Annons

Att wwoofa på Larslund – Del 1

En 150 år gammal gård med en mycket vacker vild trädgård ett stort fält och allt ligger mitt i skogen.
En 150 år gammal gård med en mycket vacker vild trädgård och ett stort fält. Allt ligger mitt i skogen.

Gästbloggare är Lena Stallinger som wwoofat på min gård den senaste månaden. Du kan läsa hela hennes inlägg på tyska på hennes egen blogg.

Hej, de senaste fyra veckorna jag har tillbringat på gården Larslund hos Anders. Jag har lärt mig en hel del här, har gjort en mängd olika saker och samlat på mig enhel hög med bilder, så jag sköt blogginlägget framför mig. Anders fick idén att införliva detta i sin blogg för att kunna ge kommande tyska Wwoofers ett intryck av gården. Så, då kör vi.

Gården ligger 1,5 timmar från min första gård. Katrineholm är den närmaste staden, Vingåker närmaste by och därifrån fortfarande 10 km i skogen fram till slutet av skogsvägen till Larslund. En 150 år gammal gård med en mycket vacker vild trädgård ett stort fält och allt ligger mitt i skogen.

Archangelica är också namnet på hans företag som säljer sina produkter här i Sörmland.
Archangelica är också namnet på hans företag som säljer sina produkter här i Sörmland.

Innan han köpte gården var Anders journalist i Stockholm. Nu odlar han rabarber, örter, chili, tomater och kvanne (Angelica archangelica). Archangelica är också namnet på hans företag som säljer sina produkter här i Sörmland. Produkterna är rabarber- och citronsaft, salter med olika tillsatser, såsom chili, vitlök och örter, dessertsåsen Hot Blue med blåbär och lite chili (mycket god till glass) och den viktigaste produkten: Kiss me, spank me. Det är honung med chili. Först söt, men sedan… också god i te. Jag kommer verkligen att sakna dessa specialiteter.

En av mina första uppgifter på gården var att plantera timjan.
En av mina första uppgifter på gården var att plantera timjan.
Jordfräsen är en praktisk maskin.
Jordfräsen är en praktisk maskin.

En av mina första uppgifter på gården var att plantera timjan. Vi har tagit vanlig timjan, den du kan köpa i affären i krukor, vi skar av ca 1/3 av rötterna, så de stimuleras att växa, plantorna delades upp och planterades. Innan dess hade vi bearbetat marken med jordfräs. Mycket praktisk maskin. Sparar en hel del ogräsrensning.

Det blev snabbt klart att Anders har en annan syn på ämnet WWOOF:ing än den föregående gården. Bäst var att vi börjar klockan tio och att vi bara ägnade långtråkiga projekt en timme per dag, så att vi inte blev alltför utslitna. Ett av dessa längre projekt var att gräva en vatten och kraftledning ungefär 60 meter till växthuset, åtminstone 60 cm djupt för att frostskydda ledningen.

Här jag har bott. Stuga är liten och väldigt mysig.
Här jag har bott. Stuga är liten och väldigt mysig.

diggingDetta är bra för muskeluppbyggnaden 🙂 Trycka ned, samla ihop på spaden, skyffla till vänster och höger utan att falla och sedan lyfta ut. Ett problem var att tidigare ägare visserligen hade lämnat en plan för kraftledningarna, men ledningarna låg inte där de var utritade. Det innebär att de visste var den låg, men vi gjorde det inte. Runt ladan låg det också massor av stenar i översta lagret av jord.

Jag skulle ha teoretiskt kunnat byta till en annan säng varje kväll. Mycket nära fönstret har jag dessutom en pinne wifi-mottagning. :D
Jag skulle ha teoretiskt kunnat byta till en annan säng varje kväll. Mycket nära fönstret har jag dessutom en pinne wifi-mottagning. 😀

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har vi återvunnet stenarna.
Idag har vi återvunnet stenarna.
 I Anders damm kommer 200 kräftor att flytta in i augusti. Vi har kastat stenarna på tre platser i dammen för att ge dem boplatser.
I Anders damm kommer 200 kräftor att flytta in i augusti. Vi har kastat stenarna på tre platser i dammen för att ge dem boplatser.

 

 

 

 

 

 

 

SkyltenRedan i början hade jag till min glädje hittat verkstaden. Ett av Anders många tidigare jobb var en ettårig utbildning till skeppsbyggare. Därför är verkstaden fullt utrustad, den luktar gott av trä, lim och färg och är härligt kaotisk. Med några gamla spikar och en häftpistol spikade ihop denna ingångsskylt för stugan.

