Annons

Vaktelägg nya stapelfödan

Nu börjar vakteläggen samlas på hög och det är dags att prova ut mina favoritrecept.
Nu börjar vakteläggen samlas på hög och det är dags att prova ut mina favoritrecept.

Sedan någon vecka tillbaka har jag regelbunden tillgång till vaktelägg. Nästa projekt är att hitta bra tillagningsmetoder.

Det är nu drygt två månader sedan mina vaktlar kläcktes och de har kommit väl tillrätta ute i ladugården. Men nu är det dags att bygga deras sommarställe utomhus.

 

Enklast och troligen trevligast för vaktlarna är att bygga det på gräs, men jag är lite osäker på hur det ska gå att leta upp äggen i gräset. Redan i burarna kan de spräckliga äggen vara svåra att se.

Första testen var stekta vaktelägg, gott – men med kryddor och kaviar var det ingen större skillnad från hönsäggen.
Första testen var stekta vaktelägg, gott – men med kryddor och kaviar var det ingen större skillnad från hönsäggen.

Jag får ungefär tio ägg om dagen från ett dussin honor och i vikt motsvarar det ungefär två hönsägg. Märkte ingen större skillnad i smak på de stekta äggen – men med salt, peppar och kaviar var det kanske inte att vänta.

I morgon ska jag börja koka äggen – men har fått olika bud på hur länge. Men mellan 2:30 och 4:00 minuter ska det i alla fall vara för hårdkokta ägg.

Håller på att samla på mig lite recept också. Det mest spännande hittills är Scotch Eggs – man hårdkokar äggen, sveper in dem i korvsmet och panering. Till sist friterar man hela härligheten. Vanligtvis görs de med vanliga hönsägg – men vaktelägg blir nog ännu bättre.

Vad jag upptäckt hittills är att de är svårare att knäcka än hönsägg. Skalet är inga problem, men ägghinnan på ett vaktelägg är riktigt seg. Så jag har börjat knäcka dem med kniv.

Det är roligt med mat från gården – och när det låter lite exklusivt dessutom är det ännu roligare.

Annons

Coturnix – årets första nya djur på gården

60 ägg som om sjutton dagar ska ha förvandlats till ett virrvarr av små fågelungar stora som humlor. Coturnix - världens minsta hönsfågel.
60 ägg som om sjutton dagar ska ha förvandlats till ett virrvarr av små fågelungar stora som humlor. Coturnix – världens minsta hönsfågel.

Jag har en egen regel om att maximalt introducera två nya djurarter på gården varje år. Årets första nya djur blir coturnix japonica.

Gillar det latinska namnet – Coturnix ligger bra i munnen – men på svenska kallas fågeln vaktel. Vakteln lever vilt i Sverige även om den är nära hotad. Till skillnad från de flesta hönsfåglar är vakteln en flyttfågel och de nordeuropeiska vaktlarna övervintrar i Afrika.

Nu är det inga vilda vaktlar (Coturnix coturnix) som jag ska föda upp utan Coturnix japonica – japansk vaktel. De japanska vaktlarna hålls som burfåglar eftersom de inte har hemkänsla som höns. En vaktel som flyger iväg är borta. Och kan då bli ett hot om den beblandar sig med de vilda vaktlarna.

Ett vaktelägg väger 10–12 gram och säga ha mängder av nyttiga egenskaper. För mig är den främsta egenskapen deras skönhet.
Ett vaktelägg väger 10–12 gram och säga ha mängder av nyttiga egenskaper. För mig är den främsta egenskapen deras skönhet.

Fördelen med vaktlar är att de växer fort: de kläcks efter 17 dagar (höns 21), blir könsmogna på två månader (höns 4–7) och är betydligt effektivare än höns att konvertera foder till ägg. En vaktelhöna lägger drygt 200 och i vissa fall upp till 300 ägg per år. Sen finns det mycket information om vakteläggens nyttighet men det främsta argumentet är att de är vackra – och små. Ett vaktelägg väger 10–12 gram och ett vanligt hönsägg runt 55 gram.

Jag ska nu testa att föda upp vaktlar och om jag får avsättning för äggen kanske jag expanderar. Det är fördelen med att vara småskalig. Man kan testa utan större investeringar. För min del handlar det om byggmaterial för någon tusenlapp och ett antal timmars arbete för att inreda trevliga vaktelbostäder i ladugården. Planen är att hålla dem inomhus under vinterhalvåret och i utomhusburar sommartid.

Vakteln har inga större problem med kyla bara den hålls torrt och dragfritt. Men som för hönsen lägger jag ribban något högre än vad som krävs för att de ska överleva. Djur som trivs producerar bättre.

Idealet hade varit om jag kunnat sälja vaktelkött också, men regelverket för godkända slakterier passar bara storskaliga aktörer. Så nästa vinter räknar jag att de blir mycket vaktel till middag här på gården.