Som en hök från en klar himmel

Ännu en grop för en slagen höna. Nu höjer jag säkerhetsnivån på gården och hönsen kommer att få hällar i de övertäckta utegårdarna.
Ännu en grop för en slagen höna. Nu höjer jag säkerhetsnivån på gården och hönsen kommer att få hålla till i de övertäckta utegårdarna.

Det är bara att konstatera: Min gård är inte säker. Igår slog höken till igen så hönsen kommer inte mer att få gå fria utan skyddande tak.

Trodde faktiskt att risken var över och att de kunde släppas ut i friskt gräs några timmar när jag ändå var ute och jobbade. Men icke. När skymningen kom och jag skulle stänga så hittade jag resterna av en tupp. Får vara tacksam för att det inte var en höna i alla fall.

Sen undrar jag om det verkligen är en duvhök. När det gäller hönsförluster brukar det vara första alternativet – men vad jag så så var den här fågeln helt brun. När jag tidigare haft duvhök på besök så har jag rätt tydligt sett det randiga bröstet. Och den här fågeln såg helt brun ut när den försvann in bland träden i skogen.

När jag skymtar ett vitt fält i hönsgården så vet jag vad klockan är slagen. Jag som bara tänkte bjuda dem på lite friskt gräs några timmar.
När jag skymtar ett vitt fält i hönsgården så vet jag vad klockan är slagen. Jag som bara tänkte bjuda dem på lite friskt gräs några timmar.

Nu har jag totalt förlorat tre höns men det kommer inte att bli fler om jag får bestämma. Jag har nättak över två av mina tre utegårdar och nu får hönsen hållas där tills jag täckt in övriga.

Första rovdjursattacken

Som tack för att jag gav hönsen tillgång till hela hönsgården igår slog höken till. I morse såg jag något stort vitt i hönsgården. Fjädrar. Så nu är jag en höna fattigare.

(Obs otäck bild i slutet på texten.)

Mina maraner klarade sig i flera år utan en enda förlust till rovdjur. Men så var tupparna både rejält stora och aggressiva till den grad att jag till slut tvingades skjuta dem. De tuppar jag sålde orsakade blodvite när köparen hämtade dem.

Ett par änder har gått åt nere vid dammen, och jag gissar att det var samma besökare som gav sig på dem.

Mina snälla Lohman däremot verkar inte ha någon avskräckande effekt. Nu får hönsen gå kvar i den lilla rastgården tills jag fått upp nästa nättak. Femtio kvadratmeter får räcka den närmaste tiden.

Jag har en fundering, kan man se på resterna av den stackars hönan vilken rovfågel som slagit till? Vi säger ofta rutinmässigt att det var höken, men hök ser jag bara sporadiskt här i trakten. Ormvråk är betydligt vanligare. Men jag vet inte om ormvråk ger sig på höns.

Är det bara duvhök man behöver oroa sig för eller finns det andra fåglar som tycker hönsen har lagom storlek?

Först såg jag bara något vitt i hönsgården. När jag kom närmare upptäckte jag vad det var. Jag hade förlorat en höna.
Först såg jag bara något vitt i hönsgården. När jag kom närmare upptäckte jag vad det var. Jag hade förlorat en höna.