Annons

Snigeldynamit – när andra metoder inte fungerar

Själva spräckningen sköter sig själv om man använder snigeldynamit. Det som tar tid är att borra alla hål.
Själva spräckningen sköter sig själv om man använder snigeldynamit. Det som tar tid är att borra alla hål.

Det största delprojektet i min ladugårdsrenovering är att gjuta en platta, men först måste grunden grävas ut – och alla stenar är inte flyttbara. Det är då snigeldynamit kommer till användning.

Golvet är nu borta i halva ladugården och som väntat fanns det en del större stenblock där. Framförallt en stor sten mitt i golvet som tjänat som stöd åt golvreglarna. Försökte först spräcka den med kilar men insåg snabbt att snigeldynamit var ett bättre alternativ. Här kan du se hur jag gjorde:

Det finns flera metoder att spräcka berg och stora stenar. En av de äldsta är att elda på berget som kommer att spricka när den varma delen utvidgar sig snabbare än materialet längre ner. Genom att hälla vatten på kan man snabba på processen. Men den metoden lämpar sig bättre utomhus än i en gammal lada från 1800-talet.

Andra metoder går ut på att man borrar hål i stenen och sen spräcker den med kilar, dynamit eller snigeldynamit. Riktig dynamit är inte heter lämpligt att använda inomhus så jag provade först med kilar. En urgammal metod som fungerar men kräver en hel del arbete och risken för att kilarna fastnar är stor när man är nybörjare. Så jag gick över till snigeldynamit.

Arbeta med snigeldynamit

Metoden går ut på att man borrar djupa (minst 30 cm( hål i den sten eller det berg som ska spräckas och sen fyller på med snigeldynamit. Den utvidgar sig när den härdar och spricker därför stenen över tid. Det kan ta från några timmar upp till tre dygn innan stenen är spräckt eftersom kraften ökar långsamt. Det är också finessen med den här metoden eftersom den går att använda även inomhus eller på andra platser där man inte vill ha hastiga förlopp.

Viktigt är att följa blandningsinstruktionerna för snigeldynamiten och att borra tillräckligt djupa hål. Räkna med att borrningen tar längre tid än du tror.

Följ ladugårdsrenoveringen och livet på gården

Annons

Plocka sten – ett nöje som aldrig tar slut

Det var nästan sommarvärme idag när vi bestämde oss för att plocka sten. Egentligen hade det varit bättre med lite svalka – för man fryser nästan aldrig under den här typen av arbete. Foto: Kajsa W Tottenhammar
Det var nästan sommarvärme idag när vi bestämde oss för att plocka sten. Egentligen hade det varit bättre med lite svalka – för man fryser nästan aldrig under den här typen av arbete. Foto: Kajsa W Tottenhammar

Förmiddagen tillbringades med att plocka sten. På det fält jag plöjde och harvade i höstas ska jag så gräs, men först ska stenen bort.

Helt stenrent lär det aldrig blir på min moränjord. Morän är enligt definitionen jord som innehåller sten av alla storlekar. Gott och blandat i princip. När jag plockar går gränsen vid knytnävsstorlek ungefär, mindre stenar kan jag trycka ner med välten men jag vill undvika såna som sticker upp.

Sen vet man aldrig när man går och plockar. Det som ser ut som en liten sten kan vara hur stort som helst under jorden. Så jag plockar det som går och märker ut de stenar som inte går att lyfta. Om någon vecka när marken torkat upp ytterligare kör jag ut med traktorn och plockar dem också. Och som jag skrivit tidigare finns det vettiga och romantiska saker man kan göra med all sten man samlar ihop.

Enstaka större stenar gav jag mig först på med spaden. Kommer de inte upp då blir det traktorn istället. För upp ska de. Foto: Kajsa W Tottenhammar
Enstaka större stenar gav jag mig först på med spaden. Kommer de inte upp då blir det traktorn istället. För upp ska de. Foto: Kajsa W Tottenhammar

Min plan är att så fältet med gräs i väntan på att jag utvidgar örtodlingen. Eftersom jag jag inte kan driva upp mer än ett par tusen plantor varje år tar det tid att täcka fältet med perenner. Och för att ogräset inte ska ta över blir det en rejäl gräsmatta så länge. regelbunden klippning håller efter många av mina ogräs, och resten tar jag hand om när marken ska odlas upp.

Dessutom är det lätt att utvidga fruktodlingen i en gräsmatta. Jag startade försiktigt i höstas med ett plommonträd och en möjlig tanke inför framtiden är att omvandla fältet till en fruktskog. Alltså inte en traditionell fruktodling utan en skog av fruktträd där man kan strosa omkring och äta av frukterna. Jag har massor med kostliga idéer, och vad som blir verklighet vet man aldrig. Men steg ett är alltså att plocka sten. Ett nöje man aldrig tröttnar på…

Annons

Så får man upp en stor sten

När man väl lyckas få fäste på stenen går det lätt att dra upp den med traktorn. Men vägen dit kan bli lång.
När man väl lyckas få fäste på stenen går det lätt att dra upp den med traktorn. Men vägen dit kan bli lång.

