Annons

Slutskattning av honung

När ramarna är avtäckta är honungen blottad och jag kan sätta ner ramarna i slungan.
När ramarna är avtäckta är honungen blottad och jag kan sätta ner ramarna i slungan.

Sommaren är över för binas del och jag har påbörjat invintringen. Första steget är att plocka bort skattlådorna – de översta lådorna där de samlar ren honung. Det här är slutskattning, årets sista honungsskörd.

När man skattar honung i juni är bina oftast fredliga. De vet att de har gott om tid att fylla på förråden. Så här års försvarar de honungen för att överleva vintern – bins minnen räcker bara några månader så de minns inte att jag alltid fyller på deras förråd. Dessutom är alla bin från förra hösten döda – det är bara drottningen som överlevt. Resultatet – ett stick i nacken – men som alltid mitt fel eftersom jag slarvat med skyddskläderna.

Slutskattning efter dålig sommar

Det har blivit ännu en dålig honungssommar. Förra året var det en kall vår och en torr sensommar. Nu blev det en riktigt bra vår – men sommaren bjöd på för lite nektar. Ändå får jag vara hyfsat nöjd. Hade bara ett samhälle i våras men efter att ha tagit en avläggare och fångat en svärm kan jag nu invintra tre. Och man kan inte räkna med full skörd från nya samhällen – det går åt mycket energi för att bygga nytt.

Efter slutskattning och slungning är allt, inklusive kläder, redskap och mobiltelefoner täckta av en kladdig honungsyta. Lyckligtvis går det lätt bort med vanligt vatten.
Efter slutskattning och slungning är allt, inklusive kläder, redskap och mobiltelefoner täckta av en kladdig honungsyta. Lyckligtvis går det lätt bort med vanligt vatten.

Tillbringade eftermiddagen i slungrummet. Ett svettigt och kladdigt jobb. Jag brukar köra en värmefläkt innan jag börjar för att få upp temperaturen till runt 30 grader. Då blir honungen mer lättflytande och slungningen går smidigare. Nu mera avtäcker jag alltid med varmluftspistol och det minskar kladdet betydligt. Tvingades också leta upp en tejprulle för att täta fönstret. Bin och getingar hade hittat en väg in…

Missa inte filmen

Jag har gjort en film om hur avtäckning och slungning går till och den kan du se här. Passa på att prenumerera på min YT-kanal också.

Nu är årets slutskattning klar och även om det bara blev två skattlådor är jag hyfsat nöjd med de närmare 30 kg jag fått. Nu ska honungen ympas och tappas på burk innan den är klar för leverans.

Prenumerera gratis – så missar du inget

Annons

Röveri i bigården

När jag minimerat flusteröppningen blir det trängsel för alla bin som vill in. Men det är att föredra fram för röveri i full skala-
När jag minimerat flusteröppningen blir det trängsel för alla bin som vill in. Men det är att föredra fram för röveri i full skala.

När temperaturen sjunker och kvällarna blir längre inser bina att det snart är vinter. Det finns inga mängder med blommor att hämta nektar från och då ökar risken för röveri.

Röveri är när bina försöker stjäla honung från andra samhällen. Och på hösten krävs det inte mycket för att utlösa kaos i bigården. När jag slutskattar, det vill säga tar den sista honungen från bina, brukar de vara betydligt mer aggressiva än under sommaren. Inte konstigt eftersom de nu försvarar sitt insamlade vinterförråd. De slåss för samhällets överlevnad.

Vildbygge saboterar planerna

Därför försöker jag förbereda alla ingrepp i kupan så bra som möjligt. Det ska gå snabbt och helst helt utan honungsspill. Det senaste är inte lätt. Särskilt när det är vildbygge i kupan, när bina har byggt vaxceller utanför ramarna. Vildbygget går sönder när man plockar av täckskivorna och då rinner honungen ut. Lös honung i en bigård på hösten är som att slänga ut sedlar på ett torg. Bina kastar sig över den och när de återvänder till kupan och berättar vad du funnit kommer alla kompisarna farande.

När det lilla spillet är slut fortsätter de leta och känner honungslukten från andra samhällen. Svagare samhällen hinner inte försvara sig och för biodlaren är det ett elände när bina angriper varandra och stjäl honung.

Fullt röveri

Precis detta råkade jag ut för idag. Jag hämtade hem de sista skattlådorna och förberedda kuporna för invintring. En timme senare var det fullt röveri i bigården. Bara att dra på sig skyddskläderna igen och stänga ner kuporna så att flusteröppningen blir minimal. Då har de svagare samhällena större chans att försvara sig. Nackdelen är att det blir väldig trångt för de bin som hör hemma i samhället att ta sig in, men de får man ta.

Ikväll kommer jag att öppna flustren igen så att bina kan krypa in för natten. Men eftersom bin kommer ihåg från en dag till en annan måste jag hålla koll på bigården de närmaste dagarna ifall det drar igång igen.

För vilken gång i ordningen jag nu säger det: Man har aldrig tråkigt på landet.

Följ mina äventyr

Annons

Varmluftspistol underlättar avtäckning

https://youtu.be/kif4nJSYOHo

För ett par år sedan var jag på besök hos en biodlare i den större skalan och han tipsade om avtäckning med varmluftspistol. Sedan dess är jag helt såld på metoden.

