Annons

Åtta tuppar for hädan

Fyra tuppar fick flytta, och fyra miste livet på min gårdsplan. Nu ligger de i grannens frysbox, men det är ett lågt pris för att slippa ta itu med dem själv.
Fyra tuppar fick flytta, och fyra miste livet på min gårdsplan. Nu ligger de i grannens frysbox, men det är ett lågt pris för att slippa ta itu med dem själv.

Kycklingarna som föddes sista februari har börjat bli könsmogna och då är det dags för utrensning i hönsgården. Jag hade tio nu nästan vuxna tuppar och sparade två.

Det är lite det som är tanken med mitt avelsarbete. Det blir ungefär lika många tuppar som hönor – jag kläcker de finaste äggen och av alla tupparna sparar jag bara de bästa.

När jag valde hönsras så blev det maran, eftersom det är en kombinationsras med i mitt tycke de allra finaste äggen. Riktigt, riktigt stora och dessutom så mörkbruna att de finaste nästan ser ut som chokladägg. Köttet är dessutom utmärkt och tupparna är stora och bastanta med rejäla bröstmuskler.

Tyvärr har det visat sig att jag är lite för vek för att föda upp köttdjur. Jag har slaktat – vi tog sex tuppar i höstas. Men jag känner ett motstånd mot att slå ihjäl djur som jag fött upp från små dunbollar. Äter dem inte heller med god aptit.

Så den här gången fick grannarna ta hand om tupparna. Fyra fick åka iväg levande, men de kom inte frivilligt. Grannen gjorde misstaget att gå in och hämta dem med bar överkropp. De första tupparna gick bra, men sen fattade de övriga vad som var på gång. En av dem rev upp ett sår på grannens rygg. Tuppar kan vara tuffa.

Dagen efter kom nästa granne. Självplockade och nackade fyra tuppar som han tog med sig hem. Tur att det finns folk som inte är lika sentimentala som jag.

Annons

Trodde mina tuppar börjat mögla

Stolt som en tupp – men de vita fläckarna på kammen ser inte helt normala ut.
Stolt som en tupp – men de vita fläckarna på kammen ser inte helt normala ut.

Upptäckte att mina stolta marantuppar hade vita fläckar på kammarna. Det såg ut som mögel eller svamp – så det blev att börja slå i hönsböckerna och söka på nätet.

Lyckades inte hitta något som till närmelse liknade det mina tuppar drabbats av. Fick däremot tipset att se om det gick att tvätta bort. Lättare sagt än gjort. Mycket kan man säga om mina tuppar, men några kramdjur är de inte. De gillar inte att bli klappade.

Och att fånga in dem är inte heller det lättaste. Någon gång ska jag göra ett nytt försök med fångstkroken – gick inte så bra sist men jag har sett en film på Youtube så det kanske kan gå om man gör på rätt sätt.

Nu har jag i alla fall en teori om vad de drabbats av. När jag satte upp sittpinnarna i hönshuset så gjorde jag det efter alla konstens regler med noggrant uppmätta avstånd. Men vad mina dumhöns inte riktigt fattat är att de måste sitta åt rätt håll.

En del av dem sätter sig med huvudet in mot väggen. Och om hönsen på övre pinnen sitter på samma sätt så skiter de mina långhalsade tuppar i huvudet. Kanske en liten hämnd för tupparnas ohyfsade beteende i hönsgården.

Så – mina tuppar har inte börjat mögla. Det är hönsen som skiter dem i huvudet på nätterna.