Det kan fortfarande vara behagligt när solen skiner och det är vindstilla. Men när man sätter snökäppar en mulen dag är det långkalsonger och varma tröjor som gäller.
Varje höst sätter vi snökäppar längs samfällighetens vägar. Vårt vägnät är totalt 1,4 mil, men vi brukar skippa de sträckor som går genom skog. När granarna står i dikeskanten fungerar de minst lika bra som snökäppar.
För att det ska gå rationellt försöker vi vara tre personer. En som kör fyrhjulingen och två som sitter på kanten till släpkärran. När föraren stoppar hoppar vi av och spettar upp ett hål i vägkanten. Oftast får man försöka flera gånger innan man hittar en punkt som är stenfri. För att det ska bli ett bra hål använder man baksidan av spettet. Det fick jag lära mig redan första året jag var med. Sen är det bara att trycka fast snökäppen som ska luta bort från vägen.
Idag tog det oss knappt tre timmar att få ut käpparna. Och det känns. Framförallt i högerarmen som spettat några hundra hål. Men det går rätt snabbt och med trevligt sällskap går tiden fort. Även om vi är mer pratsamma de första timmarna innan kylan börjar tränga igenom kläderna.
Snökäpparna behövs för plogningen. Så här års är det självklart vart vägen går men när vind och pudersnö bildar snödrev över fälten så är det bara käpparna som sticker upp ur ett böljande hav av vitt. Som jag lärde mig förra vintern när jag körde fast på natten. Numera vet jag bättre och kommer att åka hem genom skogen vid liknande väderförhållanden.
Till våren samlar vi in käpparna igen men det går betydligt snabbare. Det är det ena av vägsamfällighetens två vårtecken: snökäppar och att sätta upp skyltarna med begränsad bärighet. De senare för att tunga fordon inte ska köra sönder vägarna som blir mjuka under snösmältningen.
Men nu är vi redo för vintern