Annons

Fruktpress och kross testade

Med en fruktpress gör man must av överskottsäpplena. En hink med äpple ger ungefär en liter must. Hållbarheten är inte särskilt god men den går att frysa.
Med en fruktpress gör man must av överskottsäpplena. En hink med äpplen ger ungefär en liter must. Hållbarheten är inte särskilt god men den går att frysa.

Det har nu gått fem år sedan jag skaffade min fruktpress och det är dags för en sammanfattning. När jag fick den gjorde jag ett försök direkt. Äpplena var väl inte helt mogna, men jag kunde inte låta bli att testa.

En hink med äpple hälldes i fruktkrossen. Sen var det bara att veva samtidigt som man trycker ner äpplena - och aktar fingrarna.
En hink med äpplen hälldes i fruktkrossen. Sen var det bara att veva samtidigt som man trycker ner äpplena – och aktar fingrarna.

Plockade en hink med äpplen och stoppade ner dem i krossen. Det gick lätt att veva men någon höghastighetskross är det inte. Tog några minuter för innan äpplena var mosade. Egentligen är det nog en tvåmansoparation. En som vevar och en som petar ner äpplen. Det behövs en liten pinne för att trycka på. Fruktkrossen måste få bett i äpplena. Sen ska hinken stå precis under annars sprids det äppelkross lite varstans under apparaten.

Dags att köra fruktpress

De krossade äpplena stoppas i krogen och sen skruvar man så att musten pressas ut genom gliporna på fruktpressen. Den är rätt tung så jag har byggt en liten plattform så att den går att flytta med en pirra.
De krossade äpplena stoppas i krogen och sen skruvar man så att musten pressas ut genom gliporna på fruktpressen. Den är rätt tung så jag har byggt en liten plattform så att den går att flytta med en pirra.

När äpplena var krossade var det pressens tur. Hade pressdukar fruktpressens men ville inte skita ner den för så lite äpplen. Så jag pressade äpplena utan duk. Resultatet blev att det läckte ut lite äppelbitar i botten och när jag pressade det sista trängde det upp fruktkross på sidan av pressbrickan. De problemen löser sig med pressduken och dessutom blir korgen betydligt lättare att rengöra.

En hink äpplen ger ungefär en kvarts hink äppelkross. Körda genom fruktpressen blev det en knapp liter äppelmust. Fantastiskt god naturligtvis och mycket matig eftersom det följer med en hel del fruktkött. Inga stora bitar, men ungefär som nyponsoppa om du förstår.

På det hela taget är jag nöjd med min fruktpress. Det blir lite mycket snurrande på veven när man kör så lite äpple som jag gjorde, den rymmer 25 liter, eftersom den måste skruvas upp hela vägen för att fylla på äpplen.

Jag har skaffat en pressafrutta manuale.
Jag har skaffat en pressafrutta manuale…

Tidsåtgång:

  1. Sätta upp fruktkross och fruktpress: 5 min
  2. Krossa en hink med äpplen: 2 min
  3. Pressa en kvarts hink med äppelkross: 4 min (tror det tar lika lång tid att pressa en fylld fruktkross eftersom skruvandet inte är särskilt tungt)
  4. Rengöring: 10 min (kan gå fortare om man använder högtrycken, nu blev det lite pillande för att få loss äppelbitar som fastnat.)

Slutsats

...och en pigifrutta baby. Italienska är kul.
…och en pigifrutta baby. Italienska är kul.

Att köra fruktkross är ett jobb som passar bättre om man är flera. Och hela processen går nog att få effektivare då. Men nu är de testade i alla fall och jag är nöjd. Fick både fruktpress och fruktkross leverererade på bara några dagar. Detta trots att jag inte fattat att företaget höll till i Estland. Hade jag förstått det hade jag nog varit lite tveksam, men det gick helt problemfritt och eftersom de levererade med faktura behövde jag inte oroa mig. Lite omständigt att göra en utlandsbetalning via internetbanken bara.

Efter fem år har några ton frukt passerat genom pressen och det är dags för mig att uppgradera. Pressen fungerar fortfarande utmärkt men pressdukarna har jag bytt ut. Den börjar också bli sliten på insidan men eftersom är tjockt trä är det inga problem. Den skulle säkert hålla i en evighet men nu kikar jag på en hydropress – en press som jobbar med vattentryck. Den stora fördelen är att man kan göra annat under pressningen istället för att stå och veva.

