Ni som följer mig vet att jag inte är särskilt förtjust i att kratta. Gräsklippet lämnar jag till exempel kvar som gödning – men höstlöv i rabatter och under träd bör man ta itu med. Annars kan de bli en smitthärd.
På hösten tappar flesta fleråriga växterna sina löv. Växterna drar i sig den näring som finns i bladen, de förlorar sin gröna färg och ramlar av. När löven lossnar och ramlar av finns det nästan bara två saker kvar i dem – cellulosa som långsamt bryts ner – och svampar.
Under sommaren har svamparnas sporer spridits med vind och insekter och de flesta blad har någon form av infektion. Svampinfektionerna kan övervintra i vissna höstlöv. Och ännu värre – under vintern bildar de könliga sporer. De förökar sig och förändras samtidigt så att de blir bättre på att angripa just den växt de hamnat på.
Därför ska man se till att inte lämna kvar höstlöven under träd och buskar. Särskilt om man redan har sett fläckar eller gulfärgning av bladen under sommaren – tecken på att svamparna börjar bryta växtens motståndskraft. Det gäller även fleråriga grönsaker som sparris, humle och rabarber.
Tar man bort de fallna höstlöven minskar man risken att nästa års löv infekteras. Så undviker du att bygga upp och lagra en smitthärd vid träd och buskar.
Bästa sättet att bekämpa svampinfektionerna är att låta daggmaskar, svampar och bakterier bryta ner dem. Det finns tre sätt att hjälpa jordorganismerna att bryta ner löven:
1. Finfördela löven så att jordorganismerna får en större angreppsyta.
2. Tillför mer kväve så att de blir godare för maskarna.
3. Mylla ner höstlöven så att jordorganismerna lättare kommer åt.
Jag brukar köra en sista gräsklippning när löven fallit. Då finfördelar jag löven och de får också ett extra tillskott av kväve från gräsklippet. Även om de inte myllas ner brukar det fungera bra. De löv som fallit i odlingsraderna fräser jag ner eller sprider på de delar av gräsmattan som inte fått en dos höstlöv av sig själv.