Ett återkommande projekt när man odlar på moränjord är att det dyker upp stenar i marken. Mindre stenar är bara att samla ihop men när de når en viss storlek får man ta till redskap.

Den här stenen presenterade sig som en liten näsa i jorden och eftersom den inte rörde sig när jag körde över med harven kunde jag sluta mig till att den var lite större. Hur stor kan man inte veta förrän man börjat gräva. Men en sten som sticker upp  fem centimeter kommer förr eller senare att ställa till med elände. Så det var bara att plocka fram spaden.

Varje gång jag började backa undan med traktorn höll jag tummarna. Och efter ett antal försök och en avdragen lina låg till slut stenbumlingen uppe på marken.
Varje gång jag började backa undan med traktorn höll jag tummarna. Och efter ett antal försök och en avdragen lina låg till slut stenbumlingen uppe på marken.

Efter en tids grävande insåg jag att jag skulle behöva traktorn. Det går att baxa upp stenar manuellt: Man använder en hävstång och för varje lyft fyller man på med sten och jord under till den är uppe. Problemet är att man då helst ska vara två personer, en som lyfter och en som fyller på. Så det fick bli traktorn.

När man ska dra upp sten så är det nästan aldrig kraften som saknas. Det är fäste. Jag gjorde ett halvdussin försök innan jag lyckades få gajen att fästa. Gång på gång grävde jag och försökte hitta en kant på stenen, men den var så rund att den kastade av sig surrningen så fort den rörde sig det allra minsta.

Till slut kom den i alla fall upp och sen var det en enkel sak att släpa ut den till kanten på fältet. Avslutningsvis skottade jag igen hålet och körde över med harven ett par gånger. Klart för den här gången. Men jag vet hur det är, nästa plöjning kommer att dra upp nya stenar från underjorden.

Nu är fältet plöjt och harvat. Planen var att jag skulle hinna så gräs här i år, men det får vänta till våren. Det finns fortfarande en hel del sten att plocka undan. Men efter två år av gröngödsling har praktiskt taget alla kvarvarande granrötter multnat ner.
Nu är fältet plöjt och harvat. Planen var att jag skulle hinna så gräs här i år, men det får vänta till våren. Det finns fortfarande en hel del sten att plocka undan. Men efter två år av gröngödsling har praktiskt taget alla kvarvarande granrötter multnat ner. Lägg märke till stenen till höger.

Innan regnet

Kalkad gödslad och sådd. För ett otränat öga ser stenåkern ut ungefär som förut. Ärligt talat ser  jag inte heller någon större skillnad. Fast alla större stenar är borta i alla fall.
Kalkad gödslad och sådd. För ett otränat öga ser stenåkern ut ungefär som förut. Ärligt talat ser jag inte heller någon större skillnad. Fast alla större stenar är borta i alla fall.

Det är hög tid för regn nu. Markerna behöver vatten och det dammar rejält om stenåkern. Enligt prognosen skulle det börja regna igår när fronten nådde upp till Sörmland. Så jag prioriterade att få stenåkern redo för vattnet.

Började med stenplockning (surprise) och när bara de största stenarna var kvar hämtade jag lastartraktorn och körde ut dem till muren. Sen spred jag ut åtta kilo Biofer över marken och toppade med tre kilo gröngödselfrön. Jag vet att det är sent att så, men vad gör man.

Sen blev det lastartraktorn igen. Fyllde ett halvt ton kalk på släpet som jag sedan skottade ut över marken. Avslutade med en sista harvning som blandade ner hela härligheten i jorden.

Prio ett är annars att få upp mullhalten i den här marken. Och skulle något av gröngödslingen ta sig så hjälper det till. Annars kommer jag att täcka så mycket som möjligt av marken med organiskt material som får multna ner. Det får ta den tid det tar.

Kom det något regn då? De av SMHI utlovade elva millimetrarna blev två.

Jag ska byta till en bättre vädertjänst.

 

Stenåkern harvad

Det låg kvar några större stenar men jag valde att harva runt dem. Det blir lättare att ta dem med lilla lastartraktorn när marken är sladdad.
Det låg kvar några större stenar men jag valde att harva runt dem. Det blir lättare att ta dem med lilla lastartraktorn när marken är sladdad.

Efter att ha röjt bort majoriteten av stenarna blev det idag dags för harvning. Resultatet var väntat – mer sten. Men jag tar det med jämnmod. De stenar som harven dragit upp ligger på ytan och är relativt lätta att få undan.

Eftermiddagen tillbringade jag med att bära mer sten. Nu är det bara ett tiotal större klumpar kvar och dem tar jag med lastaren i morgon. Sen är målet att få upp näringsinnehållet och mullhalten.

För näringens skull ska jag sprida Biofer, ett ekologiskt gödselmedel gjort på pelleterad hönskit. Sen bredsår jag rödklöver över hela ytan. Sent på säsongen, men har man en säck med utsäde stående så gör den bättre nytta nere i jorden.

Sen blir det ett nytt försök med kvannen. Kommer att gräva ett antal odlingsgropar och fyllda dem med Kravgodgänd planteringsjord och lägga en skopa kogödsel i botten. Har fått ett tips om att så kvanne i augusti – och det är värt ett försök.