Annons

En dag på rabarberfältet

De rabarber som som jag planterade på Mypecks har klarat sig bäst. De är både större och har bättre överlevnad än dem som växer på barmark. Hade tänkt täcka övriga rader också men det får vänta till nästa år. Svårt när de kommer så ojämnt.
De rabarber som som jag planterade på Mypecks har klarat sig bäst. De är både större och har bättre överlevnad än dem som växer på barmark. Hade tänkt täcka övriga rader också men det får vänta till nästa år. Svårt när de kommer så ojämnt.

Det blev en lång dag men nu är rabarberna redo för växtsäsongen. Inräkningen visade att av de 300 knölar jag planterade fanns det i dag synligt liv i 120. En besvikelse naturligtvis – men de som finns kvar växer.

En del plantor har kommit långt i utvecklingen och ser redan nu riktigt ståtliga ut.
En del plantor har kommit långt i utvecklingen och ser redan nu riktigt ståtliga ut.

Vi har gått över hela fältet och rensat bort allt spirande ogräs runt rabarberna. Därefter rensade vi samtliga mistor och sådde två rabarberfrön i varje. Inspirationen till sådden fick jag från Frida på Stommens gård som delar mitt rabarberintresse. Förhoppningen är att fröna åtminstone i någon grad ska kompensera för vinterns förluster. Jag har ändå inte helt gett upp hoppet. Förhoppningen är att det fortfarande finns knölar med liv som kommer att spira de närmaste veckorna.

Andra gick knappt att upptäcka bland ogräset och levde farligt när hackorna ven över fältet.
Andra gick knappt att upptäcka bland ogräset och levde farligt när hackorna ven över fältet.

Avslutningsvis gödslade vi samtliga rabarberplantor. Rabarber har ett mycket stort gödselbehov och rekommendationen är 150 kg kväve, 15 kg fosfor och 130 kg kalium per hektar och år. Då blir det dags för lite matematik igen… Jag använder pelleterad hönsgödsel till rabarberna – den kravgodkända Biofer 6-3-12. Den innehåller alltså 6 procent kväve, 3 procent fosfor och 12 procent kalium. För att tillgodose rabarbernas kvävebehov behöver jag alltså 150/0,06=2500 kilo Biofer per hektar. Samtidigt får jag ett rejält överskott av kalium och fosfor. Men jag har för närvarande låg fosforhalt i marken så risken för läckage är liten.

Nästa räkneövning är att ta reda på hur mycket Biofer varje rabarb ska har. För enkelhets skull räknar jag med att jag har en rabarberplanta per kvadratmeter. Då ska varje rabarb ha 2500/10000 kilo. Alltså 250 gram. En giva som delas på två omgångar. Efter dessa noggranna beräkningar har jag kommit fram till att varje rabarberplanta ska ha en näve Biofer. Och det har de fått.

I sommar kommer de att få en till.

Hade jag odlat konventionellt kunde jag ha hittat ett gödselmedel som passade perfekt – men nu får jag kompromissa.

Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
Störst och vackrast var ändå en av plantorna som växer med täckning. Och ännu är det bara precis i början på maj.
Annons

Rabarberna har hittat upp

Nu är alla fem raderna med rabarber gödslade och frästa. Världen är så praktiskt inrättad att jag kan köra fräsen mellan rabarberplantorna. Mellan rabarberraderna har jag sått vitklöver som också börjar visa sig.
Nu är alla fem raderna med rabarber gödslade och frästa. Världen är så praktiskt inrättad att jag kan köra fräsen mellan rabarberplantorna. Mellan rabarberraderna har jag sått vitklöver som också börjar visa sig.

Ett par hundra kilo hönsgödsel – vinterns skörd – ligger nu och väntar på att rabarberna ska ta för sig. Använde traktorns potatiskup när jag planterade rabarberknölarna och mittfåran i de fem raderna är nu fylld med gödsel.

Ursprungligen hade jag tänkt täcka rabatterna med väv men det blev alldeles för omständigt att hålla på och skära kryss för alla knölar. Så nu avvaktar jag till nästa år med väven. Känns som jag har rätt bra kontroll på ogräset, för tillfället i alla fall.

Ungefär två tredjedelar av ramarna verkar ha överlevt den tuffa behandlingen och är påväg upp. Men slutlig inräkning blir det inte förrän till hösten.
Ungefär två tredjedelar av rabarberna verkar ha överlevt den tuffa behandlingen och är på väg upp. Men slutlig inräkning blir det inte förrän till hösten.