Annons

Det gick fort att gräva damm för kräftorna

Lake Larslund tar form. Min damm – eller sjö – har allt jag kan önska för tillfället. Utom vatten. Massorna har dels använts till att bygga upp en mesa (platåberg) till vinster i bilden och dels spritts på fältet bakom dammen för att plöjas ner till våren.
Lake Larslund tar form. Min damm – eller sjö – har allt jag kan önska för tillfället. Utom vatten. Massorna har dels använts till att bygga upp en mesa (platåberg) till vänster i bilden och dels spritts på fältet bakom dammen för att plöjas ner till våren.

Då är Lake Larslund avtäckt. Det tog två dagar att gräva ut den damm jag planerat så länge. För tillfället ser det mest ut som en lerig grusgrop men när växter, vatten och kräftor är på plats kommer det att bli riktigt trevligt.

Nu har jag en damm på mellan 300 och 400 kvadratmeter. Hur djup och stor dammen blir hänger på var vattenytan stannar – och det får jag se efter vårfloden. Blir det bra kommer jag att kalla den för sjö. Innanhav vore att förhäva sig.

Har haft flera kontakter med länsstyrelsen under planeringen men eftersom dammen inte ligger inom ett existerande vattensystem behövdes inget tillstånd. Dessutom får jag pumpa vatten från det gamla diket under vårfloden.

Flodkräftor till dammen

Om allt går som det ska kan detta bli Beach 2015.
Om allt går som det ska kan detta bli Beach 2015.

Däremot kommer jag att behöva tillstånd för att plantera in flodkräftor. Ska skickas in i år eftersom man kan räkna med ett halvårs handläggningstid. Beroende på hur gamla kräftor jag köper in (priset avgörs av storleken) så kommer det att ta två till fem år innan min damm är i full produktion. Tror inte att det kommer att bli några problem med tillståndet. De tjänstemän jag talade med har varit mycket positiva. Eftersom flodkräftan är rödlistad så stärker alla nya populationer arten.

Avgörande nu är om min damm kommer att vara tät. Jag får avvakta naturens gång och se var vattennivån hamnar efter vintern. Dammduk är absolut sista alternativet, om den inte håller vatten kommer jag först att testa med lera. Min ursprungsplan var att gräva ner en rörmunk mellan damm och dike, men priset för en sådan hamnade på nästan tjugotusen. Och då bestämde jag mig för att avvakta.

Stora planer

När min damm väl är etablerad har jag stora planer. Jag ska bygga en bro ut till ön, en liten brygga man kan fiska kräftor från och kanske i framtiden köra dit några lastbilslass med sand. Det vore coolt med en egen playa.

Annons

Nyodling del IV: Äntligen rör det på sig

Nu händer det saker. På måndagseftermiddagen dök äntligen stubbrytaren upp. Vi gjorde en genomgång av markerna och sen brakade det lös. På en arbetsdag bröt att han alla mina stubbar och nu ligger de i högar på den blivande åkermarken.

Förödelsen verkar total, men snart kommer örterna att ta över.
Förödelsen verkar total, men snart kommer örterna att ta över.

Efter avverkningen i vintras har det varit en tid av väntan. Det känns högst tillfredsställande med att höra grävmaskinen dra upp stubbar samtidigt som man själv kan ägna sig åt att bygga hönsgård. Det finns så otroligt mycket att göra och det är värt varande krona när man får ett jobb gjort på ett bra sätt.

Igår eftermiddag dök dessutom skotaren upp, en vecka i förtid. Snacka om tajming. Ett litet orosmoln drog över himlen när han inte trodde att stubbarna skulle få plats bredvid den gamla högen med grot. Men jag accepterade att mina nyanlagda örtodlingar skulle bli  stubbupplag de närmaste åren. Inte mycket val.

Då kom grannen till min räddning och erbjöd mig att lägga stubbarna på hans mark. Örtodlingarna räddade! Bra grannar betyder extra mycket på landet.

Här har jag sammanfattat hela projekt nyodling.

Nyodling V: Marken skotad

Stubbrytare7

Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park...
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park…
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park...
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park…
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park...
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park…
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park...
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park…
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park...
Det är inte utan att man får lite associationer till Jurassic park…

Jag sköt ner svärmen med studsaren

Svärmen sätter sig hos drottningen medan spejare letar efter ett nytt bra ställe att bo på.
Svärmen sätter sig hos drottningen medan spejare letar efter ett nytt bra ställe att bo på.

