Spirea är ett tufft släkte

Finns det liv finns det hopp, och den här spirean lovar stort inför sommarsäsongen. En lysande comeback.
Finns det liv finns det hopp, och den här spirean lovar stort inför sommarsäsongen. En lysande comeback.

I slutet av februari tog jag fram röjsågen och körde av min klasespirea stort sett nere vid marken. Det blev en rejäl hög med torra kvistar till påskelden. Nu är den på god väg att komma tillbaka med nya friska grenar.

För någon månad sedan var jag lite skeptisk. Då syntes nästan inga livstecken från de kvarvarande små buskrötterna. Bara några kvistar med spirea som visade tecken på livskraft. Samtidigt var kirskålen på frammarsch där buskarna stått. Antagligen såg den min beskärning som ett utomordentligt tillfälle att vidga sitt revir.

Min spirea hade förvandlats till ett virrvarr av mer eller mindre döda grenar. Säkert till glädje för småfåglarna – men inte för mig. Men några tmmar med röjsågen så blev busken ett kalhygge.
Min spirea hade förvandlats till ett virrvarr av mer eller mindre döda grenar. Säkert till glädje för småfåglarna – men inte för mig. Men några timmar med röjsågen så blev busken ett kalhygge.

Nu känner jag mig lugn. Min spirea är på god väg tillbaka och eftersom den blommor på årsskott räknar jag med att få behovet av rosa fluff tillfredställt även i år. Hade det inte gått vägen hade jag fått trösta mig med den spirea som håller på att ta över stenmuren mot vägen. Ska man odla ska man odla sånt som trivs – och det gör spirean.

Beskära spirea

När solen tittade fram några timmar plockade jag fram röjsågen och körde över min spirea.
När solen tittade fram några timmar plockade jag fram röjsågen och körde över min spirea.

Nu kan jag stryka ännu ett projekt från listan. När solen tittade fram några timmar drog jag igång röjsågen och angrep min spirea.

Några snörika vintrar hade gått hårt åt den och ungefär hälften av det tio gånger fem meter stora buskaget bestod av liggande döda kvistar. Det är egentligen inget problem för spirean, men det ser inte fint ut.

Vilken spirea?

När man beskär en spirea så bör man först fundera ut vilken sort det är. En del blommar på årsskotten och andra på fjolårsskott. Skär man ner den senare sorten så får man mycket färre blommor det året. Men efter noggranna analyser (google-sökning) har jag kommit fram till att min spirea är en ”klase spirea”. Och eftersom den blommar på årskott – bara att köra på med röjsågen.

Livskraftig växt

Är inte särskilt orolig för att den ska ta skada. Spirean är en mycket livskraftig växt och man behöver regelbundet använda våld för att hålla den på plats. Sakta men säkert har mitt buskage börjat vandra ut i gräsmattan, men i fortsättningen ska jag hålla efter den bättre. Lät mina snöbär genomgå samma behandling för två år sedan – och de hämtade sig redan samma år.