Först skördade vi Goliathrabarber. Jag vet inte varför den så kallas så ^^
Först skördade vi Goliathrabarber. Jag vet inte varför den så kallas så ^^

Efter det började vi tillverka produkter som vi har sålt under de kommande två helgerna på marknader. Först skördade vi Goliathrabarber. Jag vet inte varför den så kallas så ^^

Rabarberskörd.
Rabarberskörd.

 

Vid upptiningen bryts cellstrukturen, rabarber blir mjuk och lätt att pressa.
Vid upptiningen bryts cellstrukturen, rabarberna blir mjuka och lätta att pressa.
Det enda som tillsätts råsaften är socker.
Det enda som tillsätts råsaften är socker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den skärs sedan, eller snarare hackas med en hel del fart och fryses. Vid upptiningen bryts cellstrukturen ner, rabarberna blir mjuka och lätta att pressa. Det enda som tillsätts är socker och detta värms till 90 grader, för att döda bakterierna och fylldes sedan i den vackra flaskor. Anders har också berättat om de lagstadgade (europeiska) normerna för hygien i livsmedelsproduktionen. Ganska intressant att få veta vilken ansträngning som ligger bakom produkterna.

Jag var också mycket glad över att Anders har alltid tagit mig när vi åkt och handlat. På den andra gården var jag nästan hela tiden på plats och fick inte se mycket av området. Här är vi ofta i Vingåker, Katrineholm, på olika marknader och i går körde vi till Nyköping för att lämna papper, men hon som skulle ha dem var tyvärr på semester. Vi var också i ett stort köpcentrum. Affärerna här påminner mig mycket om USA. Jätteparkering (utrymmet är inte ett problem här) och lokaler samma storlek. Den enda skillnaden är att här människorna är inte så många. Sverige har på ett stort område bara 9 miljoner invånare. Det gör 22 personer per kvadratkilometer. Tyskland har 227 per kvadratkilometer. Du märker det särskilt på vägarna. Man kan lätt åka flera kilometer utan att möta någon. Vi är ändå i de mer tätbefolkade områdena och inte i norr.

En av resorna någonstans österut, jag minns inte riktigt vart, bakom ett militärt övningsområde, finns det en biodlare som har mer än 300 bisamhällen. Eller hade snarare. Han ringde förra veckan och berättade att det varit en virvelvind i det senaste ovädret, som kostat honom 50 av hans samhällen. När vi besökte honom sade han att detta år var hemskt ändå. Det var allt för kallt och regnigt. Just nu har vi runt 13 grader. Men han visade hela sin utrustning, varmluftspistol för att öppna vaxlocken och visade ramarna från samhällena.

bienen-gifBilenaHemma kunde jag se Anders med sina egna bin. Vi har bytte honungsfyllda ramar med nya tomma och slungade honungen.
Det var en av de tre (P) varma sommardagarna hittills. Man känner mycket professionell i en sådan skyddsräkt.
Detta experiment gick bra. Mindre lyckligt att jag grävde igenom ett hummelbo. Anders har skrivit ett blogginlägg om det. Efter att kablar och varningstejp placerats i diket så att framtida ägare vet att de gräver mot en strömkabel, har vi fyllt igen gropen. Jag hade släppt en skyffel jord över humlorna. Det blev för mycket för dessa annars fredliga djur. Anders tog ett steg tillbaka, jag gick ett steg framåt och jag började filma. Här är länken till videon.
Nu har jag redan skrivit mer än 1000 ord och jag är bara i på första veckan. Detta avslutar första delen om Larslund.
Tack för läsning och hälsningar
Lena
Fortsättning följer …

Annons

Humlornas hämnd

Humlor är oftast godmodiga varelser och är trevliga att ha i trädgården. Men även en fredlig humla har sin gräns.

När vi grävde diket för att få vatten och el till växthuset stötte vi på ett humlebo. Jag tror att det är humlor av arten Ljus jordhumla som bosatt sig i hönsgården. Under hela grävningen har vi gjort vårt bästa för att inte störa dem men vi var tvungna att kapa lite av ingången till boet för att komma förbi.

Lena efter attacken.
Lena efter attacken.

Taktiken har varit att ta försiktiga spadtag och sedan låta dem lugna ner sig och det har fungerat bra. Men de gillade inte när vi drog förbi slang och elkabel. Då mobiliserade hela humlepatrullen och jag höll mig på avstånd. Min wwoofare Lena (som har en egen blogg) ville dokumentera denna happening men då rann sinnet på humlorna. Inte nog med att vi vandaliserar utanför deras bo – några paparazzifasoner dessutom tänkte de inte tåla.

