Annons

Att gå genom isen

Björken fälld, kvistad, kapad och räddad ur djupet. Bara sågspån och en vak påminner om dramatiken som utspelade sig här.
Björken fälld, kvistad, kapad och räddad ur djupet. Bara sågspån och en vak påminner om dramatiken som utspelade sig här.

Plötsligt brast isen under min högra fot. Hade det varit något djupare hade jag fått vatten i stöveln. Nu hann jag bara tänka en sak: Här hjälper inga isdubbar.

Min plan var utmärkt. Att fälla björkarna vid dammen medan isen fortfarande ligger. Dels ska de tas innan saven stiger och dels är det inte så smart att fälla träd rakt ut i vattnet. Särskilt om man inte har någon maskin för att hantera timret. Men en god plan är inte allt… Tro det eller ej – våren hann i kapp mig.

Jag var inne på tredje björken och det hade hunnit bli eftermiddag. Märkte att de knakade lite grand och att isen såg lite murken ut längs stranden. Men jag hade ju bara ett träd kvar. Isen höll för själva fällningen, och när jag gick längs stammen och kvistade så tänkte jag att jag har ju ett helt träd att hålla mig i om isen går.

Plötsligt sjönk ena foten genom isen.
Plötsligt sjönk ena foten genom isen.

Sista momentet var att kapa upp stammen i hanterbara bitar. Började i toppen och gick ner mot roten. Precis när jag kapade sista biten vid stubben så sjönk benet igenom.

Hade det varit djupare kunde jag fått vatten i stöveln. Nu drabbades jag bara av en unken dylukt på huggarbyxorna. Det är dramatiskt på landet.

Annons

Björkar ska fällas innan saven stiger

Träd blir stora och otympliga när de ligger ner. Dessutom tar de väldigt mycket plats. Tror det är därför man förvarar träden stående i skogen.
Träd blir stora och otympliga när de ligger ner. Dessutom tar de väldigt mycket plats. Tror det är därför man förvarar träden stående i skogen.

Ett av årets projekt är att gräva ut den gamla dammen. Men först måste ett 20-tal glasbjörkar bort. Trädfällning tar längre tid än man tror, men förhoppningsvis har jag den ved jag behöver för nästa vinter i alla fall.

Att fälla en björk tar högst ett par minuter. Att kvista trädet tar minst dubbelt så lång tid. Brosslingen (ett ord jag fått lära mig) – att släpa ihop stockarna i högar – tar ännu betydligt mycket mer tid. Men man får i alla fall upp pulsen. Och kan skaffa sig muskelvärk utan att gå omvägen via influensan.

Björkarna till höger i bild står på tur. Ska spara de allra största till eftervärlden. Om det beror på miljöhänsyn eller på att de är för jobbiga spelar ingen roll för björken. Den är glad ändå.
Björkarna till höger i bild står på tur. Ska spara de allra största till eftervärlden. Om det beror på miljöhänsyn eller på att de är för jobbiga spelar ingen roll för björken. Den är glad ändå.

Hann med ungefär två tredjedelar av träden och tog de flesta av dem som kommer att står i ren sumpmark om några veckor. De flesta var bara drygt 15-20 cm i diameter men det fanns några bjässar också. Glad att jag gått motorsågskursen annars hade jag nog inte vågat mig på dem. En stock med diameter på drygt 45 cm flyttar man inte med handkraft. Så jag kapade upp dem till vedlängd direkt.

Nu blir det en rejäl vårbrasa med allt ris så fort jag får möjlighet. Tror att brandrisken är försumbar om jag eldar i mina egna träskmarker. När marken torkat upp ska jag köra upp stockarna till vedbacken och sen har jag något att ägna mig åt på eventuell fritid…