Tidigare har jag använt den traditionella gaffeln för avtäckning. Men avtäckning med gaffel är en teknikgren. Innan man får in snitsen kostar det en hel del både honung och vax som hamnar i sumpen och även när man blivit skicklig är det en kladdig sysselsättning. Både avtäckning och hantering av det honungskladdiga täckvaxet.

Kladdfri avtäckning

Efter att ha slungat två lådor – 20 ramar – (drygt 35 kilo honung) som jag avtäckt med varmluftspistol insåg jag att det går betydligt snabbare och med mindre kladd.  Avtäckning på det här sättet är jämförelsevis helt fritt från spill (all honungshantering är kladdig) och det blir inte massa täckvax blandat med honung att ta hand om. Dessutom räcker silarna längre eftersom de inte sätts igen lika fort av vaxrester. En elektrisk vaxkniv kan kosta 1500 – en varmluftspistol får du för en bråkdel av den summan. Jag använder en 99:– kronors från Jula.

Ser inga nackdelar

Några nackdelar? Har inte märkt några än men har hört att avtäckning med varmluftspistol inte fungerar på ramar där vaxlocken är “blöta” – dvs mörka av genomträngande honung. Och är man ute efter täckvax så är det ingen bra metod eftersom här får bina tillbaka vaxet. Men båda dessa problem går att lösa: jag har ju kvar mina vaxgafflar.

Avtäckning med varmluftspistol går snabbt och är relativt kladdfritt. Fick tipset från en yrkesbiodlare som sköter sin avtäckning på samma sätt.
Avtäckning med varmluftspistol går snabbt och är relativt kladdfritt. Fick tipset från en yrkesbiodlare som sköter sin avtäckning på samma sätt.

En fråga jag fått är om inte honungen blir uppvärmd (och förstörd) av varmluftspistolen. Men som du kan se på filmen går smältningen av vaxet väldigt fort – mindre än en sekund – så honungen hinner inte bli varm och blir därför inte förändrad.

Sen blir täckvaxet kvar på ramarna. Det rinner ut och sätter sig på kanterna av cellen. Jag har inte riktigt klart för mig om bina kan återanvända vaxet. Alltså flytta bivax och använda det för att bygga nya ramar. Men är det så sparar man arbete åt dem och ger dem mer tid att samla honung.

Söndagsfilmen: Bisvärm

Genom åren har jag haft flera svärmar från mina bisamhällen. Ibland har jag tagit till drastiska metoder men oftast går det rätt lugnt till.

Den svärm jag skrev om i fredags är nu infångad och sitter i en kupa i min nya bigård. Och jag passade på att göra en liten film om svärmande bin för den som inte råkat ut för det tidigare.

Bisamhällen förökas med avläggare

Senvåren har varit utmärkt för bina och mitt överlevande samhälle har vuxit sig stark – så idag gjorde jag en avläggare.
Senvåren har varit utmärkt för bina och mitt överlevande samhälle har vuxit sig stark – så idag gjorde jag en avläggare.

Ett av dagens projekt var att göra en avläggare från mitt sista överlevande bisamhälle. Senvåren har varit perfekt för bina och samhället har utvecklats bra och blivit riktigt starkt.

Den här tiden på året är risken för svärmar störst och genom att göra en avläggare kan man tillfredsställa binas önskan att föröka sig på ett kontrollerat sätt. Jag har klättrat nog i trän tidigare år.

Det finns många sätt att göra avläggare. Principen är att du flyttar ett antal ramar med yngel, mat och bin till en ny låda. Bina kommer snart att bli oroliga när det inte finns någon drottning i samhället och kommer därför att dra upp en ny från någon av yngelcellerna. En drottning är i princip ett vanligt arbetsbi som fått bättre mat som larv och utvecklas därför snabbare och  får dessutom fortplantningsorgan. En drottning behöver bara sexton dygn från ägg till färdig drottning jämfört med tjugoen dygn för ett arbetsbi.

Nya platsen blir på kullen ovanför dammen. Har satt upp en extra kupa också ifall jag skulle fånga en svärm.
Nya platsen blir på kullen ovanför dammen. Har satt upp en extra kupa också ifall jag skulle fånga en svärm.

Jag hittade en drottningcell på en av ramarna och flyttade över den till min nya avläggare. På så sätt kan jag tjäna upp till två veckor. Eftersom drottningen lägger upp till 2000 ägg varje dygn så innebär varje dag utan drottning att samhället förlorar i styrka.

I samband med att jag gjorde avläggaren passade jag på att flytta samhället till en bättre pass femtio meter bort. De dragbin som kommit med kommer att flyga tillbaka till det gamla samhället medan de bin som fortfarande har inre tjänst kommer att acceptera den nya platsen. Allt enligt teorin – men förhoppningsvis kommer allt att gå bra.

Gamla bigården låg lite väl skuggigt, men nu ska bina få morgonsol så de kommer igång tidigt,
Gamla bigården låg lite väl skuggigt, men nu ska bina få morgonsol så de kommer igång tidigt,ggare