Annons

Kattpanik!

Idag mötte Marlon sin överman. Jag höll på i köket när jag plötsligt hörde ett fruktansvärt oväsen. Marlon sprang i panik, fräsande och skrikande genom hela huset. Och hans fruktansvärda motståndare följde efter som klistrad.

Först förstod jag inte vad det var. Det såg ut som en orm som ringlade sig runt den lilla katten. Och det var inte lätt att hjälpa till. Först när han hade flytt in i ett hörn under sängen lyckades jag få fatt i honom – och hans motståndare.

Det visades sig att Marlon hade attackerat ett flugpapper. Men till skillnad från handdukar, strumpor och krukväxter – så slog flugpappret tillbaka. Och när Marlon försökte slå sig fri så blev det bara värre. Till slut hade han flugpapper lindat runt ena bakbenet, svansen och på magen. Det var först när jag kunde hålla fast i rullen som han kunde slita sig fri.

När han kommit loss stannade han inte för att tacka för hjälpen utan gömde sig under soffan. Först en timme senare gick det att locka fram honom med lite skinka.

Marlons nemesis. Ett flugpapper med förra årets flugor – och numera en hel del katthår.
Marlons nemesis. Ett flugpapper med förra årets flugor – och numera en hel del katthår.
Annons

Spår av katt

Det är inte svårt att se när Dallas passerat på sin fartsträckasom går mellan sovrum, arbetsrum, trappan och soffan i vardagsrummet. Tur att han är katt – själv hade jag brutit benen om jag försökt samma sak.
Det är inte svårt att se när Dallas passerat på sin framsträcka som går mellan sovrum, arbetsrum, trappan och soffan i vardagsrummet. Tur att han är katt – själv hade jag brutit benen om jag försökt samma sak.

Nu har Marlon och von Dallas tillbringat några dagar hemma hos mig. Och jag tror att jag med tiden kommer att bli adopterad av dem.

Några riktiga gosekatter är de inte än. Lite försiktiga och avvaktande. Men man märker att de kommer närmare för varje dag och jag har ingen brådska utan låter katterna ta initiativet.

Marlon ligger gärna och iakttar vad som händer. Dallas är sällan stille och vill utforska varje skrymsle och hylla.
Marlon ligger gärna och iakttar vad som händer. Dallas är sällan stilla, och vill utforska varje skrymsle och hylla.

von Dallas är den mest orädda av katterna, men samtidigt känns det som om han är den minst sociala. Hoppar gärna upp bredvid mig och har inget emot att bli klappad, men rätt snart går han och lägger sig en bit bort. Gör gärna utfall mot Marlon och springer sedan i full fart genom hela huset och hoppas att Marlon ska följa efter. Det gör han ibland.

Marlon är försiktigare, men känns samtidigt mer kontaktsökande. Det är Marlon som följer efter mig och gärna sitter och tittar när jag gör något. Sträcker man ut handen så backar han direkt men om han själv får komma fram och buffa med huvudet så börjar han spinna så fort man rör vid honom. Det är ok att klappa huvudet, men rör man ryggen så backar han.

Men det får ta den tid det tar.