Annons

Som fisken i vattnet

Jag upphör aldrig att förundras av den genetiska variationen. Tio röda guldfiskar har på ett par år resulterat i en hel färgskala med olika kombinationer.
Jag upphör aldrig att förundras av den genetiska variationen. Tio röda guldfiskar har på ett par år resulterat i en hel färgskala med olika kombinationer.

Temperaturen i dammen stiger – och så gör aktiviteten. Det är få saker som är så rogivande som att sitta och titta på guldfiskarna.

Varje år genererar fler guldfiskar trots att de till huvudsak får leva på vad naturen ger. Det borde vara ett tecken på att de trivs. Hur många av de ursprungliga tio som fortfarande lever har jag ingen aning om – men i bland plaskar det till när någon av de stora ger sig upp till ytan för att nappa till sig någon insekt.

Lite mat i vattnet, så kommer de simmande. De gör de i och för sig ändå eftersom de hela tiden patrullerar runt i dammen.
Lite mat i vattnet, så kommer de simmande. De gör de i och för sig ändå eftersom de hela tiden patrullerar runt i dammen.

Eftersom guldfiskarna var ett misstag från min sida – de konkurrerar om födan med kräftorna – så har jag funderat på olika sätt att få bort dem utan att hitta något rationellt.

Än så länge får de leva om som de vill, med det känns ändå som om de kan utgöra ett hot mot alla de kräftyngel som nu förhoppningsvis krälar omkring i dammen.

Ska göra en provfiskning efter kräftor i veckan och se om de klarat vintern. Eftersom de är nattaktiva ser jag inte till dem och vet just nu inte alls hur de mår.

Det är rogivande att sitta och titta på fiskarna som underhåller sig själva i dammen.
Det är rogivande att sitta och titta på fiskarna som underhåller sig själva i dammen.
Annons

Guldfiskarna trivs i vårvärmen

Guldfiskarna leker och letar mat under nya timmerbron till ön. Jag brukar mata där numera eftersom jag hört att guldfiskar – även om de har en mycket liten hjärna – kan lära sig att komma om man vänjer dem vid mat på samma plats.
Guldfiskarna leker och letar mat under nya timmerbron till ön. Jag brukar mata där numera eftersom jag hört att guldfiskar – även om de har en mycket liten hjärna – kan lära sig att komma om man vänjer dem vid mat på samma plats.

Jag lovade tidigare att komma med bildbevis på guldfiskarnas överlevnad. Och nu när värmen i dammen stigit ytterligare har fiskarna inga problem med att visa upp sig i all sin prakt.

I den grunda viken på dammens sydsida flockas guldfisk av alla storlekar.
I den grunda viken på dammens sydsida flockas guldfisk av alla storlekar.

När jag skaffade guldfiskarna förra året köpte jag också en burk med guldfiskmat. Men eftersom de var fullständigt försvunna första månaderna blev det inget matat. Av deras tillväxt att döma klarar de sig bra på den mat de hittar i dammen. Mygglarver, insekter och växter. De har mer än dubblat sin storlek sen jag satte ut dem och dessutom börjat föröka sig och uppfylla dammen.

Enligt böckerna kan guldfiskar bli uppåt 40 centimeter om de får rätt förutsättningar. Ska bli spännande att se hur stora mina blir till slut.
Enligt böckerna kan guldfiskar bli uppåt 40 centimeter om de får rätt förutsättningar. Ska bli spännande att se hur stora mina blir till slut.

Guldfiskarna är en av mina mer lyckade satsningar här på gården. Ska bara se till att bygga en riktigt trevlig lite soffa man kan sitta på för att beskåda deras lek. De simmar fram och tillbaka, runt ön och upp i den grunda viken på sydsidan. Där bland grodrommen är det rena guldfiskstockningen.

Jag gissar att det är den varmaste delen av dammen just nu och att de njuter av värmen i det grunda vattnet. Eller så är det lek på gång. Har ingen aning om hur guldfiskarnas parningscykel ser ut i det vilda – förra året visade att det ännu i slutet på augusti kunde vara fullt med yngel. Men kanske faller de efterhand in i en mer naturlig rytm när de slipper akvarielivet.

