Annons

Har ingen brist på saker att skriva om

2500 flaskor har som vanligt inte gått att köra in på gården. Marken är för mjuk – men antalet kryper snabbt.
2500 flaskor har som vanligt inte gått att köra in på gården. Marken är för mjuk – men antalet kryper snabbt.

Det märks säkert att det blivit glesare mellan inläggen på bloggen. Det beror på att jag tillbringar all tid i köket med att koka glögg.

Lagården blev inte färdig i tid och därför gör jag en repris på förra årets glöggkokande. Och det är med lätt panik. Hade räknat med att starta för ett par veckor sedan – men min flaskleverantör hade gjort ett misstag med lageraldot utan att meddela mig, så flaskorna blev två veckor försenade.

Allt eftersom lådorna fylls med rabarberglögg bär jag ut dem till bilen och kör iväg. Behöver en större bil också...
Allt eftersom lådorna fylls med rabarberglögg bär jag ut dem till bilen och kör iväg. Behöver en större bil också…

Enligt planen skulle jag nu haft 1000 färdiga flaskor klara för leverans. Istället kokar jag dygnet runt och levererar ut till butik så fort det går. Sen ska jag få ihop det som ska säljas på marknaderna också. Funderar på att beställa ännu fler flaskor men vet inte om jag hinner koka allt i tid.

Sex veckor i november – december står för 75 procent av min omsättning och då gäller det att ligga i. Och då kommer bloggen inte högst på listan.

Någon brist på saker att skriva om har jag aldrig – hönsen har fått nya fjädrar, en vildsvinsgalt härjar i skogarna, rådjuren provocerar till den grad att de snart måste dö etc etc Men förhoppningsvis kommer jag ifatt snart.

Annons

Jag har en sång i huvudet

Tretti flaskor per kok – hade jag börjat fundera på hur många kok som behövs för att producera  över 2000 flaskor hade jag bara blivit trött.
Tretti flaskor per kok – hade jag börjat fundera på hur många kok som behövs för att producera över 2000 flaskor hade jag bara blivit trött.

Jag har nu passerat 2000 tillverkade och sålda flaskor rabarberglögg och mitt i produktionen har jag fått en sång som fastnat i huvudet. Du vet hur det är – när den bara går runt runt hela tiden. 

Det har blivit glest mellan inläggen den senaste tiden – det beror på att jag lagt all energi på julhandeln. Det är nu jag ska ordna försörjningen för ett bra tag framåt – och det måste komma först. Om jag skrivit hade det blivit som “Ur en kos dagbok“: Vaknade. Kokade glögg. Åt lite och kokade glögg. Åkte till en marknad. Sov. Vaknade. Kokade glögg… Tror du förstår.

En lärdom är att jag inte ska köra diskmaskinen samtidigt som jag är i full fart med glöggproduktionen – då går en av huvudsäkringarna in till gården.
En lärdom jag gjort är att jag inte ska köra diskmaskinen samtidigt som jag är i full fart med glöggproduktionen – då går en av huvudsäkringarna in till gården.

Nu börjar jag se slutet i alla fall. Är en bra bit in på nedersta lagret med flaskor på lastpallen och har bara en marknad kvar innan julefriden kan sänka sig över gården. Nu är det bara den här sången jag har i huvudet.

Jag lyssnar mycket på radio, både när jag kokar och när jag kör bil och den som lyssnar på Svensktoppen kan nog melodin till den här:

Jag trodde rabarberna fanns bara, bara på sommaren.
Jag trodde rabarberna fanns bara bara på sommaren.
Men du, rabarbern finns ju nu. Det finns rabarber fram till jul.”

Jag kan inte sjunga den för dig – av upphovsrättsliga skäl. Och för att den inte ska fastna hos dig också. Men här snurrar den hela tiden

Annons

Livet är fullt av överraskningar

Jag lastade bilen, lastade ur bilen, lastade bilen och levererade sedan all glögg precis enligt plan.
Jag lastade bilen, lastade ur bilen, lastade bilen och levererade sedan all glögg precis enligt plan.

Kände mig rätt nöjd med mig själv i morse. Efter flera sena nätter hade jag fått ihop dagens leverans av glögg till Eskilstuna, Rönninge och Stockholm. Bara att lasta och åka – trodde jag.

För att inte överbelamra huset lagrar jag glöggen i gäststugan eftersom jag håller den frostfri. Ett utmärkt arrangemang som fungerat bra hittills. Jag körde in framför gäststugan och lastade in 26 lådor glögg – 390 flaskor. Inte utan viss möda.

Sen var det bara att sätta på bra musik i bilen. Mot huvudstaden! Men nej… Frost och  snö följt av töväder och regn hade gjort gräsmattan rejält mjuk. Och jag hade inte tänkt på att jag lastat nästan 400 kilo i bilen. Hjulen sjönk ner i gyttjan – och jag satt fast.

En kraftig spadvinsch är bra till mycket på landet. Lyckligtvis behövdes inte steg tre. Då hade jag kört fram traktorn – men det hade tagit ytterligare en halvtimme.
En kraftig spadvinsch är bra till mycket på landet. Lyckligtvis behövdes inte steg tre. Då hade jag kört fram traktorn – men det hade tagit ytterligare en halvtimme.

