Nu väntar jag på lite drägligare temperaturer så att jag kan dra igång ladugårdsrenoveringen på allvar.
Det är visserligen inomhusjobb, men det är mycket som måste flyttas runt och då är snön i vägen. Särskilt skulle jag vilja få upp det nya hönshuset så jag kan flytta hönsen så fort vädret tillåter. Sen måste virkesförrådet på gaveln bort – ett snabbt jobb i och för sig – men först vill jag ha en snöfri plats att lägga allt på. Så nu är det bara att vänta och hålla koll på väderleksprognoserna.
För några år sedan fick jag hjälp med att måla om ladugården. Nu är det dags att ta itu med den invändigt. Att renovera ladugård är ett rejält, men tillfredställande projekt. I alla fall på planeringsstadiet.
Renoveringen av ladugården har genom åren gått i små steg. Jag har bytt lite ruttet virke här och där, snyggat till det i hönshuset och fyllt igen råtthål. Nu är det dags för ett helhetsgrepp.
Det största ingreppet blir att riva ut existerande golv i halva ladugården. Sen kommer jag att gräva ut grunden och gjuta en platta. För att underlätta projektet ska jag också ta upp en ny dörr i gaveln så att det går att gräva ut grunden med maskin. Jag har hört att man kan hitta mycket otrevligt i gamla husgrunder eftersom det historiskt har varit ett bra ställe att göra sig av med saker man aldrig vill se igen.
Steg två blir att bygga regelverk och isolera. Då får jag först riva de nuvarande innerväggarna som finns lite här och där. Sen blir det nya dörrar och isolerglas innanför de gamla fönstren. Hade kanske varit enklare att sätta in helt nya fönster, men jag vill gärna behålla ladugården utseende. Det är trots allt en av de äldsta byggnaderna på gården.
På längre sikt hoppas jag kunna flytta ner och utöka produktionen. Som ni vet har mitt vanliga kök blivit lite trångt med tiden och när äppelodlingen kommer igång behövs det lokaler för mustning och jäsning.
Hönshuset är tänkt att bli frysrum så hönorna får flytta ut. Där tänkte jag bygga ett nytt litet hus som får ersätta huset med kaninburarna. Frysrummet har redan cementgolv så där kommer jag bara att gjuta en fem centimeters platta ovanpå den gamla. Bila loss allt som sitter löst (den är rejält sprucken och musinfesterad) lägga armering och sen flyta ut ny betong.
Har börjat tömma rummet närmast vägen och snabbt insett att jag har väldigt mycket grejer i ladugården… Så mitt första problem är att lista ut hur allt ska få plats.
En nymålad lada är en glad lada. Målning är sällan det mest akuta på att-göra-listan men jag blir glad av att se resultatet.
Wwoofare är särskilt bra på att måla rödfärg. I våras fick jag hjälp med ett par av de mindre byggnaderna och när Lena var här gav hon sig på lagården.
Nu är de representativa delarna av ladan målade. Falu rödfärg original och det ser riktigt bra ut. Vad som återstår är vindskivorna, knutarna och dörrarna. Vindskivorna behöver fixas, men när det gäller dörrar och fönster tvekar jag lite. Gillar den patinerade looken så den färgen får vara kvar tills jag bestämt mig.
Lena gjorde en utmärkt insats med rödfärgen. Och hon är inte rädd för höjder.
De återstående två sidorna ska jag ta itu med när andan faller på, eller när nästa wwoofare kommer hit om någon vecka. Det är mycket som hamnar på efterkälken så här års. Min höstplanterade vitlök har förvunnit bland ogräset, liksom potatisen.
Det är tur att jag har en priolista, annars skulle jag inte överlevt bland alla pågående projekt. Det som måste avslutas är el, och vattnet till växthuset eftersom jag måste ha en luftpump i dammen när kräftorna kommer.
Målning är ett bra jobb som faktiskt ger resultat. Jag har andra jobb som jag gärna skulle ta itu med, som balkongbygget. Men priolistan är obeveklig – möjligheten att gå ut på en balkong från sovrummet vore slutklämmen för det rummet. Svårt att motivera ekonomiskt och tidsmässigt bara.
På väg upp till förrådet på andra våningen mötte jag Marlon.
Det är bara att inse – Marlon och von Dallas hittar bättre här på gården än jag. Förra sommaren slungade jag honung i ett rum i ladugården. Det tog mig flera timmar att göra rummet bitätt – slarvar man med det så kan man få problem när bina vill hämta tillbaka honungen. När jag gick in där idag så var båda katterna där – bitätt är inte kattät.
För trodde jag att katterna blivit inlåsta och varit där länge. Men jag brukar alltid kolla innan jag stänger dörren så de inte slunkit in. Insåg sen att katterna var inne och åt i morse. Jag brukar försöka räkna in dem varje dag så jag vet att båda är ok. Inte för att det är mycket att göra åt saken om de inte dyker upp, men det känns bra att veta det i alla fall.
En stängd dörr betyder inte så mycket. Trodde det här rummet där jag har frysar och mitt burkförråd var djursäkert – inte för von Dallas i alla fall.
Katterna har alltså hittat egna vägar i ladugården. Visste sen tidigare att de med förkärlek ger sig in i dolda utrymmen. När jag snickrar kan de ligga uppe på takbjälkarna – eller sticka ut huvudet genom ett hål högt uppe på väggen. De springer gärna på stockarna inne i väggarna eller ner under golvet. Ladugården är deras hemmaplan.
Så min gissning är att de springer inne i väggarna och har hittat någon öppning in i mitt bitäta rum. En öppning som inte bina kände till. Jag får se hur det blir med det framåt. Ett av alla mina projekt är att isolera rummet för att kunna använda det som lager. Kanske, kanske hindrar det även katterna att ta sig in.
Har fått anmärkningar på den gamla eldragningen i ladugården när försäkringsbolaget var här och inspekterade. Nu har det blivit dags att ta itu med det.
Fler och nya armaturer har gjort rummet riktigt trevligt. I centrum står min nya honungsslunga som har fått ett alldeles eget eluttag.
Som i många gamla byggnader fanns det flera generationer av kablar. Fick en offert från en elfirma men då skulle det hamna på runt 40000 att rätta till allt. Så det fick bli en billigare lösning.
Känner en pensionerad elektriker så de senaste dagarna har jag fått hjälp med kabeldragningen. Har satt in ett antal nya uttag, plockat ner murkna ledningar och bytt flera av de gamla lysrörsarmaturerna. Dessutom har vi satt upp nya armaturer så att arbetsbelysningen blivit bättre.
Det har fungerat som det var tidigare men det är skönt att slippa ha sladdar hängande kors och tvärs.