Grodrom och skäckiga guldfiskar. Det är roligt att se vilka arvsanlag som faktiskt finns bland de tio helt röda fiskar som jag tog hit.
Grodrom och skäckiga guldfiskar. Det är roligt att se vilka arvsanlag som faktiskt finns bland de tio helt röda fiskar som jag tog hit.
Annons

Guldfiskarna har överlevt

Att fotografera fisk med iphone är inte det lättaste. Jag får återkomma när jag haft min riktiga kamera med och ljuset varit rätt. Tills dess är det upp till dig, kära läsare, att finna de röda skuggorna i bilden.
Att fotografera fisk med iphone är inte det lättaste. Jag får återkomma när jag haft min riktiga kamera med och ljuset varit rätt. Tills dess är det upp till dig, kära läsare, att finna de röda skuggorna i bilden.

Det tog ett tag innan de visade sig, men guldfiskarna har överlevt vintern i dammen. Trots ett par månader med istäcke simmar de nu omkring och ser välmående ut. Så vitt jag kan se.

Hade ingen aning om hur de skulle klara det. Utan pump och med ett kompakt istäcke över dammen var jag lite orolig att det skulle bli syrebrist för guldfiskarna. Men både de stora och de små verkar ha klarat vintern utan problem.

Har inte kunnat räkna in alla tio originals ännu eftersom de rör sig i grupper om fyra fem fiskar. Men har några gått åt så är det inte många i alla fall.

De mindre ynglen som jag upptäckte i höstas verkar också ha klarat sig. Många av dem har färgat ut och man kan se på dem att det finns en genetisk variation bland mina tio första fiskar. Flera av ynglen är röda med svarta fenor, någon är helsvart och en del har tydliga slöjstjärtar.

När jag valde ut fiskarna valde jag de som såg mest ut som riktiga fiskar. Alltså inga effektfulla slöjor eller konstiga färger. Men anlagen slår igenom. Köper man fisk i en vanlig akvariebutik kan man inte räkna med renrasiga exemplar och stamtavlor.

Tänker att om hundra år så kommer guldfiskstammen i dammen att ha utvecklats till en specialiserad variant. En egen guldfiskstam. Om inte kräftorna äter upp dem.

Invasion av guldfisk

Först trodde jag att det var någon annan fiskart som invaderat dammen, men sen insåg jag att guldfisk faktiskt är grå innan den färgar ut.
Först trodde jag att det var någon annan fiskart som invaderat dammen, men sen insåg jag att guldfisk faktiskt är grå innan den färgar ut.

Tänk att jag tvekade. Skulle mina guldfiskar överleva? Har precis upptäck att de inte bara trivs utan förökar sig helt ohämmat i dammen, trots att jag inte matat sen i våras.

Egypten har sina gräshoppor, Idol har tonåringar och jag har guldfisk. Hundratals. På dagarna är de ute och äter naturens egen guldfiskmat. Äter och växer, äter och växer.

En del av de små har redan tagit på sig sin vuxna färg. Och ja, den röda är faktiskt ett yngel – de stora är betydligt större efter en sommar i min damm.
En del av de små har redan tagit på sig sin vuxna färg. Och ja, de röda är faktiskt yngel – de stora är betydligt större efter en sommar i min damm.

Så i väntan på kräftorna har jag alltså utan egen förskyllan blivit guldfiskodlare. Om tillräckligt många av ynglen når vuxen ålder blir det kanske att sälja fiskekort till våren.

Det kan inte finnas många ställen där man kan sportfiska guldfisk. Eller så skaffar jag en liten ryssja och fångar guldfisk för att sälja levande.

Det är inte länge sedan som jag tyckte att en siktad guldfisk var en stor händelse på gården, nu verkar det bli en liten industri av det. Goldfish&chips anyone?

Alla guldfiskarna har överlevt

Jag är ingen fiskexpert, men visst ser guldfiskarna välmående ut? Och jag är väldigt nöjd med att alla överlevt efter att jag haft så mycket tvivel.
Jag är ingen fiskexpert, men visst ser guldfiskarna välmående ut? Och jag är väldigt nöjd med att alla överlevt efter att jag haft så mycket tvivel.

Med risk för att bli tjatig kommer här ännu en guldfiskrapport. Efter utsättandet var de försvunna. Sen kom rapporter om en, sen såg jag själv guldfisken.

För några dagar sedan fångade jag några av guldfiskarna på bild och idag har jag fotografiska bevis på ett helt stim.

Samtliga tio guldfiskar har alltså överlevt och ser välmående ut. Nu ska jag ligga lågt ett tag med fiskrapporterna – om inte fler dyker upp. Eller om det uppstår annan guldfiskrelaterad dramatik i Lake Larslund.