Vid lunchtid brakade det loss. Himlen fylldes med dånande bin och flera timmars intensiv  kamp för att rädda svärmen inleddes. Till slut fick jag skjuta ner den med studsaren.

Var helt oförberedd på svärmen. Har ju bara haft bin några veckor. Men i C-kupan hade bina ännu inte gått upp genom spärrgallret och antagligen blev det för trångt.

 

Den kära drottningen kunde gärna få ha hittat en bättre plats att hänga på.
Den kära drottningen kunde gärna få ha hittat en bättre plats att hänga på.

Sen valde drottningen inte den bästa platsen att sätta sig – ur mitt perspektiv. Tolv meter upp i en björk. Pratade med Arne från Biodlarna i Nyköping och min granne som har haft bin i många år. Fram med en tom skattlåda och sen gällde det att försöka nå svärmen.

Fyra meter stege och två hoptejpade skaft till grensågar räckte inte upp. Och jag kände mig inte beredd att börja klättra i en björk med bikläder och en sexmeter  lång stör. Då föreslog grannen att jag skulle skjuta ner svärmen, det hade han gjort en gång i tiden. Så, fram med bössan och sen gällde det att hitta ett bra skjutläge.

Naturligtvis med solen i ögonen och svärmen i ett virrvarr av björkris. Satte första två skotten långt ner på grenen – utan större effekt. Tredje skottet satte jag på ett av de få ställen där grenen syntes tydligt. Och si, det rasade till i björken och grenen for i backen i ett moln av bin.

När grenen föll mot marken hoppade drottningen av och satte sig på en ny kvist. Här håller bina på att formera sig igen.
När grenen föll mot marken hoppade drottningen av och satte sig på en ny kvist. Här håller bina på att formera sig igen.

Tyvärr hade drottningen hoppat av i fallet och efter en halvtimme hade jag tre klasar med  bin hängande i björken. Men nu på fyra meters höjd. Nu var det bara att kapa grenarna under med sågen och sen med ett elegant snitt få grenen med bina att böja sig ner mot marken. Sen knipsade jag av kvistarna som bina hängde på med sekatören och lyfte ner dem i den väntande skattlådan. Ett antal tusen bin blev kvar på marken, men flyttade snart efter drottningen.

Nu är bina boxade och väntar på ny bostad.
Nu är bina boxade och väntar på ny bostad.

Nu står lådan skyddad mot regn ute på gräsmattan, och i morgon åker jag till Bifabriken i Töreboda för att skaffa ny botten och tak till min fjärde kupa.

Hönsuppfödning del 8: Det blev en sladdis

När äggkläckaren hade gått ett dygn efter sista kläckningen accepterade jag att det inte skulle bli fler än sjutton kycklingar. Jag drog ut sladden och åkte och handlade. Oj vad jag bedrog mig.

Tillbaka från affären tog jag en kopp kaffe och bestämde mig för att städa äggkläckaren. Men när jag tog upp äggen för att slänga dem började ett av dem pipa – och jag såg ett litet hål i skalet!

Lätt panik. Här hade kläckaren stått utan ström i ett par timmar och det var bara normal rumstemperatur och luftfuktighet på 20 procent. (Ska vara 37,5 grader och 65 procent luftfuktighet enligt manualen.) Snabbt in med äggen igen och så på med kläckaren.

Vet att jag sagt att jag inte ska döpa kycklingarna men det här får bli ett undantag. Sladdisen heter numera Gulöga och är tuffare än man kunde tro.
Vet att jag sagt att jag inte ska döpa kycklingarna men det här får bli ett undantag. Sladdisen heter numera Gulöga och är tuffare än man kunde tro.

Bara att hoppas på det bästa. Men fyra timmar senare var sladdisen ute. Lät hen (Känns helt naturligt att använda det uttrycket här.) gå kvar i maskinen ett dygn men för ett par timmar sedan fick Gulöga komma ner till syskonen. Klart hen är mindre än de andra men verkar vara rätt tuff ändå. Har börjat äta och käbbla med de andra om maten i alla fall.

De äldre syskonen har redan vuxit till sig och man kan se små vita vingspetsar på en del.

 

Hönsuppfödning del 9: Kycklingarna en vecka
Hönsuppfödning del 7: Kläckningen avslutad