Filmandet fick ett snabbt slut. Nu kommer vi inte att störa dem mer. Vi lämnar diket öppet vid humleboet så resten av sommaren får de jobba i fred.

Om jag artbestämt denna humla rätt så är den av arten Ljus jordhumla (Bombus locurum) en av våra vanligaste arter. Ingången var i ett gammalt musbo och själva boet ligger ungefär tre decimeter ner i marken.
Om jag artbestämt denna humla rätt så är den av arten Ljus jordhumla (Bombus locurum) en av våra vanligaste arter. Ingången var i ett gammalt musbo och själva boet ligger ungefär tre decimeter ner i marken.
Annons

Första wwoofaren har lämnat gården

Sina har varit till stor hjälp här på gården de senaste fem veckorna. Nu drar hon vidare för att lära känna mer av Sverige.
Sina har varit till stor hjälp här på gården de senaste fem veckorna. Nu drar hon vidare för att lära känna mer av Sverige.

Efter fem veckor här på gården har nu min första wwoofare dragit vidare. Trots att jag bara haft positiva erfarenheter är det ändå skönt att få rå sig själv ett tag.

Sina har gjort mycket nytta här på gården. Hon har varit huvudansvarig för hönsen och skött öppning och stängning av växthuset varje dag, och det har fungerat bra. Dessutom har hon målat ett antal byggnader, rensat ogräs, skött gräsklippning och släpat ris och sten. Dessutom är hon både rolig och trevlig.

Det är ändå skönt att vara själv på gården ett tag. Även om man har stor nytta av ett par extra händer så blir man lite styrd av att ha folk boende på gården. Alla jobb måste planeras och man kan inte räkna med att unga människor känner till sådant som är självklart för oss som bor så här.

Som att sätta på locket på färgburkar, plocka in verktyg, hur man vattnar och att brännässlor bränns. Sånt kan kännas så elementärt att man inte ens nämner det. Men det är mitt ansvar att visa hur det ska gå till. Så jag har också lärt mig en hel del under de här fem veckorna. Med nästa wwoofare kommer jag att vara ännu tydligare. Tror det kommer att gynna alla parter.

Min första Wwoofare har landat

Sina, den första Wwoofare som varit på Larslund, på väg till påskbrasan med dagens femte lass med ris.
Sina, den första Wwoofare som varit på Larslund, på väg till påskbrasan med dagens femte lass med ris.

Igår kom min första Wwoofare till gården. Sina kommer från Tyskland och ska stanna här en månad. 

För någon månad sedan anmälde jag gården till WWOOF och nu har säsongen börjat. Första dagen med ett par extra händer på gården har varit mycket effektiv. Sina har kört röjsåg och rensat runt snickarboden. Därefter kört allt riset till den blivande påskbrasan. Dessutom har vi påbörjat renoveringen av snickarboden som förhoppningsvis ska bli bebolig inom kort.

Än så länge är vi i rivningsfasen. Boden är tömd på alla möbler och väggbeklädnaden bestående av masonit är utriven. Eftersom det inte var någon isolering i väggarna har de varit ett utmärkt tillhåll för getingar. Väggarna var inklädda med getingbon och det var bra att vi tog itu med den här renoveringen nu – innan insekterna kommit igång på allvar.

Om Sina orkar hålla ångan uppe kommer det att bli mycket uträttat den kommande månaden. Min första Wwoofare verkar vara en fullträff.

Gården öppen för WWOOFare

För 30 € har jag blivit medlem av ett världsomspännande nätverk av ekologiska gårdar som tar emot besökare.
För 30 € har jag blivit medlem av ett världsomspännande nätverk av ekologiska gårdar som tar emot besökare. (Bild: wwoof.net)

Nu ska jag göra ett försök att ta emot wwoofare här på gården. Wwoofare är människor från hela världen som vill prova på lantliv under en period. Enklare arbete mot kost och logi.

Det verkar vara ett rätt stort sug efter gårdar som är villiga att ta emot gäster på det här sättet, men jag tycker det är värt ett försök. Det är inte precis någon brist på sysselsättning här på gården, och duger stugan för krocketeliten borde den duga för presumtiva lantarbetare.

Det hela går till så att man fyller i sin profil på Wwoof Sveriges hemsida, de ringer upp och ställer massa frågor. När man är godkänd får man betala 30€ (297 SEK) och så kommer profilen upp i deras register.

De som vill komma hit anmäler sig via sidan och sen kan jag tacka ja eller nej. Låter som ett lysande koncept – så nu är jag en Wwoof-gård.