Annons

Uppdatering: En klassisk guide för självhushållning

Självhushållning är rikt illustrerad. Massor av drömbilder som får dig att tänka – så här vill jag ha det.
Självhushållning är rikt illustrerad. Massor av drömbilder som får dig att tänka – så här vill jag ha det.

Sidan innehåller annonslänkarTitel: Självhushållning – en handbok för realister och drömmare
Författare: John Seymour

Jag recenserade den här boken för ett par år sedan när den bara fanns på engelska. Nu har jag skaffat den svenska översättningen och jag är positivt överraskad. Självhushållning är den klassiska boken för alla som drömmer om självhushållning och livet på landet. I utflyttarkretsar har de flesta läst den här boken. Och den är fylld av inspiration. Jag köpte min här hos Bokus (Annonslänk).

Seymour tar upp alla sidor av lantlivet: odling, djur, stängsling, vedeldning med mera med mera. Sen kan man inte på 400 sidor gå på djupet inom alla områden – men det här är en grundbok. Den första man skaffar. Ska du sen skaffa höns till exempel så skaffar du naturligtvis en bok om just det ämnet.

Den svenska översättningen är anpassad för vårt klimat – det var en av mina få invändningar när jag recenserade den engelska upplagan. Nu finns det med svenska klimatzoner, växter och djur. Som Linderödssvin och rödkullor. Sen är den inte helt genomförd. Att ha Tilapia som ett alternativ för fiskodling känns inte realistiskt i vårt klimat.  Tilapia behöver 27 grader för att fortplanta sig och dör vid en vattentemperatur på 13 grader. Hellre då nämna kräftodling som ett alternativ.

Sen finns det annat som saknas. Ni som följer min blogg vet att ett av mina större problem är att hålla hjortar och rådjur borta från odlingarna men den stängning som tas upp i boken handlar framfor allt om att hålla tamdjur inne. Ändå vill jag inte vara utan den här boken. Särskilt alla praktiska delar om hantverk. Seymour skriver om snickeri, växtfärgning, läderarbete, korgflätning med mera med mera. Även om du inte har såna planer idag så ger den mängder av nya idéer.

Självhushållning passar för alla som vill ta fram sin egen mat – från stadsodlare till till småbrukare med ett par hektar. Den borde finnas i bokhyllan hos alla som när lantliga drömmar.

John Seymour har åstadkommit en grundmanual för lantlivet som inspirerar. Den passar både som nöjesläsning för drömmare och som praktisk uppslagsbok för oss som redan flyttat ut på landet.

 

Annons

Kryddväxter – min bästa örtbok

 

Titel: Kryddväxter
Författare: Marie Hansson, Björn Hansson

Eftersom jag odlar örter till försäljning har jag gott om referenslitteratur i bokhyllan. Men det här är den bok jag använder mest. Boken innehåller 314 sidor om örter och kryddor, odlingstips och även förslag till planering av kryddträdgårdar. Nu ser mina egna odlingar helt annorlunda ut men det beror på att jag odlar färre sorter och i en större skala. För mindre odlingar är planeringen både vacker och funktionell.

Kryddväxter av Marie och björn Hansson är en riktigt bra referensbok för örtodlaren.
Kryddväxter av Marie och björn Hansson är en riktigt bra referensbok för örtodlaren.

Det jag använder mest i boken är uppslagsdelen som också är den största i boken. Alla örter och kryddväxter är organiserade efter sina latinska namn – praktiskt för den kunnige och för att växterna då hamnar tillsammans med sin familj. Mindre praktiskt för den vanliga trädgårdsvännen som kanske inte vet att Artemisia dranunculus är det latinska namnet på dragon. Visst, det finns ett register i slutet av boken men själv har jag inte lyckats lista ut riktigt hur det fungerar.

Även om de svenska namnen finns med där så finns det oftast flera sidhänvisningar till varje växt – och bara ett av dem leder till växtbeskrivningen i uppslagdelen. Registret hänvisar till alla förekomster av namnet i boken och leder ofta bara till en vacker bild. Lite krångligt för min smak. Å andra sidan har jag redan hittat de växter som jag själv odlar och lagt in bokmärken.

Om jag ska fortsätta vara kritiskt så känns det som om växtbeskrivningarna inte är helt konsekvent utförda. Ibland hänvisas till andra växter för råd om skörd och förvaring till exempel. Säkert utrymmesbesparande, men jag hade fördragit en upprepning framför att behöva sitta och bläddra fram och tillbaka.