Försökte först med en snabb lösning – att gunga loss bilen och sen köra ut med fart. Fungerade inte. Den sliriga gyttjan gav inget fäste alls. Inte ens med granris och plankor under hjulen.

Ok, steg två. Nästa alternativ var att vinscha loss bilen. Jag har en fyratons spakvinsch  och träd finns det gott om. Bara en hake. Bogseröglan låg på sin plats: under reservhjulet som i sin tur låg under 390 flaskor glögg. Bet ihop och lastade ur alla lådorna – då började det regna. Snabbt upp till huset för att lägga en vaxduk över. Sen kunde jag börja vinscha.

Det kändes tveksamt förs när det knakade i draglinan – men till slut gled bilen upp ur hålen den grävt sig själv. Fortfarande med spänning i linan lyckades jag slira mig ut på vägen. Sen var det bara att bära fram och lasta all glöggen igen.

I övrigt gick transporten utan missöden. Numera förvarar jag dragöglan i handskfacket.

Gräsmattan var mjukare än jag trodde. Att köra in med olastad bil gick bra Att köra ut fullastad – inte lika lätt.
Gräsmattan var mjukare än jag trodde. Att köra in med olastad bil gick bra Att köra ut fullastad – inte lika lätt.

Får beröm för min kompostlukt

Komposten är för tillfället halvfull – mest rabarberskrufs men det är kryddorna som skapar den goda atmosfären.
Komposten är för tillfället halvfull – mest rabarberskrufs men det är kryddorna som skapar den goda atmosfären.

Nu är det inte min personliga odör som uppskattas – jag luktar inte kompost – utan den lukt som sprider sig från varmkomposten. En doft av jul sprider sig nu runt gården till glädje för både besökare och förbipasserande.

Och det är ingen slump. Så här års är mitt lilla lantkök närmast att likna vid jultomtens verkstad med den skillnaden att det bara finns en nisse – och det är jag. Dygnet runt står jag vid grytorna och kokar glögg som sedan ska ut till butiker och marknader i olika delar av landet.

Glöggproduktionen är en viktig del av försörjningen under vintern och det är restprodukterna som skapar den juliga stämningen. Just nu ligger pressrester från ett par hundra kilo rabarber i komposten men de stämningsskapande komponenterna består av ett par kilo kanel, kryddnejlikor och andra kryddor som efter att ha gjort sitt jobb ska tillbaka till jorden.

Om du tvivlar på deras komposterbarhet så har jag gjort på samma sätt de senaste åren. För att hålla fart på komposten tillsätter jag regelbundet strö från hönshuset. Men för tillfället avvaktar jag med hönsgödsel för att inte förstöra julstämningen. Atmosfären blir helt enkelt angenämare utan.

Varje kok resulterar i ett halvkilo urkokta kryddor – och efter ett par veckor med dagliga kok har komposten fått en ny karaktär.
Varje kok resulterar i ett halvkilo urkokta kryddor – och efter ett par veckor med dagliga kok har komposten fått en ny karaktär.

Full fart på glöggproduktionen

Produktionslinjen är uppsatt i köket och allt rullar på efter planerna. Det tar ungefär tre minuter för varje flaska – så det är bara att räkna på hur mycket tid jag behöver för att få klart årets produktion.
Produktionslinjen är uppsatt i köket och allt rullar på efter planerna. Det tar ungefär tre minuter för varje flaska – så det är bara att räkna på hur mycket tid jag behöver för att få klart årets produktion.

Nu doftar det jul i hela huset. Tio dagar försenad är jag äntligen igång med årets glöggproduktion. Tur att dygnet har 24 timmar för snart är det november och då ska allt levereras.

Planen var att jag skulle börja producera redan förra veckan, men ett missförstånd hos min flaskleverantör gjorde att flaskorna kom först idag, så jag har lite att ta igen. Nu är jag inte särskilt orolig. Dygnet har som sagt många timmar och det är bara att prioritera.

Efter förra årets rusch har jag rätt bra rutin på hur jag ska göra. Flaskorna har kommit, frysen är fylld med rabarber och jag har kilovis med kryddor i lager så det är bara att köra på. Det enda som jag behöver fylla på med är kommunalt vatten. Eftersom mitt eget är “Tjänligt med anmärkning” – för höga halter av järn och mangan så hämtar jag dunkar med kommunalt vatten inne i Vingåker.

Idag anlände 2394 tomflaskor på en lastpall. Och det är bara att börja plocka uppifrån.
Idag anlände 2394 tomflaskor på en lastpall. Och det är bara att börja plocka uppifrån.

Det här är den mest hektiska perioden på gården när det gäller produktion. Vår och sommar är det odlingarna som tar tid, och hösten handlar bara om julhandeln. Som så många andra i min situation så har jag den lugna perioden under senvintern.

Januari till mars kan jag ta det lite lugnt, läsa böcker och sånt. Och det är en ganska behaglig tillvaro. Ändå längtar jag alltid till våren där allt drar igång igen. Det är trivsamt att ha saker att göra som man vet kommer att fungera.