ställe att bo på.

Vid lunchtid brakade det loss. Himlen fylldes med dånande bin och flera timmars intensiv  kamp för att rädda svärmen inleddes. Till slut fick jag skjuta ner den med studsaren.

Var helt oförberedd på svärmen. Har ju bara haft bin några veckor. Men i C-kupan hade bina ännu inte gått upp genom spärrgallret och antagligen blev det för trångt.

 

Den kära drottningen kunde gärna få ha hittat en bättre plats att hänga på.
Den kära drottningen kunde gärna få ha hittat en bättre plats att hänga på.

Sen valde drottningen inte den bästa platsen att sätta sig – ur mitt perspektiv. Tolv meter upp i en björk. Pratade med Arne från Biodlarna i Nyköping och min granne som har haft bin i många år. Fram med en tom skattlåda och sen gällde det att försöka nå svärmen.

Fyra meter stege och två hoptejpade skaft till grensågar räckte inte upp. Och jag kände mig inte beredd att börja klättra i en björk med bikläder och en sexmeter  lång stör. Då föreslog grannen att jag skulle skjuta ner svärmen, det hade han gjort en gång i tiden. Så, fram med bössan och sen gällde det att hitta ett bra skjutläge.

Naturligtvis med solen i ögonen och svärmen i ett virrvarr av björkris. Satte första två skotten långt ner på grenen – utan större effekt. Tredje skottet satte jag på ett av de få ställen där grenen syntes tydligt. Och si, det rasade till i björken och grenen for i backen i ett moln av bin.

När grenen föll mot marken hoppade drottningen av och satte sig på en ny kvist. Här håller bina på att formera sig igen.
När grenen föll mot marken hoppade drottningen av och satte sig på en ny kvist. Här håller bina på att formera sig igen.

Tyvärr hade drottningen hoppat av i fallet och efter en halvtimme hade jag tre klasar med  bin hängande i björken. Men nu på fyra meters höjd. Nu var det bara att kapa grenarna under med sågen och sen med ett elegant snitt få grenen med bina att böja sig ner mot marken. Sen knipsade jag av kvistarna som bina hängde på med sekatören och lyfte ner dem i den väntande skattlådan. Ett antal tusen bin blev kvar på marken, men flyttade snart efter drottningen.

Nu är bina boxade och väntar på ny bostad.
Nu är bina boxade och väntar på ny bostad.

Nu står lådan skyddad mot regn ute på gräsmattan, och i morgon åker jag till Bifabriken i Töreboda för att skaffa ny botten och tak till min fjärde kupa.