Med detta sagt så är Kryddväxter min favoritbok för örter. Boken tar upp både odling, skörd och förädling vilket gör den i stort sett heltäckande. Sen kan man säker gå ännu djupare in på varje enskild växt men då är man inne på verklig specialliteratur. Som referensbok för örtodllingen räcker Kryddväxter långt och mitt exemplar tillbringar mer tid på nattygsbordet än i bokhyllan.

Annons

Lev som en bonde – 100 blandade råd

Titel: Lev som en bonde –100 sätt att klara sig själv
Författare: Niklas Kämpargård

Niklas Kämpargård lev som en bonde
Niklas Kämpargård lev som en bonde

Jag fick Niklas Kämpargårds bok skickad till mig från Norstedts och hade till en början lite svårt att bestämma mig för vad man ska ha den till. Om man lägger in 100 olika ämnen på 219 sidor så blir de onekligen lite rumphuggna. Men efter hand accepterade jag bokens förutsättningar. Det räcker inte med en sida text för att lära sig föda upp får, men som inspirationskälla fungerar den.

Ibland kan det kännas som en del ämnen lagts till för att nå till siffran hundra men jag köper det också, jag skulle utan vidare kunnat hitta på ännu fler ämnen men någonstans måste man begränsa sig. Och boken innehåller innehåller massor av goda råd och tips om allt från odling till solenergi och hur man håller mössen bort från gården.

Lite liknar den Johns Seymores lantlivsbibel: The Complete Guide To Self Suffiency. Och även om Seymores bok är utförligare och vackert illustrerad så har Lev som en bonde en stor fördel – den handlar om svenska förhållanden.

Nu är det med självhushållning som med så mycket annat: Det en är bombsäker på förkastar någon annan. Och på ett antal punkter hade jag gjort annorlunda. Det betyder inte att jag har rätt utan att man som självhushållare har valfrihet. Under rubriken Fälla träd som en bonde använder han till exempel en äldre metod – som förvisso många bönder använder –  men det är inte den säkra metod som rekommenderas av Säker Skog och lärs ut när du tar motorsågskörkort.

Men allt som allt är Lev som en bonde en ren nöjesläsning. Och när du hittar ett område som intresserar dig så finns det gott om andra böcker för fördjupning. Och som inspirationskälla och idéupplag förtjänar den definitivt en plats i min bokhylla.

Stefans lilla gröna – Att söka utanförskap

Titel: Stefans lilla Gröna – handbok i utanförskap
Författare: Stefan Sundström

Jag gillar det alternativa perspektivet på tillvaron i boken.

”Har alltid gillat att höra dom där historierna om forntida människor, före jordbrukssamhället. Att dom kanske ägnade 3–4 timmar om dagen åt att samla ihop livets nödtorft, sen ägnade dom sej åt skvaller, lek och knulla.”

Som så många andra letar Stefan efter ett alternativt liv – att bli självförsörjande. Och som så många andra kommer han fram till att det inte är så lätt i praktiken. Att leva ”som förr i tiden” kan ha sin lockelse. Men få är villiga att svälta när det blir ett dåligt odlingsår, avstå från veterinärvård åt sina sjuka djur eller att själv försöka bota barnets brustna blindtarm hemma på gården med gamla metoder. Eller att låta smeden sköta tandvården.

Stefans lillaStefans lilla gröna är inte en manual utan snarare betraktelser av enskilda delar i det enklare livet. Man behöver inte bli fanatiker. Det går förbättra sitt och jordens liv med punktinsatser. Man gör så gott man kan.

Man odlar eller köper friska och välsmakande ekologiska grönsaker, kanske har några höns, eller som Stefan – odlar tobak och framställer sitt eget snus. Poängen med boken, som jag ser det, är inte att spä på arga och missanpassade människors hat mot samhället. Utan istället att vara ett exempel på hur man kan öka sin förståelse för den värld vi lever i.

Stefan ger exempel på hur man på ett bra sätt kan odla den lilla bit av världen som man för tillfället har ansvar för. Hur man tar till vara på sitt äppelöverskott, kompostens betydelse och vad det innebär att äta kött. Ska man äta animaliska produkter så måste djur dödas.

Och är man köttätare så har man ett ansvar för hur matens liv har sett ut. Stefan skriver att vegetarianer antagligen har kommit längre i sin mänskliga mognad.

”Men eftersom jag är en omogen stackare så äter jag kött, men jag äter fan inte chicken mcnuggets i alla fall.”

Stefans lilla gröna är en inspirationsbok med många handfasta tips på hur man gör.  Att ta avstånd från hela samhället gör inte världen bättre. Men att varje människa, steg för steg, kan börja vända utvecklingen mot en bättre framtid.