Annons
Annons

Väggar och golv borta i första rummet

Golvet var gjort av limmade spånskivor men de gick rätt lätt att bryta isär. Knepet är att arbeta med spett och flera klossar som man lägger in allt eftersom man lyfter skivorna med spettet.
Golvet var gjort av limmade spånskivor men de gick rätt lätt att bryta isär. Knepet är att arbeta med spett och flera klossar som man lägger in allt eftersom man lyfter skivorna med spettet.

Lagårdsrenoveringen har stannat av lite i väntan på att hönshuset ska bli klart. Alla lister och detaljer tar en evig tid – så nu jobbar jag med ladugården på eftermiddagarna.

Jag måste känna att det stora projektet med renoveringen av ladugården går framåt. Därför jobbar jag nu i den änden på eftermiddagarna. Dagens projekt var att riva ut golvet.

Man vad aldrig vad som väntar när man börjar riva i en gammal byggnad och under spånskivegolvet visade det sig ligga blandade dimensioner av reglar lite kors och tvärs. Inga större problem.

Nu är allt skivmaterial borta ur första rummet som ska renoveras. Nästa steg är att ta bort golvreglarna och börja gräva ut grunden.
Nu är allt skivmaterial borta ur första rummet som ska renoveras. Nästa steg är att ta bort golvreglarna och börja gräva ut grunden.

Jag bröt loss en skiva i taget med hjälp av ett spett och det rullade på riktigt bra. Och för första gången i år fick jag svettas rejält när jag jobbade.

Att jag redan tagit upp hålet för den framtida dörren underlättar jobbet betydligt. Det gick att bryta upp de första skivorna utifrån och allteftersom bara ställa dem i öppningen. I morgon bär det av med ett första lass till tippen. När reglarna är borta ska jag bestämma mig för vad som ska bli nollnivån – den nivå som plattan ska hamna på. Och sen är det dags att gräva ut grunden.

Det kommer att bli det riktigt tunga jobbet – och hur marken ser ut under kommer också att avgöra hur mycket isolering jag kommer att få plats med under betongplattan.

Annons

Ladugårdsrenovering del 2 – riva inredning

Nu har jag dragit igång ladugårdsrenoveringen. Första steget var att tömma mitt förrådsrum så nu står det mesta i gäststugan. Frysar och kylskåp är inackorderade hos en granne.

Sen har jag plockar ner innerväggarna och trappan upp till andra våningen. Några åttatimmarsdagar har det inte blivit eftersom det varit rejält kallt, men det går framåt. Nästa steg blir att isolera taket och det ska jag ta itu med i veckan. Så snart det blir lite mer barmark ska jag också börja spika ihop nya hönshuset.

Att renovera en ladugård är inte bara ETT byggprojekt utan logistiken kräver att innehållet i varje rum som töms behöver ett nytt hem. För närvarande har jag uttömt resurserna och därför behövs det ett nytt hem för hönsen om det ska gå ihop sig. Lite som ett femtonspel om ni kommer ihåg – små brickor som ska flyttas runt för att det ska bli som man vill ha det.

Och det nya hönshuset krävs för nästa flyttprojekt.

Tilluft till braskaminen är överskattat

Jag har tre eldstäder i huset. En vedspis i köket, en rörspis i sovrummet och en braskamin i vardagsrummet. Tycker att braskaminen värmt lite dåligt så det kanske är dags att uppgradera sig. Tilluft låter bra, men när man tittar närmare är det inte lika självklart. 

Min gamla braskamin har egentligen bara en fördel. Den är stor – så det går att lägga in stora vedträn.
Min gamla braskamin har egentligen bara en fördel. Den är stor – så det går att lägga in rejäla vedträn.

Den nuvarande kaminen är gissningsvis från 70-80-talet, och det har hänt mycket sen dess. Verkningsgraden på en öppen spis – såna som finns murade i hus från 40-50-talet ligger mellan 5 och 10 procent. En braskamin från 80-talet har en verkningsgrad på runt 40 procent och en modern kamin ligger mellan 70 och 80 procent. Alltså betydligt mer värme från varje vedklabbe.

Min gissning är att den kamin jag har ligger närmare en öppen spis i verkningsgrad. Den avger bara strålningsvärme och glasväggarna reflekterar hettan tillbaka in i elden. Det är i princip bara ett eldfast utrymme med ett stort hål upptill som släpper ut värmen till skorstenen.

Snålare braskamin

Det finns flera skäl till den dåliga verkningsgraden: För det första har den okontrollerad lufttillförsel. En modern kamin med nominell effekt på 5 kW förbrukar runt 25 kubikmeter luft i timmen – en gammal öppen spis förbrukar det mångdubbla – jag har sett uppgifter på 200–300 kubikmeter i timmen. Det finns ingen kontroll, så det blir rejält drag upp i skorstenen – och där försvinner värmen. För det andra så finns det ingen konvektion – en modern kamin värmer upp luft som cirkulerar närmast kaminen som sedan sprider sig i rummet och huset. Dessutom blir förbränningstemperaturen högre med kontrollerad lufttillförsel och det ger fullständigare förbränning.