Enstaka hampdån och tistlar tar jag hand om eftersom och kvickroten är inget större problem ännu. Mycket tack vare att marken blivit både fräst och plöjd. Den kvickrot som dyker upp kommer som enstaka tuvor och de är rätt lätta att rycka bort. Får bara passa på så den inte etablerar sig.

Enda orosmomentet just nu är hästhoven som verkar vara väl etablerad djupt i fältet. Men jag jobbar på med den. Och kommer väven på nästa år så är jag hemma.

För tillfället ser det ut som om åtminstone två tredjedelar av rabarberplantorna har klarat sig trots den olyckliga start de fått. När jag ser resultatet i höst får jag se hur mycket komplettering som behövs.

Annons

Utgödsling

Nu är gödseln borta och det är dags för lite finputs och damning innan nästan flock ska få stöka till det igen.
Nu är gödseln borta och det är dags för lite finputs och damning innan nästan flock ska få stöka till det igen.

Nu när förra flocken med höns är borta är det dags för utgödsling och storrengöring av hönshuset innan det är dags för 2014 års höns att flytta in.

Det blir en hel del skyfflande. Först ska allt strö ut, använder hyvelspån och det fungerar bra. Men det blir ändå rejäla dammoln så det blev att dra på sig ansiktsmask. Fyllde ströet i en blå plasttunna. Två små missräkningar bara. Dels så är de nya tunnorna för stora för att kunna komma igenom dörren in till hönshuset och dels är en 210-liters tunna rätt bökig att flytta på för hand när den är fylld. Men nu är gödseln ute.

Vet att många föredrar att ha en gödselbräda under sittpinnarna för att tjäna utrymme åt hönsen. Jag har valt att samla hela vinterns gödsel på golvet under pinnarna istället.

Fördelarna med det:

– Utgödsling bara två gånger om året.
– Det blir inget lågt krypin hörn där hönsen kan få för sig att värpa.
– Eftersom ett av fönstren sitter bakom sittpinnarna så skulle en gödselbräda skymma fönstret.

Har funderingar på att bygga om hela hönshuset (igen) eftersom jag får nya idéer efter hand. Men det är inte prioriterat i dagsläget. Hönsen har det bra – och snart är det dags för nästa flock.

Mystiska tunnor till gården

Fyra plasttunnor för 150 kronor styck är min senaste investering.
Fyra plasttunnor för 150 kronor styck pryder numera sin plats på gården.

Min senaste investering är fyra 210-liters tunnor med försegling. Vad som funnits i tunnorna tidigare är okänt, men det finns inga etiketter med varningar och de är inte stämplade med “Ringhals”.

Rejäla tunnor är bra till mycket. Jag förvarar utsäde i liknande tunnor. Det går att förvara och transportera hönsgödsel i dem, eller spannmål till hönsen. Det mesta går att stoppa ner och förvaras råttsäkert i en sådan tunna.

Har dessutom en idé om att bygga en liten flotte av två stycken för att kunna ta mig runt på dammen. Har också sett en ritning på hur man bygger ett filter till dammen av en sån här tunna.

Det tidigare innehållet är förstås en osäkerhetsfaktor, men det fanns gott om tunnor att välja på och jag ratade alla med oljerester eller kemiska lukter. Nu ska de skuras ur ordentligt och sen får de vädra under sommaren. Planerar att köpa spannmål i bulk från någon bonde till hösten för att hålla nere foderkostnaderna till hönsen.

Gödselbluff på Coop

Jag blandar ihop min egen jordblandning till växthuset och i helgen var jag på Coop och köpte kogödsel. Trodde jag. När jag öppnade säcken var den misstänkt luktfri, men jag tänkte att den kanske bara var ovanligt välkomposterad.

Snus är snus, och skit är skit - trodde jag.
Snus är snus, och skit är skit – trodde jag.

När jag tömt säcken råkade jag läsa på baksidan. Där stod (på danska) att den innehöll
Kogödsel/jordförbättringsmedel
Torv
NPK

Nu hade jag tagit för givet att kogödsel är kogödsel. Speciellt som jag bara för någon vecka sedan hade redovisning om olika sorts stallgödsel i skolan. Om jag vill ha en blandning så köper jag det, vill jag ha kogödsel – så trodde jag att jag köpte det. Inte någon Coopsblandning.

Och för den oinvigde så står bokstäverna NPK för kväve-fosfor-kalium. Vilket får mig att misstänka att de blandat ut kogödseln med torv och sen spetsat blandningen med mineralgödsel för att får upp näringsvärdena. Påminner om han som sålde lärkpastej med 50 procent lärka – han blandade 50/50 – en häst och en lärka.

På nästa säck med dynga ska jag läsa det finstilta. När jag kollade Hasselfors kogödsel visade det sig att det var ännu värre.