Tänkte länge köpa en, men priset avskräcker. Istället ingår det nu i de långsiktiga planerna att mura en en braskamin. Osäker på vad typen heter på svenska men sök på “double bell heater” eller “Kuznetsov heater” så förstår du vad jag menar. Men, det är ett projekt för framtiden.

Tilluft eller inte?

Sen var det frågan om man ska ha extern tilluft till kaminen. Alltså en separat ventilationskanal som leder uteluft till elden. Många är övertygade om förträffligheten i en sådan anordning men jag är skeptisk. Jag har fått höra att man inte ska låta redan uppvärmd luft försvinn ut ur skorstenen eftersom huset då drar in kalluft utifrån.

Jag har flera motargument:

  1. Ett kalluftsrör in i stugvärmen kostar pengar och det drar dessutom ändå in kalluft i huset. Och det kan ge kondensproblem i/på kalluftsröret.
  2. En modern braskamin förbrukar runt 25 kubikmeter luft i timmen. För att ha bra luftkvalité inne bör man omsätta husets luftvolym varannan timme. Det innebär för min del närmare 100 kubikmeter i timmen. En braskamin ger alltså bara en del av den rekommenderade luftväxlingen i huset – och det medan den brinner. Man kan också jämföra med en köksfläkt som drar ut mellan 200 och 500 kubikmeter i timmen.
  3. Sen tror jag man gör ett tankefel. Den luft som används till förbränningen måste värmas upp oavsett var den kommer ifrån. Och att sänka temperaturen direkt vid eldstaden måste vara ett av de sämre alternativen. Ett av skälen till att gamla kaminer hade dålig verkningsgrad är att de hade för låg temperatur vid förbränningen.
  4. Luft har relativt lågt energiinnehåll. För att värma de 25 kubikmeter inneluft som går till spisen varje timme behövs det 0,2 kWh om temperaturskillnaden ute/inne är 25 grader. Försumbart om kaminen har en effekt på 5 kW. (Nu har jag inte gjort beräkningen själv – så är det fel så korrigera mig gärna.)

Som jag ser det finns det bara en situation där man ska dra in uteluft direkt till kaminen och det är när man har forcerad ventilation, dvs i modernare hus. Då har man en fläkt som skapar ett kontrollerat undertryck i huset vilket gör att det kan bli svårt att få drag i braskaminen. Och har jag fel – det har hänt – så är det inte svårare för mig att dra in uteluften i efterhand.

Aldrig tråkigt på landet

Igår kväll gick jag ner till ladugården vid tiotiden. När jag öppnade dörren till logen hörde jag ett konstigt ljud och när jag spårade det visade det sig att en vattenledning brustit. Under golvet i ladugården.

Först tillbringade jag lite tid med att svära, sen var det dags att ta itu med problemet. Först stänga av pumpen, så att vattnet slutade spruta. Och sen skaffa mig en överblick över situationen.

Jag försöker tänka positivt och är glad att jag faktiskt gick ner till ladugården på kvällen. Det vatten som hunnit läcka ut hade runnit undan ner under ladugården och inga maskiner verkade skadade.

Försökte först hitta själva läckan, men eftersom vattnet kom från under en bärande vägg var det inte så lätt. Satte på vattnet igen och fyllde en dunk med vatten till kaffe och tandborstning. Det stora problemet med att vara utan vatten är spolning av toaletten. Men nu har jag två toaletter och kan alltså kosta på mig två toalettbesök. Sen var det dags att sova på saken.

Med spett och slägga kunde jag frilägga slangen utan större problem och jag är nöjd med beslutet att strunta i själva läckan. Att återställa golvet får bli ett senare bekymmer.
Med spett och slägga kunde jag frilägga slangen utan större problem och jag är nöjd med beslutet att strunta i själva läckan. Att återställa golvet får bli ett senare bekymmer.

Ny dag, nya tag. Ringde försäkringsbolaget som berättade att min försäkring inte täckte reparationen av vattenledningen. Däremot skulle jag fått ersättning om något blivit skadat. Ringde rörmokaren som berättade att de gärna hjälpte till men att jag först måste ringa en snickare som bröt upp golvet. Sånt gör de inte själva. Ringde snickaren – som inte var hemma.

Dags att känna på golvet själv. Det visade sig vara rätt lätt att bryta upp den gamla betongen med spett och slägga och därunder låg slangen. Bestämde mig för att strunta i själva läckan och bara plugga.

En ändplugg löste problemet och jag kunde sätta på vattnet igen. Den ska få hänga i luften ett dygn så jag ser att den är tät, sen fyller jag igen golvet.
En ändplugg löste problemet och jag kunde sätta på vattnet igen. Den ska få hänga i luften ett dygn så jag ser att den är tät, sen fyller jag igen golvet.

En tur till rörmokaren kostade mig 120 kronor. Sen var det bara att kapa och skruva på ändstoppet. Enligt rörmokaren var det ingen vattenslang utan en avloppsslang som inte var gjord för tryck. Att den hållit i många år är ett mysterium. Att den plötsligt brast är ett annat.

Men tydligt är att det aldrig är tråkigt på landet.